Söderhavet

Maraques öarna

Nu har vi bunkrat diesel och vatten för ett flera veckor framåt. Vi har promenerat på civiliserade vägar på Hiva Oa tittat på grönskan och samhället. Dyningen rullar in så även om man ligger med akterankare mot vågorna så gungar det som om man var till sjöss. Vattnet i viken är helt brunt, så varje gång man tar upp tampen till jollen måste man göra ren den från brunt smuts. Sen regnar det minst en gång i timmen! Vilket gör att man måste ha alla luckorna stängda. Fast det är över 30 grader varmt.

Ja som Ni förstår är vi inte så förtjusta utan nu vill vi se vita sandstränder och vajande palmer. Vi seglar vidare till Tahota som är en liten ö 10 distans från Hiva Oa. Öarna är väldigt vackra när vi seglar förbi, dramatiska bergväggar som stupar flera hundra meter rakt ner i havet, fantastisk grönska på de höga sluttningarna med små runda gröna buskliknande träd. Så plötsligt dyker det upp små fina vikar med vita sandstränder! I en vik ligger det minst 15 båtar men vi fortsätter för att se var Saga ligger. Hon ligger ensam i en liten fin vik med vackert blått vatten och en vit sandstrand med massor av palmer. Så vi ankrar straxt intill Saga. Här blåser det starka kastvindar från berget framför oss ända upp mot 25 knop, men vi ligger still med vår tunga 13 millimeters kätting och 50 kilos ankare.

Vi dyker och kollar att ankaret ligger bra, och upptäcker att botten behöver göras ren från grönt sjögräs! Det måste ha växt bra i den grumliga hamnen på Hiva Oa. Vi har även fått brun prickig skrovsida! Det är från överseglingen hit. Vi har aldrig varit med om att skrovsidan på båten kan bli så beväxta med koraller och snäckor. När man seglar över Atlanten får man bara långhalsar som är en sorts snäcka på lång hals med en mun längst ut ett par centimeter lång. De faller av när båten ligger stilla så de behöver man inte jobba så hårt med, utom att de lämnar en vit kalk ring efter sig som man måste ta bort.

Alla båtar som seglat tre tusen distans på Stilla Havet har en smutsig skrovsida.
Så vi försöker med allt för att få bort smutsen men det kommer att krävas att vi polerar skrovsidorna för att få båten ren. Polera skrovsidorna från jollen är ju inget lätt jobb. Men så är det ingen lat semester resa vi gör heller. Det är ständigt massa jobb att göra. Allt som behöver göras måste göras för hand! Den mesta tvätten lämnar jag bort mot betalning, men det finns ingen som tvättar dina mattor, de måste man göra själv för hand vilket är en halv dags jobb.

Allt rostar även de rostfria! Min fina springform för att baka pajer i rostar! Mina knivar och saxar rostar! Värst rostar rivjärnet, så det måste jag snart köpa ett nytt. Som om det inte vore nog så möglar allt annat! Hittade ett gammalt bälte i skinn som var helt förstört. Så för att inte allt ska bli mögligt måste man med jämna mellanrum vädra alla garderober, kolla alla skåp och lådor och torka rent med ättika eller vinäger. Vi är storförbrukare av vinäger, de använder vi även i toaletten där urinen tillsammans med saltvatten bildar svåra kalkavlagringar, så tillsätter man vinäger så hjälper det lite. Men en gång i halvåret behöver man helt manuellt tömma alla slangar från kalk.

Visst kan vi efter dagens jobb hoppa i det stora blå,och njuta av den vackra utsikten äta en god middag och se solen försvinna ned i havet. Men det är en hel del jobb att fixa ombord på en båt. Fördelen är man inte behöver så mycket kläder eller skor man behöver heller inte massa smink eller hårvårdsprodukter, jag hade turen att få håret klippt av Inga häromdagen. Vi satt på stranden och klippte håret! Efter simturen in till land från jollen, för man kan inte dra upp jollen på stranden för det höga svallens skull då välter jollen! Och med motor på är det inte så bra. Det här är verkligen en annorlunda miljö.

Det bor en ensam man här på ön en liten bit från stranden, han har fyra hundar några grisar och en väldigt mager häst som sällskap. Vi gick och hälsade på honom efter klippningen han talade bara franska men det gick bra, han bjöd oss runt i sin trädgård, där växte citroner, mandarin, pampelmoss,apelsiner, guava frukter, tamarin träd, brödfrukts träd, kokosnötter och flera för mig okända växter.

Han bjöd oss att dricka ur en nyöppnad grön kokosnöt saften är söt och god. Vi fick med oss massor av citroner och pampelmoss frukter. Pampelmoss är ett mellanting mellan apelsin och grapefrukt fast två gånger så stor. Det ser konstigt ut när dessa stora frukter växer på träden som stora bollar hänger de där. De är först gröna sen gulnar de lite och då är de perfekta att äta. Tommy och jag äter en halv pampelmoss varje frukost, de är saftiga och söta men hinnorna mellan klyftorna är lite beska som på en grapefrukt.

Vi hade sett mannen från stranden gå på berget med gevär häromdagen så vi frågade vad han jagade? Han svarade chevre! Det betyder get på franska, vi har sett getterna på bergskammarna! De springer rakt nedför stupen, vi kollar på dem i kikare och förundras över att de inte slår ihjäl sig. Fisk finns det gott om här så han lever nog ganska bra trots allt. Så hör vi varje morgon tuppen gala så höns finns det säkert också.

Vi seglade in till den största byn här på Tahota, kyrkan och skolan mitt i byn, det fanns ett postkontor och en vårdcentral men båda var stängda! De har bara öppet två gånger i veckan. Vi försökte få internet och blev tipsade om att skolan kanske kunde hjälpa oss, men de hade tyvärr ingen uppkoppling just då, och den enda datorn vi såg användes av eleverna för skolarbetet.

Byns lilla affär kunde i alla fall förse oss med konserverat smör och ägg. Vi köpte en bananstock och brödfrukter av en kille som plockade frukterna i sin trädgård och sålde till oss för 70kr men då fick vi också ett kilo citroner på köpet samt en stor pampelmoss frukt. Brödfrukt är lika stor som en fotboll och växer på träd de också, de skalar man och tar bort kärnhuset sen kokar man det vita fruktköttet i 20 minuter, det smakar lite frukt och potatis men blir ett utmärkt mos, de har mycket stärkelse i sig och kräver mycket smör och mjölk för att bli ett bra mos. Men det var väldigt gott.

Att ta sig in till byn var ett äventyr för det går stora tvåmeters vågor in i viken där en ensam pir stod till vårt förfogande. Bryggan var uppbyggd i trappavsatser, så det gällde att hoppa ur jollen på uppåtgående våg! Se till att snabbt få med sig jollen långt upp på land innan vi av nästa våg drogs ut igen. Allt gick bra men blöt blev man, ända upp till rumpan. Men vad gör det det! Vi har blivit vana att alltid vara blöta antingen av saltvatten eller regnvatten! För här regnar det ofta.

En eftermiddag på väg upp från badet! skulle jag just ta en sötvattendusch, då himlen öppnade sig. Så det var bara att stå kvar och skölja av sig allt saltet. Vi passade på att fylla på vårt förråd av sötvatten och vi fick ihop över 60 liter på en timme. Vi samlar vatten på bimini taket och har stuprännorna på sidorna och trattar ned i stora plastbaljor.

Jag som har lite haj fobi fick höra häromdagen att en surfare på Hiva Oa hade fått ett hajbett i handen då han paddlade på sin surfbräda, och att båtarna i den större viken bredvid oss hade sett en riktig stor haj simma runt där! Som tur är har jag inte sett någon, men Inga och Thomas som gick ner på 10 meters djup, såg en haj på sin dyktur men när man dyker är det kanske inte så otäckt som när man snorklar.

Vi har haft det kul tillsammans med segelbåten Saga från Tyskland och Serenity of Swanwik från England, men nu har våra vägar skilts åt. Vi lämnar Marquesans öarna och seglar mot Toamotus atoll skärgård medan Saga planerar segla runt här tills i februari nästa år, då de inte har någon orkansäsong här och de har ingen tidsplan alls att förhålla sig till då de sålt allt och tänker vara ute så länge de kan. Serenity kommer vi nog se igen eftersom de ska mot Nya Zeeland precis som vi. Men de tänkte stanna och se lite fler öar, vi har tröttnat på regnet och vill till det riktiga Söderhavet. Den svenska segelbåten Eos från Malmö som vi träffade i San Blas gav oss rådet att ta så lång tid det bara går i Toamotus atoller, för Ni kommer inte vilja åka därifrån!

Midsommarafton blev den sist dagen här på Marquesans! Vi firade med matjessill och snaps, gravad guldmakrill och hembakt hårdbröd. Så på midsommardagen den 24 juni lättar vi ankar efter nästan tre veckor här och sätter kurs mot Söderhavet. Vi räknar på lite mer än tre dygns segling då det är 500 distans dit, och vi får en härlig start med slör i 20 knops ostlig vind, en stor tonfisk på kroken efter ett par timmar och soligt väder !

Ja början var bra! Men väl framme vid atollen Takarova som vi kommer fram till i exakt rätt tid. För vi måste gå in i Slak Water vilket betyder just när vändningen av tid vattnet sker, och det beräknas efter månens uppgång eller nedgång! Det är en svår ingång till Takarova pga en tvär 90 grader böj i slutet som är endast 20 meter bred, och där kan vattnets strömmar bli upp till nio knop.

Vi fixar det perfekt, men väl inne i lagunen finns det inget bra ankringsställe! Vi hamnar i ett squall (åsk och regnby) med vindar på över 40 knop just som vi letar ankarplats. Så för att inte fastna här inne, bestämmer vi oss att gå ut igen! Vi ser inte en enda segelbåt och här fanns det ingen vit fin sandstrand, bara otäcka korallrev och en stor bastant cement kaj vid ingången, där vattnet strömmar som mest, och där vill vi inte ligga.

Besvikna bestämmer vi oss för att segla ytterligare en natt mot atollen Kauhei, som enligt beskrivningen skall vara populär för seglare. Ingången är hela 200 meter bred och djupet är över tolv meter! Borde väl vara lätt att forcera även när tid vattnet strömmar, antingen in eller ut. Vi får en tuff nattsegling i hård bidevind med vindar över 30 knop och så blir översköljda av squall flera gånger och vågorna är höga.

Men när vi är framme efter 18 timmar så är vattnet på väg ut, det är flera hundra meter djupt utanför rev ingången så vattnet ser ut som en stor fors i passagen. Hur ska vi göra nu? Ligga och vänta i flera timmar på slak water? Eller chansa på att vi kommer igenom? Vi tar och gör ett försök, det värsta som kan hända är att vi spolas ut på djupt vatten igen. Vi klarar det pga vår starka motor farten är enligt loggen 6,5 knop men GPS logg visar att vi gör endast 0,7 knop framåt, men allt går bra och vi är inne i den väldigt stora lagunen.

Det är 8 distans upp till byn som ligger uppe i nordost men lagunen är djup 30 meter och vi har sjökort över alla korallhuvuden, och några av dem är utmärkta med bojar.
Vi ser redan på långt håll det fantastiskt turkosa vattnet! Som betyder att här är det sand på botten, väl framme så ser det ut som en reklambroschyr för Söderhavet. Kyrkan mitt i byn med egen kaj och små fina hus längs en bit av stränderna, här ligger det två segelbåtar! så nu ska vi ta jollen in och ser hur det ser ut här.

då vi har så dåligt internet kan vi inte skicka några bilder ska försöka senare

Vid pennan Helene

 

Annonser

Mot Hiva Oa

Där vi lärde oss att Stilla Havet inte alltid är stilla!
Att Vindrodret är den bästa styrmannen ombord!
Att alltid ha däckluckorna stängda!
Att segla med Genackern på natten har sina risker!
Att Tommy är allergiskt mot Portugisiska örlogsmän!

Vi lämnar Galapagos den 16 maj. Väderprognosen är god ! Det är lite mer än 3000 distansminuter till Marquesans öarna vi räknar med minst tre veckors segling på Stilla Havet. I början av juni hoppas vi på att vara framme. Första dygnen har vi fantastiskt halvvind vilket gör att vi har en snittfart på 6-7 knop vi kapar 140-160 distans per dygn känns

Visst några dagar har vi hysteriska vågor! Tommy klagar på att de är som att styra en båt i en vild flod! Några nätter blir inte så bekväma som andra, utan man blir väckt två eller tre gånger för att skifta segelsättning, eller så har det hänt något med vårt kära vindroder. Vindrodret är det bästa vi har ombord! Den sköter styrningen timme in och timme ut. När det blåser hårt jobbar den också hårt! så det gäller det att underhålla alla rörliga delar på vindrodret.

Tommy ställer sig på badstegen, där vågorna når honom upp till knäna i mörkret för att skifta en plaslänk som gått av eller dra åt en skruv som skramlat loss. Jag sitter då till rors och försöker få henne hålla kursen trots att vindrodret har ställt sig tvärs. Men med gemensamma förmågor så får vi ordning på vindrodret och hon styr snällt

Vi har inte sett många båtar bara två fiskebåtar och ett containerfartyg, några fåglar samt massor av flygfisk. De har en förmåga att landa på däck varje natt tillsammans med små eländiga bläckfiskar som blåar av sig överallt. Så varje morgon ute i Sittbrunn kan man känna lukten av fisk! Då är det bara att gå en tur runt båten och slänga i alla döda fiskar.

Vi fiskar varje dag och har fått flera fina guldmakrillar! En dag fick vi även upp en Wahoo som är en väldigt fin och god fisk. Guldmakrillarna fryser jag in ett par dygn innan jag gravar dem. Wahon är god som den är i stora bitar nystekt eller grillade med lite lime och vitlök ! Det är verkligen gott om fisk här!

Vissa dagar får vi sluta fiska för vi hinner inte äta upp allt vi får och frysen är full.
Jag brukar baka varannan dag! Just nu står Banana muffins på tur då alla bananer mognar samtidigt. Jag gör även egen yoghurt var fjärde dag.

Tommy har fått en spännande bok att läsa! Tristan Jones en otrolig seglats från 1974, han läser ogärna böcker om det inte är instruktionsböcker, men denna gillade han och kan rekommendera till alla Er som inte läst den.

Varje kväll till middagen ser vi något på TV just nu går Sex in the City, som vi fick i present! Ja det är kanske inte det bästa jag sett på TV! Men vår dotter Annie har bedyrat att det är en av de bästa serier som gjorts😜vi har ännu bara hunnit till avsnitt 12 och det finns visst ett 60 tal avsnitt så det kanske tar sig på slutet.

Tyvärr fick lite för stora vågor en dag ! De var så stora att vi var tvungna sätta i skyddsluckorna för ventilationen på däck och avluftningen till motorn? Jag har oftast våra däcks-luckor öppna, då det är över 35 grader under däck.
Första gången vi får in vatten är genom förluckan, vilket var dumt då den borde vara stängd, sen behöver jag lite luft av luckan ovan spisen, men även genom den kom det in massor av vatten.

Men just den här stora vågen fann sin väg rakt in i sovrummet rätt ner i våra sängar😬 Ett par hundra liter salt vatten rann plötsligt in genom luckan. Det är sällan som vi får upp vatten på akterdäck så akterluckan brukar gå att ha öppen. Det tog oss ett par timmar att få ut vattnet och sen försöka få alla lakan madrasser och täcken torra. Eftersom det är salt vatten torkar det inte så bra, utan man måste tvätta och skölja allt i sötvatten!

Då vinden lägger sig runt 10-15 knop måste vi segla genacker för att hålla lite högre fart. Den står så fint hela dagen så vi beslutar att den ska sitta uppe även på natten!
Men Tommy tycker att till nästa natt tar vi in den, för man vet aldrig det kan komma åskbyar och då är det inte särskilt kul att ha 150 kvadratmeter segel uppe. Men vädret är fint hela dag två så vi bestämmer att segla med Genackern även nästa natt!

Det var ett dumt beslut! Hade vi tagit ner den så skulle vi upptäckt att fallet var på väg att gnagas sönder. Så när det är som mörkast på natten, och knappt några stjärnor och mulet väder, då ramlar alltihop ner i sjön! Himmel och helvete! 150 kvm segel på väg in under båten! Tillsammans med alla tampar och linor som tillhör strumpan. Då vår propeller alltid snurrar är risken stor att få in tamp eller segel runt axeln, och då måste man dyka för att kunna skära loss tampen.

Jag blir väckt av smällen och är uppe på däck på två röda sekunder endast iförd trosor och livlina. Tommy har lyckats få båten att styra undan från seglet i vattnet! Han är i full färd med att bärga det otympliga seglet, jag ställer mig bredvid och vi drar upp det tunga vattenfyllda seglet långsamt på däck. När jag halar in den sista biten känner jag hur det bränner på mina bara armar och ben! Tommy säger när vi fått in hela seglet och då vi har konstaterat att det är ingen tamp i propellern, att han har ont på knät, han tycker att det bränns.

Jag förstår att vi blivit brända av en manet! Då deras långa trådar är de som bränns värst. Jag häller vinäger och alkohol på mina armar och på Tommys knä, men det svider i alla fall och det blir stora brännmärken efteråt. Men när vi lugnat ner oss med en kopp The och sitter i soffan, säger Tommy att hans fot är på väg att domna bort! Samt att det sticker i hans armar.

Nu är goda råd dyra! Kan han fått en allergiskt reaktion av brännmaneten? Jag gissar på det och rör ut 10 tabletter Betapred kortison till honom, vi avvaktar en halvtimme, men han känner ingen förbättring, så vi sätter in 10 tabletter till. Så efter en stund avtar stickningarna i armarna, men domningar i foten består. Så vi beslutar att han skall ta antihistamin i tre dagar framåt, för att inte symtomen skall komma tillbaka. Skulle han ha fått ett svårare anfall så har vi med oss en adrenalin spruta för att få ner symtomen, men som tur var behövdes inte det idag.

Tommy är allergisk mot skaldjur och getingar men att han skulle få en reaktion av brännmaneten kunde vi inte ana. Nu efteråt så vet jag ju att det finns massor av mycket farliga maneter! Flera av dem är faktiskt dödliga! Men dagen efter hittade vi en liten Portugisisk Örlogsmanet som låg på däck, så vi vet att det var den sorten som brände oss. Himla otur att vi fick med oss en sån ur vattnet när vi bärgade seglet, och otur att vi inte hade kläder och handskar oss.

Nu gick ju allting bra! och vi lyckades dagen efter få upp och segla med Genackern igen och vi kunde konstatera att den var hel och i gott skick. Det som var tråkigt är ju att fallet gått av i masttoppen och att vi måste försöka få dit det igen, utan att masta av, men det är ett senare problem, vi har ju flera fall som vi kan använda.

Vi har förlorat två drag på den här seglatsen antagligen för att fiskarna var för stora, och ett par stycken har slitit sig just som vi ska ta upp dem. När man får en riktigt stor fisk så går det inte att veva hem linan! Fisken drar ut linan, fast jag försöker dra hem så det är väl tur att tafsen till slut går sönder.

De sista två dagarna blir det dåligt med vind och vi kan inte hålla 6 knop utan får nöja oss med 3 knop vilket gör att vi inte hinner fram till tisdag den 6 juni. Vi går för motor men vi kommer i så fall att angöra mitt i natten och det rekommenderas inte av hamnboken. På morgonen klockan 03.00 går vi in mellan två av Hiva Oas öar.

Det doftar som en hel blomsteraffär helt fantastisk! Nu är vi nära men det är fortfarande tre timmar till dagsljus, så vi saktar in lite till och i de första strålarna av ljuset glider vi till Atuona , vinden kommer rullande från de höga vulkanbergen och temperaturen sjunker dramatisk! Vi blir tvungna sätta på oss jacka och byxor! Det har vi inte haft på oss sen Kanarieöarna.

Äntligen framme klockan 05.30 onsdagen den 7 juni efter 22 dagar till havs. Vi ankrar i den lilla viken där det ligger 10 båtar så det är trångt. Grannbåten gnäller om att vi inte använder akterankare, för det måste man ha här! Så Tommy blir tvungen slänga i det för grannsämjan. Inga från den tyska båten Saga möter oss med färska baguetter till frukost! Härligt nu är vi i den Franska republiken Maraques Hiva Oa.

I dagsljuset ser vi nu hur oerhört grönt och frodig det är här! Vi fick en rejäl regnskur, och när solen kom tillbaka så såg vi alla vattenfall som föll från det höga bergstopparna. Helt fantastiskt vackert. Vi tar oss in till byn 3 km längre bort och checkar in, köper lite goda ostar och baguetter. Denna långa promenad på 6 km blir klart kännbar i våra ben.

Alla har sagt oss att det är dyrt här! Men osten och vinet kostar lika mycket som hemma, och då har det ändå fraktas hit först med flyg till Tahiti och sen med båten hit som bara kommer en gång i veckan. På kvällen grillar vi lite franska korvar ombord på Bonnie tillsammans med Thomas och Inga.

Nästa dag vaknar jag med en snurrande värld! Allt bara snurrar jag kan inte komma ur sängen! Inga kom med lite hälsopiller och erbjöd massage åt min nacke. Jag kände mig lite bättre till kvällen, men nästa dag var lika snurrig. Jag hade en virus inflammation på balansnerven 2012 och det är kanske det jag fått nu också, eller så har det hänt nåt med kristallen i örat. I vilket fall som helst finns inget annat än att ta det lugnt och vänta tills det går över.

Vi behöver diesel och det kan vi bara få genom att köpa dunkar och fylla i tanken. Vi behöver också vatten men det är osäkert vilken kvalitet det är då vattnet kommer från floden, lokalbefolkningen säger att de bästa vattnet finns i byn! Och ska vi ta därifrån så måste vi bära 200 liter i dunkar, och det känns tungt.

Vi ligger fint skyddad i viken här men dyningen rullar in så vi gungar bra hela dagarna trots att vi har både för och akterankare. Vattnet här är grumligt då floden rinner ut här och att det regnar en liten stund varje halvtimme. Så när det regnar mycket blir hela vikens vatten helt brunt. Vi kommer nog att segla vidare snart till någon ö här för att få bättre vatten för här kan man inte bada.

Tillgången på internet här är väldigt dålig! Vi kan inte köpa simkort till IPad för data trafik, utan man kan bara köpa timtid till wi-fi spots. Räckvidden är ju så klart inte ut till vår båt, så vi måste gå i land för att få tillgång till den. Tidsskillnaden hit är tolv timmar efter Er där hemma.
Vid pennan Helene