Mot Panama

img_3054
Café i Minca

Vi hade en fin segling från Bonair till Curaçao men vi fick köra lite motor på slutet. För att komma in till marinan var vi tvungna att be om broöppning av gångbron Emma. Det är en flytande bro som öppnas och stängs med stora utombordsmotorer! Ser lite kul ut när bron glider i sidled med alla människor som står kvar på bron. Längs kajkanten är det fullt med ute serveringar och folk vinkar och fotar oss när vi passerar.

När vi checkat in i marinan så blev vi inbjudna till grillkväll, de var ägaren själv som var grillkock och drickat fanns att köpa till självkostnads pris i baren. Trevligt sätt att snabbt lära känna sina båtgrannar.

Vi cyklar in till Wilhelmstadt, först till tullen som ligger på ena sidan av kanalen, och sen immigration som ligger helt gömd på andra sidan. Tur att vi kunde cykla då det var långa sträckor att gå.

Det är en färggrann stad, med fina små gator och massor av butiker och restauranger enkelt att cykla runt i rent och snyggt är det också.
Men den fina frukt och grönsaksmarknaden som kallas den flytande Venezuelanska marknaden, var verkligen ett härligt inslag, massor av frukt och grönsaker, avocadosar stora som mindre fotbollar sen fanns det frukter som jag aldrig sett förut,och vi köpte på oss av det fina utbudet.

Vi åt Holländska pannkakor och prövar också deras pina colada och öl. För att komma till och från stan måste vi cykla lite på en motorvägs avfart, vilket känns lite läskigt men allt gick bra, då vägrenen var väldigt bred.

Vi seglade vidare mot Colombia Santa Martha det är fyra dygn segling dit och vi måste hålla ut från Venezuelas kust för att undgå pirater. Utanför Aruba som vi passerar mitt i natten ligger det massor av tankers på svaj, så det är bara att runda dem också, vilket gör att vi kommer ännu längre ut.

Då Andernas bergskedja löper längs Venezuelas och Colombias kust ser vi de höga bergen trots att vi seglar långt ut till havs. Det gäller att hålla långt ut från land även när vi ska runda och segla ner längs Sierra Nevada Santa Martha, berget är 5.700 meter högt. Det är ett känt ställe med starka vindar och höga vågor. Vi passerar mitt i natten, men har inga problem alls med vågor och vind.

Hela vägen hit har vi haft en härlig segling men ibland svaga vindar, och lite motorgång. Men då vinden har växlat hela tiden så har det har varit ett väldigt springande uppe på däck, för att ta upp och ner spirbommarna! Dra in Genua och fock till olika sidor så något stillasittande blir det knappast. Varje manöver tar sin lilla tid, så vi får helt klart röra på oss.

Vi angör Santa Martha klockan ett på natten lokal tid, alltid lite pirrigt att angöra natt, men hamnen är enkel att gå in i och vi lägger till på bensinbryggan, då en vakt kommer och kollar in oss. Han kan bara spanska men vi förstår att klockan åtta så måste vi flytta in i marinan, så det blir bara några timmars sömn.

Vi checkar in och får inte lämna området förrän passen är stämplade av immigration, vilket tar hela dagen, då man är tvungen att ha en agent till detta, så vi smiter ut och köper simkort till paddan i alla fall.
Här träffar vi på två amerikanska båtar. Den ena är Ken och Daniella med sin 8-åriga dotter Kaylee som har börjat skolan här. De har varit här en månad och ska stanna några månader till, sen Susan och Henk han kommer från Holland.

Vi har tillgång till el och vatten här på pontonen, så det likt marinerna hemma men det får inte hända är att bryggan blir strömförande! Vilket hände här! Tommy höll på med akterspegeln då han står med ena foten på bryggans stål kant och den andra tar han ett kliv ut mot vår akterstege som också är i stål. Jag hör ett vrål och han hade tur som inte fastnade! De gick 125 volt genom honom och över till vår båt! Sen när vi trodde allt var ok så ska jag hämta vatten ur kranen till en liten hink! Jag känner en smärta i underarmen och förstår att även jag fick ström genom kroppen, bara för att jag var barfota och bryggan var våt.

Nu efteråt förstår jag hur farligt detta kunde ha blivit, och det känns lite läskigt. Det kom en elektriker lite senare och han hittade en avskavd kabel under bryggan som har kopplade ur så nu ska det inte hända igen, men jag kommer alltid vara på min vakt! Ta aldrig i vatten kranen utan att vara gummi försedd på fötterna!

Vi har varit på flera trevliga restauranger ! På lördagskvällen gick vi till en lite finare restaurang på torget där vi åt skaldjur och oxfilé, fina drinkar till en kostnad av 500kr för oss båda två.
Det är ett otroligt folkliv här, alla försöker hela tiden sälja oss något medan vi sitter och äter! Vi blir erbjudna hängmattor,stolar,smycken, cigaretter,chips,hattar och frukter. Sen kommer det lokala orkestrar som sjunger och spelar framför oss, unga killar som dansar breakdance, de är väldigt duktiga så efter varje uppträdande går de runt med hatten och samlar in sin belöning. Det är ett spännande inslag.

Varje kväll samlas seglarna mellan 5-6 för en öl och lite bryggsnack på marinans lilla mini market. Roligt att kunna byta erfarenheter och få massor av goda tips.

I Colombia fanns en gång Chibcha indianerna, som levde i centrala Colombia,de hade en tradition där man varje år hällde flytande guld i en liten sjö som offer till gudinnan som sades leva där. Idag finns inga chibcha kvar och deras språk och religion är så gott som okända för dagens colombianer.
Av de indianska kulturerna i Colombia finns mycket få ruiner och lämningar, men rika fynd har gjorts av dyrgripar i guld och stora stenblock utformade som huvuden, i en stil som inte alls påminner om Inka-indianern.
Allt det här fick vi berättat för oss på guld museet här i Santa Martha.

Vi har varit på tur i djungeln med Jungle Joe som bor i en liten stad uppe i bergen som heter Minca, en liten bergsby med branta kostigar upp mellan husen, som vi vandrade på. Husen är byggda av bambu och ligger på en bergssluttning på 1.200 meter över havet.

Vi ser ner till staden Santa Martha och hela havet utanför, helt fantastisk utsikt. Det var en lång promenad för att komma till ett ganska litet vattenfall där vi badade och sen en och halv timme tillbaka bara uppför. Men det var det värt för en fantastisk lunch stod uppdukad i Jungle Joes eget bambu hus vi fick också veta historien om varför bönderna inte längre odlar koka plantor, de odlar bambu och får dubbelt så mycket betalt. Detta har gjort att knark kungarna inte längre håller till här. Sen fick vi historien om kakao och kaffe såklart.

Vi tog en taxi till Jumbo ocean mall utanför stan till en kostnad av 15kr enkel resa, för att bunkra upp stapelvaror inför Stilla havet. Allt detta kostade 1,300.000 miljoner pesos😮 så nu klarar vi oss till Nya Zeeland.

På lördag seglar vi vidare mot San Blas och besöker Kuna Indianerna som bor där! Vi kommer inte kunna ha internet på några veckor men skickar rapport utan bilder via kortvågs radion till Facebook .
Vid pennan Helene

Annonser

Mot ABC öar

På väg igen
Nu har vi lämnat Karibien ! Men det var inte lätt! När vi hänger i liften för att bli sjösatta, meddelar kontoret att de inte kan dra några pengar från mitt konto!
Jag har Visa, Mastercard och Maestro men inget fungerar! Hur kul är det? Office meddelar att ! No cash No splash😮 så där hänger vi tillsvidare!

Det visar sig att Swedbanks system för kort transaktioner ligger nere ! Just idag av alla dagar! Känns ju inte bra! Vad göra då? Jag kontaktar mina kolleger på banken via messenger och Ulrika svarar snabbt! Hon förstår vad jag har för problem och försöker hjälpa till, det visar sig att Erik Hermansson på Swedbank Haninge är den som till slut löser mitt problem! Tusen tack Erik för Din hjälp utan Dig hade vi hängt där i liften än. Nu känner jag av hur sårbar jag är med bara kort på fickan, men alternativet cash ombord känns ju inte så kul det heller.

Vi lämnar Grenada efter fem veckor vi kom hit på julafton, och den 2 februari så sätter vi spirbommarna för att segla undanvind till Bonair. En av de nederländska Antillerna. För att inte komma för nära Venezuela så girar vi norrut i karibiska havet, så vi kommer cirka 70 distans ut från fastlandet. Detta för att det finns pirater här, men det har varit lugnt en länge tid nu. Enligt vad alla säger här på Grenada så är Venezuela väldigt fattiga! Så de har har inte tillgång till varken radar eller AIS, det enda de har är billig bensin så därför kan de dyka upp i snabba motorbåtar! Men risken att de ska kunna hitta en segelbåt är inte så stor, om de inte med blotta ögat kan se oss.

Därför går vi med släckta lanternor nattetid, så fort vi ser en stor tankers på radarn så tänder vi upp. Andra natten ombord så kommer ett lastfartyg närmre och närmre vi har belysning på, samt sätter även på däcksbelysning, som lyser upp våra segel, men båten kommer ändå närmare. Till slut måste vi ropa upp honom på VHF vilket vi inte vill, för då alla kan höra att finns där ute. Tuluma som tankern hette girar tillslut styrbord bort från oss efter fyra upprop på VHF:en men då var han mindre än 100 meter från oss. Så fort han försvunnit ut sikte släcker vi igen. Det dröjer bara en timme så ser vi ett mindre fartyg som är upplyst, så nu undrar vi i natten är detta är pirater eller ej. Då båten är längre bort än 12 distans syns han inte på vår radar så vi seglar vidare med släckta lanternor. Vi tror det var en fiskebåt med all sin däcksbelysning tänd varför vi såg honom tidigt och han seglade vidare österut och vi seglade västerut. Vi mötte också två andra handelsfartyg utan AIS vilket inte känns så bra! De ska enligt sjölagen alltid sända ut sitt namn och fart via AIS.

Vi anländer Bonair tidig morgon innan solen gått upp, men här finns inga rev bara kustlinjen, så det är enkelt att angöra och vi hittar en ledig boj, vi ligger i ett akvarium av kristallklart vatten, vit bottensand och massor av små vackra fiskar. Allt detta ser vi från båten, helt fantastiskt. Här snorklar vi bara 10 meter ifrån vägen och staden massor av vackra fiskar. Vi shoppar loss på måndagen! Tommy hittar flera tröjor och till och med ett par röda shorts. Vi hittar en fin butik med trähantverk och vi köper delfiner sköldpadda och bords tabletter, så nu har vi dekorerat fint ombord. Tommy har lite ont i ryggen fortfarande och sån tur att vi hittade en massör som hjälpte honom här. Här finns det fullt av drivved i varje butik och möbler, tavlor allt gjort av drivved, helt fantastiskt vackert vi känner oss hemma här!

Vi ville utforska ön så vi hyrde en scooter och tog oss runt ön, här finns riktigt rosa Flamingos de gillar saltet! Det finns också stora salt vatten bassänger Här tillverkar de salt, bassängerna är rosa innan de blir vita och då skyfflas salter ihop till stora vita saltberg. Vi åkte till en vacker lagun på utsidan av ön som är skyddat av ett yttre rev, djupet är inte mer än några meter vilket gör färgen på vattnet helt turkost! Här vind surfar man, och så fortsätter vi lite längre söderut på insidan av ön, så har kite surfarnas sitt paradis. Så på Bonair är ett dyk och surf paradis. Det är en holländsk ö så alla pratar holländska. De har en helt fantastisk mat affär här lika stor som den största ICA Maxi hemma här finns allt, jag hittar färsk dill, alla tänkbara färska grönsaker! De har vi inte varit bortskämda med här i Karibien.

Vi hörde om ett väpnat rån mot yachtisar i förgår kväll på marinan vi hoppas allt gick bra och att ingen blev skadad! Denna händelse kunde ju i och för sig ägt rum var som helst, men det känns alltid trist när något sådant i träffar. Vi hade den amerikanska besättningen Michel och Roberta från båten Celilo ombord för en sundowner och de hjälpte oss att boka en plats i marinan på Curaçao, då de känner ägaren vilket kändes bra. Så nu seglar vi vidare bland ABC öarna nästa Curaçao !

Vid pennan Helene

På land

Nu har Bonnie varit uppe på land! I över en vecka Vi har bytt bogproppellern och hade sådan tur att vi hittade en exakt likadan som den förra, så hålen i skrovet passade precise. Vi blev också tvungna att måla om botten då all färg spolades av i högtvätten då vi gick upp. Men som tur är tog vi med oss färgen hemifrån så det var bara att måla på. Justeringar på Vindrodret utfördes också samt att vi målade om vattenlinjen.
Nu ser Bonnie ut som ny igen.

Men det är oerhört varmt att ligga uppe på land! solen plågar en hela tiden svetten lackar och då ska Du utföra diverse olika jobb, såsom att leta efter olika reservdelar i något av stuvfacken vi har ombord, vilket kan ta hur lång tid som helst, trots att vi har skrivit upp vad vi har packat vad och var så hittar vi det aldrig! eller slita med rollern för att hinna få färgen att fästa innan den hunnit torka. För här torkar färg blixtsnabbt.
Sen efter arbetsdagen slut är det den allmänna duschen som gäller, och att klara av den är inte lätt. För inne i duschen finns det massor av små elaka mygg som kommer genom ventilen och sen finns det inget varm vatten, bara kallt, så jag har satt rekord i att duscha snabbt. Har kommit på att man kan ta schampo och balsam samtidigt så man bara behöver skölja håret en gång.

Vi har varit runt tillsammans med 2Mickey på utflykter. Här finns något de kallar för The Conteiner Park! det är små bodar med olika utbud på mat, allt från hamburgare till asiatiskt. Man beställer i luckan och när man lämnar tillbaka disken och ölflaskorna så får man betala för maten, det är ett välbesökt ställe, hit går alla medicinstuderande efter dagen slut, då det finns ett universitet sjukhus här. Vi beställde en hamburgare som var lika stor som en pizza, men oj vad god den var. Säkert den bästa hamburgaren vi ätit.

Nästa utflykt gick till marinan Port Luis, en lyxig marina med många fina restauranger och små gulliga butiker, allt förpackat i en lyxig park miljö med pool och liten vacker sandstrand. Här träffade vi också på 2Mickeys vänner Eva och Florian från Tyskland, som efter 7 år just sålt sin båt och skulle nu köpa lägenhet på Teneriffa och en husbil så de kunde göra Europa sommartid och åka till Kanarieöarna på vintern. De var väldigt intresserade av om man verkligen kunde parkera sin husbil varsomhelst i Sverige ! För allemansrätt hade de hört talas om! Och var det nu detta verkligen sant?

Här är det alltid gospel och halleluja på söndagar i radion, och varje vardag dag mellan tolv och ett så spelar de bra blandad lunch musik från 60-talet till nu, men efter klockan tre så drar soccan igång! En monotont stakato i oerhört snabbt tempo, som får mig att bli hypernervös och uppjagad, men oftast är det bra musik på radion.

Här på Grenada är det en avslappnad tillvaro, och alla är väldigt trevliga och oerhört artiga! Jag har väl inte fattat att jag ser gammal ut! Men så är nog fallet, för alla yngre hälsar på de äldre och säger Hello mam! När jag står på varvet i overall och målar kommer många fram och de säger att de är imponerade av att se en kvinna som jobbar med händerna ! och de delar gärna sin åsikt om hur jag skall dra penseln, för här på varvet sitter kvinnorna fint uppklädda på kontoret, de har faktiskt uniform på sig, med olika färg på klänningen för var dag

Arbetsledaren som heter Frankie här på varvet är aningen speciell han skäller ut sina arbetare efter noter bara han blir tilltalad! Samma sak med kunderna! Vår bogproppeller fick monterades två gånger på grund av att de inte balanserade propellern så det blev dubbelt arbete Tommy upplyser Frankie om det och han svarar
med ett hånskratt och säger att det är ju Ditt problem inte mitt! Tommy påpekar att jag beställde jobbet av Er. Frankie säger att killen hjälpte bara dig sätta dit propellern så Du får hyra grabbarna en gång till, vilket gör att då tjänar ju jag mer pengar på dig! Det var ju inte det svar som vi ville ha förstås.

Vi har också bytt batterier våra gamla var sju år och behöll inte laddningen tillräckligt bra, vi hittade en agent här som direkt importerar från Florida det blev visserligen en dyr historia men tyvärr nödvändig. Då Tommy alltid får ryggskott så fort vi ligger på land så var vi tvungna få hjälp då varje batteri väger 70 kg med att få de ombord. Vi fick hjälp av tre killar och som tack för hjälpen fick våra gamla batterier.

Nu ligger vi i vattnet igen och allt fungerar som det ska. Vi tänker checka ut härifrån idag för att imorgon segla vidare till Curaçao dit är det 420 distans så vi räknar på cirka 3 dygn dit. Sen tar vi oss vidare mot Panama för att segla ut i Stilla Havet. Men först tänker vi besöka San Blas och Columbia.
Vid pennan Helene