Pärlöarna

America bron Balboa Panama
Tonfisk på kroken på väg mot Pärlöarna
Sillunch påsk afton
Kolibrier på Contadora
Middag ombord på Saga med inga från Tyskland
På promenad i galna Panama med Sarah och Phil
Helene och Diablo Panama
Tommy har köpt en Panama hatt
Panama city
Panama city
Tommy dyker och skrapar snäckor
Vacker strand nu lågvatten
Pärlöarna Mogo. Mogo
Stranden där de spelade in Survivor
Bankpalats Panama

Vi har nu passerat Panama Kanalen! Vi har legat på Balboa Yacht Club, här låg vi på en boj bara 40 meter från alla jätte tankers som passerade antingen ut eller in genom kanalen. Båten blev svart av sot från fartygens skorstenar, och ovanför huvudet var inflygningen till flygplatsen. Vi låg nedanför den stora America bron med massor av biltrafik, så här var det livat. Vattentaxi fanns tillgänglig dygnet runt för här är det 5 meter tidvatten. Vi har Bunkrat för fullt för att klara oss genom Söderhavet ända till Nya Zeeland vilket är en resa på 6 månader.

Vi har besökt den gamla staden som byggdes upp efter att den äldsta delen förstördes av pirater och lades i ruiner. Vi har även varit i Panama city med alla sina skyskrapor och bankpalats, vilket utgör en fantastisk vy från havet.
Vi lämnade Panama på långfredagen och de första två timmarna gick vi för motor då Stilla Havet verkligen var stilla. Vi hissade på och fick en härlig bidevind ut mot Pärlöarna, inga vågor bara smult vatten och fin vind.

Angjorde Contadora på eftermiddagen och hoppade i vattnet för första gången på en månad. Här ser vattnet ut som hemma i Östersjön, vattnet är grönt men nära sandstranden finns turkost vatten, fast som på Atlant sidan är det inte.
Vi flyttade oss till en mindre ö med mera sandstränder, och Tommy dök och skrubbade botten ren från snäckor, vilket tog nästan två timmar, allt för att få kunna komma in till Galapagos, vilket kan vara bra men om de tänker ta så bra betalt som alla säger att de gör! Kanske vi bara seglar igenom öarna utan att gå i land. Vi har hört av andra seglare via kortvågsradion att de ser Bobbisar och Sjölejon från båten .

Utanför oss här sveper pilot valar förbi, och varje kväll är det ett stort fiskstim bakom båten.Vi ligger för ankar här en bit ut från stranden och tidvattnet kommer med starka strömmar, vilket gör att helt plötsligt, ligger vi med aktern mot vinden och har kättingen under båten, så det är inte som vanligt när man ankrar här. Vi tar jollen in till stranden och badar och försöker promenera så mycket vi kan. Vackra snäckor spolas upp på stranden, så det finns mycket strandfynd att plocka. Sandstranden där vi just nu ligger, är den strand där de spelade in TV serien Survivors, USA motsvarighet till vårt Robinson.

Les Perlas som ögruppen heter ligger 40 distans från fastlandet och tillhör Panama. Den första ön har flygplats och resort vilket gör att de stora lyxiga motorbåtarna även ankrar här. Men ju längre söderut man kommer desto mer genuint blir det. Här lever lokalbefolkningen på att odla frukt och grönsaker, som de kommer ut med till oss i sina små båtar. Härifrån kommer också den 31 karat peregrina stora pärla som har namnet Queen Mary Tudor of England. Än idag kan man köpa pärlor här till ett bra pris, får se om vi får möjlighet att se några pärlorna innan vi seglar vidare.

Vi har dragit igång frysen nu, och där finns även en kyl så nu har vi mindre förbrukning av el när den andra kylen inte används längre. Vi hoppas kunna köpa på oss lite färska grönsaker och frukt innan vi går mot Galapagos. Vi har legat här en vecka nu och väntat på bra vind, vi drar oss mer söderut på Pärlöarna och då kommer vi nog troligen förlora internet, så om någon vill nå oss! Kontakta Niklas för med honom har vi kontakt via kortvågs radion.
Vid pennan Helene

Mot Pacific

Vi blev av vinkade och folk tutade som inför en atlantresa när vi lämnade Shelter Bay marina och fick lägga oss på svaj på the Flats och vänta mycket länge, från kl. 14 till klockan 18. Vid inmätningen bestämdes att vi skulle gå i mitten av 3 båtar p.g.a stor motor vilket vi blev glada över. Men så blev det inte! allt förändras. Det innebar att vi fick gå in i slussarna i mörkret, det är visserligen upplyst men det blir halvskumt mellan väggarna 9 m ner. Utanför locket fick vi binda ihop 3 båtar meden amerikansk 65 fotare i mitten, och en fransk Amel 54 på andra sidan som inte kunde någon engelska.

Vi tyckte från början att det var löjligt med 6 man ombord men upptäckte snart att detta är ett minimum, det hänger på varje person att göra rätt saker snabbt,och att Tommy måste styra exakt och inte lämna ratten någon gång. När vi går in 3 båtar så kastas en knuten knop med bly och en tunn lina som måste fångas snabbt och knytas ihop med våra grova rep som sedan drars hem och fäster i pållarna så vi kan spänna upp. Den stora tankern ligger nu framför oss och dras med tåg mot nästa sluss. Det är 3 slussar med 9m höjd vardera och dom fylls på 8 minuter så det blir väldig turbulens.

Efter slussarna går vi en bit och förtöjer 2 båtar på var sida om en rund 2m boj. Nu stundar en sen god middag med potatisgratäng en helstekt entrecote. Piloten blir hämtad direkt när vi kom fram. Svenska Gustav och Jock från Sydafrika sover inne i båten medan Norska Öjstein sover ute i hängmattan. Han blir tidigt väckt av vrålaporna. Frukost och sedan vidare 4 timmar för motor på en konstgjord sjö där man fortfarande kan se trädtopparna i vattnet. Framme vid Slussen är det bråttom vi skall längst in och lägga oss utanpå en passagerare båt som alla jublar och hade några svenskar ombord som hade 1000 frågor.

Bakom oss kommer en jättetanker lika bred som Slussen och han pressar allt vatten framför sig och använder bog propellern, så det blir enorma vatten krafter. Sista Slussen måste Tommy lägga till utan på passagerarbåten med jättetankern bakom sig som pressar på med vattentrycket, plus vind bakifrån vi gör över 4 knop på friläge men vi måste också ha styrfart så det blir 6 knop och vi får inte komma snett i strömmen, man måste också förtöja exakt utanpå passagerarbåten i dessa virvlar, och framför allt hinna bromsa. Vi tackar för vår starka motor, för en perfekt tilläggning och för alla applåder från turisterna på passagerare båten
Alla ombord fick snabbt hem på tamparna. Väl ute åker vi till Balboa yacht club och förtöjer vid en boj. Piloten ombord blir hämtad av en lotsbåt. Sen hämtar en liten båt alla fendrar och grova linor. Gustav, Jock och Öjstein tar en macka med oss och några öl, därefter tar de en vattentaxi till en väntande taxi som tar dem tillbaka till Shelter Bay marina. Vi är väldigt tacksamma för dessa grabbar som gjorde ett fantastisk jobb och som vi hade kul med. Nu är vi ensamma igen och är i Stilla havet. Ett gott råd till alla bakom oss se till att ha bra folk ombord om något går fel! en enda tamp som lossnar eller att båtpaketet kommer snett i Slussen och snurrar då är det kört. krafterna är enorma och allt går mycket fort.

Panama


En milstolpe är att ha seglat till Panama ! För det är här som besluten måste tas! Stanna kvar i karibiska havet eller gå igenom Panama kanalen? Har du gått igenom finns ingen återvändo ! Nu måste du segla jorden runt. Men det känns inte som vi är här ! Jag vet att det är så men jag är fortfarande ombord på Bonnie och hon är svensk alltså är jag på svensk mark ! Så overkligt att kunna kliva rakt ut i djungeln från båten! Där apor, krokodiler, papegojor, farliga ormar och jaguarer lurar i skogsbrynet. Nu är det ju så att de vilda djuren är oerhört rädda för människor. Men vi har lyckats se någon råttliknande varelse med extra stora bakben, och en Björn liknande med lång svans men vi vet inte vad det är för något. Aporna vrålar som om de vore stora gorillor, och vi har hört att om man kommer för nära så slänger de bajs på en😜

Men känslan av att stå på däck en sammetslen natt och höra aporna vråla är klart exotiskt. Man måste verkligen nypa sig i armen för att förstå att man är här. För vi vet att äventyret kommer fortsätta mot nya mål, vi är ju hela tiden inriktad på nya utmaningar! Så det är svårt att förstå att njuta av det man upplever här och nu!

Vi läser på om nästa nästa mål, så att vi ska hinna med att bli uppdaterade innan vi kommer dit. Informationen kommer från allt och alla så att sortera ut rätt information är inte så lätt.
Vi njuter verkligen av allt vi upplever, det är vår uppfattning i alla fall. När vi är hemma igen kommer nog känslorna komma över oss mycket större och kraftigare än vad de gör nu, när man finns i vardagen.

Panama är en vackert land men med många fattiga som lever och bor under vidriga förhållanden. Från maj till december regnar det varje dag! Inget litet så strilande regn utan ett fullständigt monsunregn, och många människor bor på marken med tunna väggar och tunna plåtar till skydd som tak. Detta håller varken vatten eller fukt borta vilket betyder att allt möglar blixtsnabbt, och i detta elände bor familjer med många barn.

Så när vi kommer till stan i shorts, keps och flippflopp så lyser vi av dollar för dem här, vi signalerar att vi är rika med vår klädsel. Kriminaliteten är hög! vi uppmanas att besöka staden Colón tidigt på morgonen för då har inte buset hunnit vaknat ännu, sen behöver vi åka taxi till vart än vi ska, för att inte finnas på gatorna. Verkligheten är grym och vi kan inte göra ett enda dugg för att ändra den! Bara passera och observera.

Musiken på radion är helt magisk, all hits från vår 70-80-90-tal spelas blandat med musik från idag. Igenkännandet sätter massor av känslor i svängning, från tidig ungdom, så vi förstår nog att vi är aningen gamla nu. Vilket är lika svårt att förstå som att vi befinner oss i främmande länder.
Vi hoppas kunna finna tre lindragare tills vi ska gå igenom kanalen. Man måste vara fyra besättningsmedlemmar en kapten och en lots för att få passera kanalen! Om vi inte hittar några frivilliga här i marinan måste vi köpa tre lindragare för 300$ vilket är en stor utgift för oss, men hela resan är en enda stor utgift. För att få tillstånd att gå igenom kanalen betalar vi 15.000kr och kommer det därtill lindragare som vi måste ha så kommer notan gå på 18.000 kr. Då ska också lägga till att väntetiden för passage här i marinan kostar oss 4.500 kr så notan för Panama kommer sluta på över 25.000 kr. Så att vara långseglare kräver massor av pengar!

Våra norska vänner som seglar en gammal Vega får inte tillstånd att gå igenom på grund av att de saknar varvtals räknare på motorn😮 låter ju helt konstigt men sådana är reglerna! Har Du inte varvtals räknare kommer Du inte igenom Panama kanalen. Här gäller samma regler för stora tankers som för små segelbåtar!

Vi fick just rapport från San Blas att en fransk 59 årig kvinna har blivit attackerad av en 3 meters krokodil 😮på Green Island. Det var nog samma krokodil som simmade 2 meter framför vår båt, då jag tvättade vattenlinjen och fick simma som en galning till akterstegen. Den franska kvinnan blev biten i armen, benet och ansiktet men klarade sig och ligger nu på sjukhus i Panama City. Så nu vet vi att de inte bara jagar hundar och pelikaner som Kuna indianerna säger, utan de är så att krokodilerna inrättar revir som de sedan patrullerar och attackerar alla som gör intrång där.
Men annars är livet enkelt sova äta och bada lite i poolen! Ta bussen till Colón och shoppa lite sen tillbaka till marina livet! Men Nu längtar vi ut härifrån och få segla mot nya mål.
Vid pennan Helene

I paradiset finns både krokodiler och hajar

Vi har nu varit i San Blas lite mer än två veckor vi kom från Columbia och seglade rakt in i paradiset. Blå laguner varmt vatten och kritvita sandstränder. På vägen hit får vi en vacker guldmakrill på spöet, den grillar vi och dricker med lite skumpa. Det
som blir över gör jag ceviche och gravad fisk på med hemgjord gravlaxsås mums!

Här står Guna Indianer på stranden och de är vänligare än den bäst betalda säljare på ett stort välkänt företag! Och inte öre får det i betalt för det! Allt de vill är att sälja lite fisk eller en och annan Mola, de hälsar och frågar varifrån vi kommer och vad vi heter. Så fort vi svarat så säger de sina namn och hälsar oss välkomna till deras ö! Visst de vill gärna sälja oss något men säger Du nej så ler de och vinkar glatt och seglar vidare i sina små uthuggna kanoter gjord av en gammal stock, och med ett litet enkelt segel på! Nästa hamn för dem ligger minst 10 distans bort men de seglar runt i paradiset på jakt efter en ny kunder. Här finns ingen stress allt har sin gilla gång vilket betyder att allt går i slow motion! Jämfört med hemma!

Både jag och Tommy har troligen haft en Zika infektion. Tommy fick den när vi kom hit och jag låg en hel dag helt utslagen i akterkojen för en vecka sedan. Man får influensa liknade känsla i kroppen,hosta och trötthet och när man känner sig lite bättre kommer utslagen på magen, de ser ut som pyttesmå vattkoppor. Det är ju inte farligt för oss utan bara för gravida kvinnor. Det bästa är att man kan inte få det igen man blir immun.

Här har vi seglat in mellan stora rev där ingången är ett par meter och djupet är 3,0 i mer än 20 sekundmeter, inget vi skulle gjort hemma i vår skärgård. Här ankrar du rakt mot vinden bakom endast ett rev! Det finns sällan någon ö att ta skydd bakom.
Vi har snorklat runt på de mest fantastiska korallrev jag någonsin sett! Fullt av små akvariefiskar men jag har även sett de fiskarna som vi köpte av Guna indianerna och grillade, de var fantastiskt goda. Conchas har vi också, lärt oss äta! Det är en snäcka en enda stor muskel med en gripklo som den förflyttar sig med på havsbotten. Ska man tillreda den behöver den först bankas mjuk med en hammare eller kokas i i en timme. Vi gjorde ceviche på den och det var väldigt gott!

Öarna här är olika en del är bara en sandstrand med en och annan kokospalm på eller en lite större ö med Guna indianer som byggt sina hyddor av palmblad men ju närmare civilisationen du kommer, så finns det både solceller, elverk och massor av skräp. Vi upplevde att öarna längst bort fortfarande är de bästa där levde Guna indianerna sina enkla liv, här fanns inte en enda lampa eller mobiltelefon! Stränderna krattades varje morgon för att se vackra ut inget skräp så långt ögat når.

Männen gav sig ut för att fiska och kvinnorna bakade bröd till kvällens måltid. Hit kommer vi och får köpa lite fisk och deras egna hembakade kokosbröd för några dollar.
De öar som heter Cocos Bandera är en av de vackraste! här är vattnet kristall klart reven fulla av små vackra akvariefiskar, att snorkla här är en upplevelse.
Vi var tvungna att söka bättre lä då vinden därute på revet gick upp över 20 sekundmeter! Vi la till i en grön lagun med turkost vatten, här putsade jag vattenlinjen sittande på en rosa badmadrass med en diskborste i handen, Då jag hör båten bakom oss skrika!
Watchs out for the crockodil! Move ! You have a crockodil in front of you !

Det tog en stund innan jag förstod vad de sa! Men jag har aldrig trott att vår båt var särskilt lång! Men nu när jag simmade 13 meter till aktern så var det hur långt som helst. Jag var en gång i tiden medlem i Neptunus simsällskap och de skulle varit stolta över mitt rekord på 13 meter denna dag. Så fort har jag nog aldrig simmat!
Tommy stod på däck och såg den två meter ifrån vår båt innan den dök ner och försvann.

När vi snorklade hittade Tommy en Sting Ray sovande på botten med en vingbredd på en meter! Men den har en dolk i svansen som en försvarar sig med! En välkänd Mr Irving dog av ett slag rakt i hjärtat av en Sting Ray så de inget du leker med. Vi har också snorklat runt med tre stycken vackra halv meter stora Fläckiga Tiger Ray vet inte om de är farliga men de simmade nyfiket rakt mot Tommy så han var tvungen flytta på sig. En av dem simmade en meter rakt under mig en häftig upplevelse.

Korallerna här lever verkligen! De har massor av färger och olika former vippande purpurfärgade koraller, strut formade stora koraller och massor av levande hjärnkoraller. Jag fick mig en simtur jag sällan kommer glömma på Cimiche Cays vackra rev! vi skulle dyka på ett vrak, och såg en fransk 40 fots segelbåt på 6 meters djup, men jag tycker vrak är lite ruggiga så jag tog mig in mot revet för att titta på småfisken, och möter en revhaj lika stor som jag själv! Simmandes takt mot mig, men troligen skrämde jag honom och han vände! Men mitt hjärta satt i halsgropen och jag vände på en femöring skrikandes genom snorkeln HAJ HAJ HAJ men den enda som såg den var Inga hon försökte lugna ner mig med att säga att den är inte farlig! Troligen är den inte farlig och det är nog samma som med krokodilen! Men man vet aldrig säkert.Konstigt jag som är mest rädd för alla stora fiskar är den som får se dem. Så nu har jag prickat av Rocka,krokodil,Haj,Zikavirus och ändå överlevt!

Vi har nu lämnat San Blas och ligger i Linton Bay och här på Linton Island finns det fullt med apor, de är ofta snälla och sätter sig på din axel men om du vill gå ifrån dem kan de bli arga och bitas. De har hela ön för sig själva då den är obebodd.

Mot Panama

img_3054
Café i Minca

Vi hade en fin segling från Bonair till Curaçao men vi fick köra lite motor på slutet. För att komma in till marinan var vi tvungna att be om broöppning av gångbron Emma. Det är en flytande bro som öppnas och stängs med stora utombordsmotorer! Ser lite kul ut när bron glider i sidled med alla människor som står kvar på bron. Längs kajkanten är det fullt med ute serveringar och folk vinkar och fotar oss när vi passerar.

När vi checkat in i marinan så blev vi inbjudna till grillkväll, de var ägaren själv som var grillkock och drickat fanns att köpa till självkostnads pris i baren. Trevligt sätt att snabbt lära känna sina båtgrannar.

Vi cyklar in till Wilhelmstadt, först till tullen som ligger på ena sidan av kanalen, och sen immigration som ligger helt gömd på andra sidan. Tur att vi kunde cykla då det var långa sträckor att gå.

Det är en färggrann stad, med fina små gator och massor av butiker och restauranger enkelt att cykla runt i rent och snyggt är det också.
Men den fina frukt och grönsaksmarknaden som kallas den flytande Venezuelanska marknaden, var verkligen ett härligt inslag, massor av frukt och grönsaker, avocadosar stora som mindre fotbollar sen fanns det frukter som jag aldrig sett förut,och vi köpte på oss av det fina utbudet.

Vi åt Holländska pannkakor och prövar också deras pina colada och öl. För att komma till och från stan måste vi cykla lite på en motorvägs avfart, vilket känns lite läskigt men allt gick bra, då vägrenen var väldigt bred.

Vi seglade vidare mot Colombia Santa Martha det är fyra dygn segling dit och vi måste hålla ut från Venezuelas kust för att undgå pirater. Utanför Aruba som vi passerar mitt i natten ligger det massor av tankers på svaj, så det är bara att runda dem också, vilket gör att vi kommer ännu längre ut.

Då Andernas bergskedja löper längs Venezuelas och Colombias kust ser vi de höga bergen trots att vi seglar långt ut till havs. Det gäller att hålla långt ut från land även när vi ska runda och segla ner längs Sierra Nevada Santa Martha, berget är 5.700 meter högt. Det är ett känt ställe med starka vindar och höga vågor. Vi passerar mitt i natten, men har inga problem alls med vågor och vind.

Hela vägen hit har vi haft en härlig segling men ibland svaga vindar, och lite motorgång. Men då vinden har växlat hela tiden så har det har varit ett väldigt springande uppe på däck, för att ta upp och ner spirbommarna! Dra in Genua och fock till olika sidor så något stillasittande blir det knappast. Varje manöver tar sin lilla tid, så vi får helt klart röra på oss.

Vi angör Santa Martha klockan ett på natten lokal tid, alltid lite pirrigt att angöra natt, men hamnen är enkel att gå in i och vi lägger till på bensinbryggan, då en vakt kommer och kollar in oss. Han kan bara spanska men vi förstår att klockan åtta så måste vi flytta in i marinan, så det blir bara några timmars sömn.

Vi checkar in och får inte lämna området förrän passen är stämplade av immigration, vilket tar hela dagen, då man är tvungen att ha en agent till detta, så vi smiter ut och köper simkort till paddan i alla fall.
Här träffar vi på två amerikanska båtar. Den ena är Ken och Daniella med sin 8-åriga dotter Kaylee som har börjat skolan här. De har varit här en månad och ska stanna några månader till, sen Susan och Henk han kommer från Holland.

Vi har tillgång till el och vatten här på pontonen, så det likt marinerna hemma men det får inte hända är att bryggan blir strömförande! Vilket hände här! Tommy höll på med akterspegeln då han står med ena foten på bryggans stål kant och den andra tar han ett kliv ut mot vår akterstege som också är i stål. Jag hör ett vrål och han hade tur som inte fastnade! De gick 125 volt genom honom och över till vår båt! Sen när vi trodde allt var ok så ska jag hämta vatten ur kranen till en liten hink! Jag känner en smärta i underarmen och förstår att även jag fick ström genom kroppen, bara för att jag var barfota och bryggan var våt.

Nu efteråt förstår jag hur farligt detta kunde ha blivit, och det känns lite läskigt. Det kom en elektriker lite senare och han hittade en avskavd kabel under bryggan som har kopplade ur så nu ska det inte hända igen, men jag kommer alltid vara på min vakt! Ta aldrig i vatten kranen utan att vara gummi försedd på fötterna!

Vi har varit på flera trevliga restauranger ! På lördagskvällen gick vi till en lite finare restaurang på torget där vi åt skaldjur och oxfilé, fina drinkar till en kostnad av 500kr för oss båda två.
Det är ett otroligt folkliv här, alla försöker hela tiden sälja oss något medan vi sitter och äter! Vi blir erbjudna hängmattor,stolar,smycken, cigaretter,chips,hattar och frukter. Sen kommer det lokala orkestrar som sjunger och spelar framför oss, unga killar som dansar breakdance, de är väldigt duktiga så efter varje uppträdande går de runt med hatten och samlar in sin belöning. Det är ett spännande inslag.

Varje kväll samlas seglarna mellan 5-6 för en öl och lite bryggsnack på marinans lilla mini market. Roligt att kunna byta erfarenheter och få massor av goda tips.

I Colombia fanns en gång Chibcha indianerna, som levde i centrala Colombia,de hade en tradition där man varje år hällde flytande guld i en liten sjö som offer till gudinnan som sades leva där. Idag finns inga chibcha kvar och deras språk och religion är så gott som okända för dagens colombianer.
Av de indianska kulturerna i Colombia finns mycket få ruiner och lämningar, men rika fynd har gjorts av dyrgripar i guld och stora stenblock utformade som huvuden, i en stil som inte alls påminner om Inka-indianern.
Allt det här fick vi berättat för oss på guld museet här i Santa Martha.

Vi har varit på tur i djungeln med Jungle Joe som bor i en liten stad uppe i bergen som heter Minca, en liten bergsby med branta kostigar upp mellan husen, som vi vandrade på. Husen är byggda av bambu och ligger på en bergssluttning på 1.200 meter över havet.

Vi ser ner till staden Santa Martha och hela havet utanför, helt fantastisk utsikt. Det var en lång promenad för att komma till ett ganska litet vattenfall där vi badade och sen en och halv timme tillbaka bara uppför. Men det var det värt för en fantastisk lunch stod uppdukad i Jungle Joes eget bambu hus vi fick också veta historien om varför bönderna inte längre odlar koka plantor, de odlar bambu och får dubbelt så mycket betalt. Detta har gjort att knark kungarna inte längre håller till här. Sen fick vi historien om kakao och kaffe såklart.

Vi tog en taxi till Jumbo ocean mall utanför stan till en kostnad av 15kr enkel resa, för att bunkra upp stapelvaror inför Stilla havet. Allt detta kostade 1,300.000 miljoner pesos😮 så nu klarar vi oss till Nya Zeeland.

På lördag seglar vi vidare mot San Blas och besöker Kuna Indianerna som bor där! Vi kommer inte kunna ha internet på några veckor men skickar rapport utan bilder via kortvågs radion till Facebook .
Vid pennan Helene

Mot ABC öar

På väg igen
Nu har vi lämnat Karibien ! Men det var inte lätt! När vi hänger i liften för att bli sjösatta, meddelar kontoret att de inte kan dra några pengar från mitt konto!
Jag har Visa, Mastercard och Maestro men inget fungerar! Hur kul är det? Office meddelar att ! No cash No splash😮 så där hänger vi tillsvidare!

Det visar sig att Swedbanks system för kort transaktioner ligger nere ! Just idag av alla dagar! Känns ju inte bra! Vad göra då? Jag kontaktar mina kolleger på banken via messenger och Ulrika svarar snabbt! Hon förstår vad jag har för problem och försöker hjälpa till, det visar sig att Erik Hermansson på Swedbank Haninge är den som till slut löser mitt problem! Tusen tack Erik för Din hjälp utan Dig hade vi hängt där i liften än. Nu känner jag av hur sårbar jag är med bara kort på fickan, men alternativet cash ombord känns ju inte så kul det heller.

Vi lämnar Grenada efter fem veckor vi kom hit på julafton, och den 2 februari så sätter vi spirbommarna för att segla undanvind till Bonair. En av de nederländska Antillerna. För att inte komma för nära Venezuela så girar vi norrut i karibiska havet, så vi kommer cirka 70 distans ut från fastlandet. Detta för att det finns pirater här, men det har varit lugnt en länge tid nu. Enligt vad alla säger här på Grenada så är Venezuela väldigt fattiga! Så de har har inte tillgång till varken radar eller AIS, det enda de har är billig bensin så därför kan de dyka upp i snabba motorbåtar! Men risken att de ska kunna hitta en segelbåt är inte så stor, om de inte med blotta ögat kan se oss.

Därför går vi med släckta lanternor nattetid, så fort vi ser en stor tankers på radarn så tänder vi upp. Andra natten ombord så kommer ett lastfartyg närmre och närmre vi har belysning på, samt sätter även på däcksbelysning, som lyser upp våra segel, men båten kommer ändå närmare. Till slut måste vi ropa upp honom på VHF vilket vi inte vill, för då alla kan höra att finns där ute. Tuluma som tankern hette girar tillslut styrbord bort från oss efter fyra upprop på VHF:en men då var han mindre än 100 meter från oss. Så fort han försvunnit ut sikte släcker vi igen. Det dröjer bara en timme så ser vi ett mindre fartyg som är upplyst, så nu undrar vi i natten är detta är pirater eller ej. Då båten är längre bort än 12 distans syns han inte på vår radar så vi seglar vidare med släckta lanternor. Vi tror det var en fiskebåt med all sin däcksbelysning tänd varför vi såg honom tidigt och han seglade vidare österut och vi seglade västerut. Vi mötte också två andra handelsfartyg utan AIS vilket inte känns så bra! De ska enligt sjölagen alltid sända ut sitt namn och fart via AIS.

Vi anländer Bonair tidig morgon innan solen gått upp, men här finns inga rev bara kustlinjen, så det är enkelt att angöra och vi hittar en ledig boj, vi ligger i ett akvarium av kristallklart vatten, vit bottensand och massor av små vackra fiskar. Allt detta ser vi från båten, helt fantastiskt. Här snorklar vi bara 10 meter ifrån vägen och staden massor av vackra fiskar. Vi shoppar loss på måndagen! Tommy hittar flera tröjor och till och med ett par röda shorts. Vi hittar en fin butik med trähantverk och vi köper delfiner sköldpadda och bords tabletter, så nu har vi dekorerat fint ombord. Tommy har lite ont i ryggen fortfarande och sån tur att vi hittade en massör som hjälpte honom här. Här finns det fullt av drivved i varje butik och möbler, tavlor allt gjort av drivved, helt fantastiskt vackert vi känner oss hemma här!

Vi ville utforska ön så vi hyrde en scooter och tog oss runt ön, här finns riktigt rosa Flamingos de gillar saltet! Det finns också stora salt vatten bassänger Här tillverkar de salt, bassängerna är rosa innan de blir vita och då skyfflas salter ihop till stora vita saltberg. Vi åkte till en vacker lagun på utsidan av ön som är skyddat av ett yttre rev, djupet är inte mer än några meter vilket gör färgen på vattnet helt turkost! Här vind surfar man, och så fortsätter vi lite längre söderut på insidan av ön, så har kite surfarnas sitt paradis. Så på Bonair är ett dyk och surf paradis. Det är en holländsk ö så alla pratar holländska. De har en helt fantastisk mat affär här lika stor som den största ICA Maxi hemma här finns allt, jag hittar färsk dill, alla tänkbara färska grönsaker! De har vi inte varit bortskämda med här i Karibien.

Vi hörde om ett väpnat rån mot yachtisar i förgår kväll på marinan vi hoppas allt gick bra och att ingen blev skadad! Denna händelse kunde ju i och för sig ägt rum var som helst, men det känns alltid trist när något sådant i träffar. Vi hade den amerikanska besättningen Michel och Roberta från båten Celilo ombord för en sundowner och de hjälpte oss att boka en plats i marinan på Curaçao, då de känner ägaren vilket kändes bra. Så nu seglar vi vidare bland ABC öarna nästa Curaçao !

Vid pennan Helene

På land

Nu har Bonnie varit uppe på land! I över en vecka Vi har bytt bogproppellern och hade sådan tur att vi hittade en exakt likadan som den förra, så hålen i skrovet passade precise. Vi blev också tvungna att måla om botten då all färg spolades av i högtvätten då vi gick upp. Men som tur är tog vi med oss färgen hemifrån så det var bara att måla på. Justeringar på Vindrodret utfördes också samt att vi målade om vattenlinjen.
Nu ser Bonnie ut som ny igen.

Men det är oerhört varmt att ligga uppe på land! solen plågar en hela tiden svetten lackar och då ska Du utföra diverse olika jobb, såsom att leta efter olika reservdelar i något av stuvfacken vi har ombord, vilket kan ta hur lång tid som helst, trots att vi har skrivit upp vad vi har packat vad och var så hittar vi det aldrig! eller slita med rollern för att hinna få färgen att fästa innan den hunnit torka. För här torkar färg blixtsnabbt.
Sen efter arbetsdagen slut är det den allmänna duschen som gäller, och att klara av den är inte lätt. För inne i duschen finns det massor av små elaka mygg som kommer genom ventilen och sen finns det inget varm vatten, bara kallt, så jag har satt rekord i att duscha snabbt. Har kommit på att man kan ta schampo och balsam samtidigt så man bara behöver skölja håret en gång.

Vi har varit runt tillsammans med 2Mickey på utflykter. Här finns något de kallar för The Conteiner Park! det är små bodar med olika utbud på mat, allt från hamburgare till asiatiskt. Man beställer i luckan och när man lämnar tillbaka disken och ölflaskorna så får man betala för maten, det är ett välbesökt ställe, hit går alla medicinstuderande efter dagen slut, då det finns ett universitet sjukhus här. Vi beställde en hamburgare som var lika stor som en pizza, men oj vad god den var. Säkert den bästa hamburgaren vi ätit.

Nästa utflykt gick till marinan Port Luis, en lyxig marina med många fina restauranger och små gulliga butiker, allt förpackat i en lyxig park miljö med pool och liten vacker sandstrand. Här träffade vi också på 2Mickeys vänner Eva och Florian från Tyskland, som efter 7 år just sålt sin båt och skulle nu köpa lägenhet på Teneriffa och en husbil så de kunde göra Europa sommartid och åka till Kanarieöarna på vintern. De var väldigt intresserade av om man verkligen kunde parkera sin husbil varsomhelst i Sverige ! För allemansrätt hade de hört talas om! Och var det nu detta verkligen sant?

Här är det alltid gospel och halleluja på söndagar i radion, och varje vardag dag mellan tolv och ett så spelar de bra blandad lunch musik från 60-talet till nu, men efter klockan tre så drar soccan igång! En monotont stakato i oerhört snabbt tempo, som får mig att bli hypernervös och uppjagad, men oftast är det bra musik på radion.

Här på Grenada är det en avslappnad tillvaro, och alla är väldigt trevliga och oerhört artiga! Jag har väl inte fattat att jag ser gammal ut! Men så är nog fallet, för alla yngre hälsar på de äldre och säger Hello mam! När jag står på varvet i overall och målar kommer många fram och de säger att de är imponerade av att se en kvinna som jobbar med händerna ! och de delar gärna sin åsikt om hur jag skall dra penseln, för här på varvet sitter kvinnorna fint uppklädda på kontoret, de har faktiskt uniform på sig, med olika färg på klänningen för var dag

Arbetsledaren som heter Frankie här på varvet är aningen speciell han skäller ut sina arbetare efter noter bara han blir tilltalad! Samma sak med kunderna! Vår bogproppeller fick monterades två gånger på grund av att de inte balanserade propellern så det blev dubbelt arbete Tommy upplyser Frankie om det och han svarar
med ett hånskratt och säger att det är ju Ditt problem inte mitt! Tommy påpekar att jag beställde jobbet av Er. Frankie säger att killen hjälpte bara dig sätta dit propellern så Du får hyra grabbarna en gång till, vilket gör att då tjänar ju jag mer pengar på dig! Det var ju inte det svar som vi ville ha förstås.

Vi har också bytt batterier våra gamla var sju år och behöll inte laddningen tillräckligt bra, vi hittade en agent här som direkt importerar från Florida det blev visserligen en dyr historia men tyvärr nödvändig. Då Tommy alltid får ryggskott så fort vi ligger på land så var vi tvungna få hjälp då varje batteri väger 70 kg med att få de ombord. Vi fick hjälp av tre killar och som tack för hjälpen fick våra gamla batterier.

Nu ligger vi i vattnet igen och allt fungerar som det ska. Vi tänker checka ut härifrån idag för att imorgon segla vidare till Curaçao dit är det 420 distans så vi räknar på cirka 3 dygn dit. Sen tar vi oss vidare mot Panama för att segla ut i Stilla Havet. Men först tänker vi besöka San Blas och Columbia.
Vid pennan Helene