Mot Fiji

Efter sex månader den 27 maj och seglade vidare mot Fiji. För att segla från NZ måste man åka i svansen på ett lågtryck, och hinna så långt norrut som möjligt innan nästa lågtryck rullar in. Ibland fördjupas lågtrycken till cykloner. Det var inte varit så lätt att segla härifrån som vi trodde från början. Det är höst här nere och vi ska ut mellan höststormarna, och ska man segla norrut är det oftast motvind och med strömmen emot sig. Det var lättare att segla till NZ än ifrån.

Men visst väntan här har gjort att vi verkligen trimmat båten i super skick. Allt som går att byta ut har vi bytt! Städat och putsat allt rostfritt och mässing. Så nu är Bonnie i nästan nyskick. Det finns alltid något att göra ifall man har långtråkigt ombord!

Vi seglade i väg med fin medvind och höga vågor. Första dygnet är aldrig kul, till och med jag kände mig sjösjuk. Tommy hade tagit plåster bakom örat och klarade sig fint. Vi har fin vind i flera dygn och sätter upp spir-bommarna, men som vanligt vrider vinden så vi får gå upp nattetid och plocka ner dem.

Vi seglar vidare i allt lättare vindar men sen vrider vinden mot nord och då får vi motvind, och vindbyar upptill 40 knop. Vågorna är branta och kommer med kort mellanrum, de sköljer över båten fyller hela vår ankarbox med saltvatten. Vi får larm om vatten intrång i främre delen av båten tar ut cirka 10 liter, och vi pumpar ut mer än 500 liter från ankarboxen, det känns inte så bra. Vi bestämmer då att starta motorn för vi klarar inte hålla höjd mot Minerva reef.

Det skulle vi inte ha gjort! vi får larm om för hög temperatur, och måste stänga av motorn. Efter 26 timmar lugnar vädret ner sig och Tommy byter impellen och kollar kylvattnet samt oljan, motorn startar snällt och vi bestämmer oss för att försöka nå Minerva. Anledningen till att motorn gick varm var att vi hade otroligt höga vågor, så motorn sög in luft genom vatten intaget under båten. Tyvärr hinner vi inte fram innan det blir mörkt. Så vi lägger oss 5 distans bort och driver med strömmen tills solen går upp.

Vi går in genom den stora revöppningen på cirka 75 meter, det är bara ett ringrev som syns när det är lågvatten. Vattnet är 24 grader varmt och lika klart som vi upplevde vattnet på Bonair. Helt turkosblått med små bläckfiskar som simmar runt båten i stimm. Vi ser ankaret på 15 meters djup helt klart. Det kändes så skönt att äntligen få se detta omtalade rev, och åter kunna vara i turkosblått vatten.

Tyvärr hinner vi inte stanna då vädret och dessa lågtryck åter är i farten, det lågtrycket som kommer nu hotar att bli en tropisk cyklon. Så vi stannade bara i 8 timmar. Men vi han simma lite och städa ur båten, och upptäcka varifrån vattnet i kölsvinet kom! Det är den främre toalettens söt vatten spolning som runnit över! Vilken tur ! Och vattnet från ankarboxen kan inte komma in i båten då det är ett slutet skott emellan. Så vi njuter av den vackra kvällssolen det kändes som en svensk sommarkväll. Sen ut på havet igen för att hinna före ovädret till Fiji.

Men man får aldrig vara glad, mest motorgång blir det för det är ingen vind, men vi fick upp Genackern i fyra timmar och seglade i 7 knop en härlig dag med sol och ljumma vindar. Jag kunde till och med sola på fördäck i bikini, vilket var länge sen. Det är härligt med värmen igen. Men sen på med motorn igen. Antingen har vi full storm eller stiltje! Verkar inte finnas något mellanting när man seglar från NZ och norrut.

Nu börjar flera av båtarna som seglade samtidigt som oss få ont om diesel men då vi fortfarande har diesel kvar tuffar vi på, och räknar med att angöra SavuSavu Fiji fredags morgon. Kommer man in på helgen är det en övertidsavgift på 2000 kr vilket vi inte vill betala.

Då vi bara har cirka 8 timmar kvar hamnar vi i en rejäl storm. Vinden kom med vindstyrka över 40 knop från noll till hundra klockan tio på kvällen då vi går för motor, vågorna bygger upp väldigt snabbt, det fortsätter blåsa hela natten vi mäter vindstyrka 52 knop som högst. Eftersom vi är så nära kusten måste vi driva och på bara riggen gör vi 2,5 knop framåt.Det här fanns inte på någon väderprognos och inger förstår hur man kunnat missa detta lågtryck.

Vi angör Suvasuva klockan 9 på morgonen och lägger oss stilla på en boj utanför Waitui Kelekele Marina, tullen, hälsomyndigheten, immigration och security kommer ombord, det är många papper att fylla i och många papper för kaptenen att signera. Men allt går bra de är väldigt vänliga och trevliga att ha och göra med här. Så nu har vi äntligen tagit oss till Fiji och det känns skönt.

Men skulle vi ställas inför samma val en gång till, så skulle vi inte segla till Nya Zealand. Nu när vi vet hur det är, så skulle vi stannat på Tonga över orkansäsongen, flugit ner till NZ och hyrt en bil och gjort både norr och sydön. Men det alltid lätt att vara efterklok, men kanske kan det vara ett tips till andra som tänker sig segla ner till NZ.

Vid pennan Helene

Annonser

Sommar cykloner och bottenmålning

Det var ett tag sen jag skrev på bloggen! Det är inte så att det inte händer något här, vi har gjort en hel del sen sist. Annie stannade nästan två månader, då hon kunde förlänga sin flygbiljett. Det var så kul att få ha henne här så länge.

Vi åkte på en liten camping tripp med en Toyta Estima en så kallad ”Self Contained” Den innehåller vatten och gråvatten dunk samt en potta porti. Har man det kan man oftast stanna på alla campingplatser. Men utan så är man hänvisad till endast ett fåtal campingplatser, och skulle man parkera fel så väntar en bötesnot på 200 dollar cirka 1.200kr.

Vi hittade flera fantastiska ställen att stå på, med bedårande utsikt, eller så parkerade vi mitt i skogen bland de stora Kauri träden. Vi körde cirka 180 mil och då bara runt på Nordön, från ena sidan av Stilla Havskusten till den andra sidan vid Tasmanska havet.

Nya Zealand har verkligen en fantastisk natur, gröna kullar med kor, får och lamadjur som betar som i en vacker tavla. Vulkaniska underjordiska grottor, varma källor och deras stora träd.

De kostade nästan 300kr per person för att få se en vulkanisk källa!

Men som tur var fanns det så många källor att alla inte kan hägnas in, utan man kan fritt ströva runt längs stränder och berg för att uppleva just detta. De har vackra svarta svanar här som vi mötte på den stora sötvattensjön Taupo. Vilken var en av favoriterna vi besökte här, likaså gillade vi den lilla staden Comandel, vi tog oss högt upp i bergen med utsikt över den lilla ön Mercury Island. Staden Raglan var också en favorit, men annars så är städerna här inget märkvärdigt att se, då de saknar historia tillbaka i tiden.

Däremot har de gott om små snirkliga småvägar med otäcka stup, nästan som att köra bil på Madeira. Det finns många höga berg här, så mycket går uppför och nedför men med en fantastisk utsikt över landskapet.

Nu har hösten kommit den börjar officiellt den 1 mars. Vi hade värmebölja när vi kom och en hel del regn. Men så kom en period med härlig sommarvärme för att nu följas upp av en kylig period på temperaturer på 8-15 grader och en hel del åskväder.

Vi tog oss också till läkaren för en ordentlig hälsokoll. Tommy blev tvungen opera bort en fläck på bröstet som inte ville läka ordentligt, och det visade sig vara Skivepitel Cancer! Men tar man bort den i tid så är det ingen fara.

Tommy och jag hade ett tiotal mindre fläckar i ansiktet som doktorn frös bort.

Sen fick vi oss en ordentlig lektion i hur vi ska undvika solen! Varje dag när man borstar tänderna så ska man smörja in sig med solkräm i ansiktet, även om solen inte skiner. Sen ska man alltid ha hatt.

Att sola i bikini ! Är nästan förenat med livsfara. Långärmad skjorta och helst långbyxor, de är vad man ska klä sig i här.

Billigt blev det inte heller. Elvatusen svenska kronor kostade det för Tommy och mig. Men råkar man ut för en olycka är sjukvården gratis för alla även utlänningar vilket visade sig bra när Tommy råkar ut för en olycka!

Han slår huvudet i vindrodret och slås i backen! Han tar emot sig med vänsterhanden som blir skadad. Han fick handen snabbt röntgad men eftersom svullnaden var så stor syns inte alla benbrott! Så det krävdes en röntgen till en vecka senare, och då visade röntgen att inget ben var brutet!

Det var en väldig tur, vänsterhanden är stukad och Tommy har fortfarande ont och ska ta det lugnt framöver men det behövs inga andra åtgärder.

Vi har plockat fram våra cyklar nu! Det tar tio minuter att cykla in till stan så det är inte långt. Här finns allt man kan behöva både i matväg och tillbehör till båten. Vi hade inga cykelhjälmar, men här på NZ är det lag att bära hjälm, så vi for iväg till stora varuhuset och köpte upp oss på varsin fin röd hjälm. För kommer polisen blir det böter på 70 dollar.

Volvo ocean race gick av stapeln från Auckland så vi beslöt att åka dit och titta. Klaus och Gitte på den danska båten Margrethe låg i Auckland så vi fick bo i akterkojen. De hade också träffat nya vänner, ett par som flyttade hit för länge sedan och öppnade möbelfirman Danske Möbler de heter Kaj och Bente Winter. De bodde i en lägenhet på många hundra kvadratmeter i huset mitt på kajen i centrala Auckland, och bara ett stenkast från starten av Volvo Ocean Race.

Här bjöd de på snittar och vin, många av deras trevliga vänner var också där, och alla vi inbjudna kunde njuta av utsikten för de hade en balkong i tre väderstreck. Så starten såg vi, och alla människor som trängdes längs kajerna nedanför oss, då vi stod på fjärde våningen. Solen sken och det kändes som en härlig sommardag.

Det tråkiga är att båten Scallywag i Volvo Ocean Race förlorade en besättningsmedlem till havet tolvhundra disatans från Kape Horn. Båten gick i 25 knop när besättningsmedlemmen John Fisher av någon anledning faller över bord! Sannolikheten att han återfinns inom säker tid är nästan noll! Det hade också en storm inkommande, med höga vågor och mycket vind, vilket försvårade sökandet. Vatten temperaturen är mellan 6-9 grader och han hade överlevnads dräkt Men man klarar inte livet i mer än någon timme i det kalla vattnet, trots överlevnadsdräkt.

Jag har börjat göra Kefir ! Det är verkligen roligt att tillverka sin egen kefir vilket är ungefär som filmjölk eller yougurt, jag gör även egen färsk ost som jag kryddar med vitlök eller bara lite örter. Den okryddade färskosten använder jag i matlagning och bakning. Det är enklare att göra Kefir än yougurt !

Man blandar bara torrmjölk med vatten och sen i med de små Kefir grynen, de ser ut som små blomkålsliknande svampar. Det ska stå i rumstemperatur i tolv timmar och så är det klart att sila ifrån grynen och man har en god frukost.

Vi jobbar på med båten på land! Ni som har båt vet att arbetet aldrig tar slut! Det är bara pengarna som begränsar arbetet. Vi gör det mesta själva, så det går inte så fort som för proffsen. Men det är billigare att ligga på land än att ligga i en marina! det växer mycket stora snäckor när man ligger i vattnet här så vi har det bättre på land.

Jag har haft symaskinen på service så nu fungerar den perfekt igen. Nu har jag sytt ny vindtunnel då den gamla föll i småbitar eftersom solen förstör tyget. Sen har jag sytt nya myggnät till alla luckor, nya fender skydd, nya överdrag till alla dynor i salongen, då det inte finns kappock dynor att köpa här blev jag tvungen sy mina egna, fyllde på med ny kappock och nytt tyg! De blev riktigt snygga

Vi har lämnat in den rostfria ankarkättingen på rengöring syrabehqndling, eftersom även rostfritt har en tendens att rosta i detta klimat. Tommy kollar alla kablar överallt för att vara säker på att ingen kabel har oxiderat. Han har också bytt filter och packningar i motorn, bytt slangar till Pandan, bytt pack ringarna i motoraxeln, bytt ut brännarna till spisen och så vidare. Listan kan göras hur lång som helst när det gäller underhållet av båten.

Innan vi lämnade Sverige köpte Tommy på sig begagnade reserv instrument till alla våra paneler, vilket har visat sig vara bra att ha! För går något sönder måste allt bytas ut då det inte längre finns reservdelar. Senast var det vår display till Inverten och batteri laddarn som inte ville fungera! Sån tur att vi hade en extra då, för skulle vi bytt ut de systemet hade vi blivit minst trettio tusen fattigare.

Likaså displayen för loggen som inte längre var läslig, bara att byta ut till den medhavda begagnade så fungerande det igen. Skulle vi köpt nytt ska det dras nya kablar och en massa extra jobb. Vi rekommenderar verkligen alla långseglare att försöka ha med sig sina egna reservdelar för när man kommer ut i världen visar det sig oftast omöjligt att fixa.

Påsk buffe

Vi hade påsklunch tillsammans på boatyarden med danska båten Margrhete och Blue Lilly

Det var lite om vad vi har för oss här nere i NZ vårt visum går ut den sista maj så vi hoppas kunna segla härifrån i slutet av maj. Fiji är nästa mål och det tar cirka sju dagar att segla dit . Nu ligger alla båtarna här i startgroparna för att segla vidare mot varmare vatten. Idag är det den 16 maj det finns en möjlighet att segla härifrån i morgon eller på fredag! Och då ska vi försöka hinna mellan två lågtryck. Annars blir vi kvar i ytterligare en vecka får se vad som händer.

Vid pennan Helene

Kiwisar Wallabies and fish 🎣

Efter att ha varit här i snart tre månader har vi lärt oss lite om människorna här.

Ännu har jag inte lyckats få se en levande Kiwi men jag har hört dem. Deras läte är K-weee därför har de fått namnet Kivi. Det sitter varnings skyltar där Kivi fåglarna finns. Det är förbjudet att ha hundar lösa, mest pga giftet som läggs ut för att utrota pungråttan Possum som anses äta upp Kivi ägg och de unga fåglarna. Possum råttan togs hit från Australien av farmare som födde upp dem för pälsens skull, så de hör inte till NZ fauna och därför försöker de utrota den.

Vi besökte ön Kauwa Kauwa där det finns inplanterade wallabies som också kommer från Australien, de är små söta kängurur och som vanligt är de inte populära här heller! för de är som våra svenska rådjur, de äter upp alla blommor i trädgården. Faunan här är lite annorlunda än hemma i Sverige, men ändå känner vi igen flera blommor som rödklöver, tusensköna och en gul liten ogräsblomma (fibbla kan den heta) jag inte kan namnet på men som är vanlig hemma.

Det som inte finns hemma är deras Manuka träd, de är mycket större än våra enbuskar och de har blad istället för barr, men träd stammen påminner om en stor enbuske. På våren blommar tusentals små vita rosa blommor och bina här samlar in nektar som sedan blir till den mycket dyra men goda Manuka honungen, som sälj överallt. Manuka är också namnet på spånen som de tillverkar för rökning av fisk.

När det gäller fisk! Så finns det nog inte en enda Nya Zeeländare som inte fiskar. Allt här går ut på fiske, överallt säljer de Salty fishbeat! Och salty Ice

Fiskbetet för att fiska Red Snapper och den salta isen för kylboxen. Alla båtar har stora fiskespön på akterdäck, och stora kylboxar. Snappern kan bli enormt stora här! Men vi har ännu inte lyckats få upp en stor, bara små fiskar. De är god matfisk med vitt fast kött, perfekt för fish and chips, vilket vi gjort några gånger.

Vi drar oftast linan efter båten och på väg in mot Gulf Harbour fick en Kawai fish, Det är en god fisk som Kiwisarna här nere röker i sina Manuka spån. Röken finns att köpa överallt i alla tänkbara storlekar. De har även en patrullerande Fisk polis här! Som kontrollerar att Du inte tar upp för små snapper och inte för många! Endast 20 Snapper per dag och per person är tillåtet och inte mindre än 30 centimeter får de vara.

Vi träffade på Fisk polisen (påminner lite om kustbevakningen hemma de har inga vapen men handfängsel och batong) när de patrullerar bryggan i Gulf Harbour en söndag kväll, då alla återvändande båtar kommer hem efter helgen. De var trevliga och undrade om vi laddat ned fisk appen som talar om alla reglerna angående fisket. Naturligtvis hade vi det! Så alla Snapper under 30 centimeter åkte tillbaka i havet.

Vi har nu förflyttat oss söderöver på den norra NZ ön, och för att få komma tillbaka till Opua i norr, måste vi bottenmåla båten eller bevisa med certifikat att vi rengjort botten! Fanworm från medelhavet är problemet! Det är en undervattens mask som kan bli en eller två decimeter stor som fäster på båtbotten och längst ut har den ett paraply liknande nät som den filtrerar vattnet med! Ännu har den inte nått upp till norr, och de vill absolut inte få in den i den marina faunan då den konkurrerar med musselodlingarna här.

Alla är väldigt vänliga mot oss här, så när vi angjorde pontonen C22 så kom många och hälsade oss välkomna! De erbjöd skjuts till butiken, bjöd in oss till Yachtklubbens barkvällar. Folk kommer även från de andra pontonerna för att hälsa på den nyanlända svenskbåten. Så lite exotiska anses vi i alla fall vara.

När vi kom i början av november var det kallt regn och blåst. Men sen i mitten av december har sommaren kommit, och på radion gör de reklam för ”summer christmas” dags att ta fram utemöblerna och köpa ny grill. NZ börjar sin semesterperiod i januari, det är lite som hemma med industrisemester! Allt är stängt. Men vi gör som de andra NZ vi tar också semester och seglar ut i den vackra naturen.

Man kan segla i Bay of Island som ligger längst norrut, sen Waiheke Island varifrån man ser Auckland Skyline. Coromandel är en stor halv ö med lite vulkaniska heta vatten källor och till sist Great Barrier. Alla öarna är höga mycket stora vulkaniska berg med en otrolig grönska och höga träd. De vackraste är nu när de röda träden blommar! ”Julträden” som de kallar trädet Pohutakawa lyser rött mitt i denna grönska, de finns även ett blått träd med stora blåklocks liknande blommor på, som jag inte kan namnet på.

Man ligger hela tiden på svaj här och att ta sig in med jollen är inte alltid helt lätt pga tidvattnet. Ska man gå på en långpromenad så måste man antingen ta jollen långt upp land dit inte tidvattnet når eller försöka ankra jollen och vada eller simma ut och hämta den. Vår jolle är så tung så vi orkar inte själva dra upp den, särskilt inte när det helt saknas sandstrand utan bara är en hård klippa.

NZ är så stolta över sina öar med alla vikar och visst är det fantastisk natur, men det kan inte jämföras med vår skärgård! Ibland visar vi dem gamla sjökort över Stockholms södra skärgård och de kan inte tro att vi har så många öar. Vi får ofta frågan varför vi har ett ankare i aktern på båten? Vi förklarar då att vi lägger ut ett ankare i aktern och förtöjer fören mot en klippa! Vi får skynda oss att förklara att Östersjön saknar tidvatten. Vi brukar visa dem foton hur vi är förtöjda, på en härlig klippa och att vi gärna sitter i den sena ljusa sommarnatten och grillar på klipporna som är sammetslena och varma.

Luften och den oerhört klara sikten är annorlunda mot hemma, det känns som man ser väldigt långt! Vi hör på radion hur de rapporterar om vädret men de ger också alltid dagens UV ljus styrka i siffror. Nu är det högt 7-8 på en vad jag tror är en tiogradig skala. Så de varnar för att vara ute i solen, och vi märker också hur hårt solen tar. Man går inte ut utan hatt och nästan ingen ligger och solar här. Jag tog ett dopp och låg bara på däcket och torkade i en kvart! Och blev direkt solbränd, fast jag är brun i skinnet sedan ett år tillbaka.

Julen firade vi med barnen Niklas och hans fästmö Petra och Annie. Vi seglade ut till Waiheke som är den närmaste on frånAuckland, här finns vackra vikar att ankra i, flera vingårdar att besöka och en liten mysig by med flera små pubar och restauranger. Lite som Sandhamn fast större. Niklas och Petra är här i nästan fyra veckor, och Annie stannar i sex veckor. De är nu ute på camping på sydön och kommer att komma tillbaka en knapp vecka innan de flyger den långa resan på 30 timmar hem till Sverige. Vi kommer också att ta en campingtur på sydön, någon gång i mars-april.

Då vi var ute på Great Barrier så drog vi på oss våtdräkten tog en skrapa och gick i vattnet för att rengöra botten på båten, vi hade väl hållit på i en timme då båtgrannen ropar att det är en stor haj i vattnet😮och jag var som vanligt längst fram i fören! Jag simmade som en galning mot akterstegen Tommy hade redan hunnit upp, det var inte lätt att snabbt få av sig simfenorna så Tommy drog mig upp.<<<<
n var över två meter lång och troligen var det en Bronze Whale Shark, koppar haj på svenska. Det är inte vanligt att den anfaller människor men det var en man som simmade ut från en strand i Aukland förra året som avled efter en haj attack av en Bullshark och en Bronzeshark. Så det gäller att vara försiktig när man badar här. Vattnet är inte lika klart som det är i Pacific .<<<<
et firade vi tillsammans med Serenity of Swanwick Phil och Sara, vi var ombord på den tyska båten Jack med Helga och Fredric och drack Champange på tolvslaget. Innan dess samlades alla ankrade båtar på stranden i Smoke House Bay för lite mingel runt en brasa på årets sista kväll.<<<<
ennan Helene

Nya Zealand

Nu har vi seglat runt halva jorden! Bara den andra halvan kvar alltså. Vi kom fram till Opua fredagen den 3 november klockan åtta på morgonen, seglingen hit tog sju och en halv dag, vilket får anses som ganska fort. Vi hade starka vindar hela tiden, vi kunde segla halvvind men sista dagen fick vi sätta ut bommarna för att segla wing on wing.

Vi hade följe med flera båtar som vi pratade med på kortvågsradion och två båtar som vi nådde inom VHF avstånd. Alltid kul att ha någon att prata med. Fisket gick inge vidare utan vi blev av med två krokar på för stora fiskar. Men vi hade hela tiden hård vind så det kan vara besvärligt att ta ombord fisken på akterdäck i höga vågor.

Det blåste bra när vi la till på Q-dock och inväntade tullen. Incheckningen i landet gick bra men sen kom hälso tullen ! De kollade i min kyl och snodde med sig vår sista svampstuvning, alla ägg och allt frukt och grönt. Tommy blev av med sina älskade kokosnötter och de tog den sista löken. Men jag visste om att de skulle ta ett och annat så jag hade så lite som möjligt kvar.

Vi fick en bryggplats så nu ligger vi stilla i en marina. Här i Opua på norra ön är det vår just nu, alla träden står snart i full blom. Men det är inte varmt cirka 17 grader i vattnet och lika lite i luften, så vi fryser. Nu måste vi ha tjocka täcken i sängen igen och fleece tröjorna har vi på oss hela tiden. Kiwisarna säger att snart är det sommar och då blir varmt.

Här finns allt att köpa det är som hemma, stora supermarkets för mat och så har de massor av båtaffärer till Tommys stora lycka. Vi kommer att köpa oss en bil för att kunna ta oss runt och utforska Nya Zealand, det är billigare att köpa en bil än att hyra. Sen får man försöka sälja bilen innan man åker härifrån någon gång i början i maj.

Nu bryggseglar vi och fixar med båten, det finns alltid något att göra! Jag har putsat mässing i flera dagar, och sen är det bara att ge sig på det rostfria, som rostar. Tommy går igenom allt vi har ombord, för att se om det finns något att åtgärda eller förbättra. Så arbetslös behöver man inte vara ombord.

Den här veckan börjar All Point Rally som har ett digert program. Vi kommer få lära oss reparera segel, lära oss om vädret här i området av Bob McDavitt som är vädergud här. Så kommer de ha kurs i fiske! Samt många flera evenemang om allt som rör båt och båtliv. Och efter varje dags olika evenemang så hålls det Barbeque afton eller andra trevliga tilldragelser med mat och dricka. Vi hoppas kunna träffa många nya trevliga seglarvänner under den kommande veckan.

Vid pennan Helene

Tonga

Tonga det sista i Söderhavet Tonga är tre olika skärgårdar med många öar, djungel och många koraller under vattnet. Vi har varit i Niuefa som är huvudstad i Vavau den norra skärgårdsdelen av Tonga. Här finns allt man behöver men det är ganska fattigt och inte många turister, mest är det yachtisar! men jag har sett en och annan blek Japan! 

Inloppet till Vavau 

De har en fin frukt och grönsaksmarknad och en hel del hantverk gjort av torkade palmblad, samt smycken gjorda av valben. Tommy köpte ett fint litet smycke av valben att ha runt halsen. Att äta ute är också billigt, det har vi gjort flera gånger! Vi var på en nattklubb där de har dragshow. De är fyra killar som bjuder på sig själva och de har det här som ett extraknäck. De dansar runt utklädda bland herrarna på klubben och får sedlar nedstuckna i bh-n. En del killar var riktigt snygga.

Dragshow

De flesta åker på valsafari och simmar med knölvalarna som kommer hit och föder sina ungar från juli-september, de återvänder till Arktis i oktober en resa på 6.000km. Man kan se valarna från land då det simmar på grunt vatten med sina lekfulla ungar, och man kan höra dem sjunga under vattnet.Vi har hört berättelser om hur man snorklar helt nära mamman och hennes kalv, mamma val är stilla, men det är den nyfikna kalven som man måste hålla avstånd till, för kalven kan inte hålla reda på sina fenor och stjärt och ett slag från dem brukar orsaka benbrott på en människa.

Knölval

Vi seglar ut i skärgården och ankrar framför en vacker sandstrand, vi skrapar botten ren från sjögräs.(vilket numera växer som ogräs! Snorklar på reven och ser stora flygande hundar (fladdermöss) som flyger runt bland träden på jakt efter frukt. Promenerar runt på ön, här finns en liten by med en kyrka och grisarna är fler än hundarna och alla springer fritt omkring. På återvägen går Tommy ovetande under ett getingbo! Getingen anfaller direkt och sticker honom i nacken! 

Flygande hund

Himla otur nu får vi skynda ut till båten, för att sätta in kortison och antihistamin innan han blir för dålig för att gå. Kliande börjar direkt runt alla lymfkörtlar, sen kommer utslagen som växer upp till stora vattenfyllda blåsor, runt höfterna på honom.Bettet i nacken är stort som två femkronor! Efter två timmar så går utslagen ner och Tommy känner sig helt matt, som tur är verkar det inte slå sig på andningen utan han har fria luftvägar hela tiden. Men skulle det inträffa så hoppas jag att adrenalinet vi har ombord hjälper! Vi får brödfrukt av hövdingen på ön Tapa, den är god att göra mos på eller så steker man den som pommes frites, den har samma struktur som potatis men smakar mer frukt.

Lösa grisar på gatan

Tonga är verkligen genuint ! På den lilla ön MataMaki går vi på en TongaFeast kväll hemma hos en familj som lagar mat och visar oss hur man gör kokosmjölk och Cava! Kokosmjölk för matlagningen och Cava för berusningen! 

En vanlig Tongabo så går de flesta män klädda.

Cava är ett narkotiskt preparat😬från pepparbuskes rot som mals ner och blandas med vatten och det ser ut som diskvatten! Det smakar bittert men inte starkt, och om man dricker lite mer, så domnar man i munhålan ungefär som en lindrig tandläkare bedövning. Man kan också bli lite trött och avdomnad. Vår värd Carlos säger att om man har problem med levern, så läker den med Cava. Jag vet inte vilket som är sant men att dricka Cava var inte gott det vet jag i alla fall ! Ett glas Chardonnay smakar helt klart mycket bättre. 

Carlos och hans döttrar Hannie och Linda

Vi får papaya med kokoskräm, samt flera goda rätter med fisk och kyckling, och till dricka! En väl kyld kokosnöt med sugrör. Carlos bjuder in oss till söndagens kyrkobesök! Han lockar med traditionell Uma (jordugn) lunch efteråt! Vi funderar lite på det, men inser att det här ett bra tillfälle att få se hur man lever på dessa små öar. Carlos har två små söta döttrar! Hannie och Linda som är sex och sju år gamla, hans fru och sonen på fyra månader. De bor i en villa som ser ut som en rivningskåk i två plan. Här serverar familjen en liten inblick i deras liv och matkultur, flickorna dansar en dans för oss iförda traditionellt vackra Tonga kläder. Vi känner oss priviligierade som får titta in i deras liv. 

Klockan halv tio på söndagsmorgon står Carlos och väntar på bryggan iklädd traditionell Tonga klädsel med sina döttrar för att eskortera oss till kyrkan. Det finns tre kyrkor på ön med endast 70 invånare, vi blir eskorterade till Tongas statliga kyrka, här finns inga kyrkklockor. När de kallar till gudstjänst, har de en trumma, gjord av en stor urholkad stock från ett mangoträd, och en stor klubba som pastorn slår på stocken med. Ljudet är öronbedövande dovt, och den andra fria Tonga kyrkan har liknande trumma, den tredje kyrkan är en Metodist kyrka och den har öns enda kyrkklocka. 

Pastorn som slår på Mango trumman

Vi har nu varit på två gudstjänster i kyrkan här i stilla havet. Mer än jag har varit på hemma sen jag konfirmerades, men intressant att notera är att de är klart olika, både från hemma och från varandra. Här på Tonga finns mycket av de gamla infödings traditionerna! trumman som kallar till gudstjänst, och hur prästen verkligen skriker och vrålar från predikstolen! Visserligen förstod vi inte språket men meningen var helt klar för oss! När pastorn vrålande och skrek som högst så var det med djävulens röst 😈och när han talade med en låg vänlig stämma så var det Guds röst 😇han återgav.

Sue och Christoffer Singer hemma hos Carlos 

Församlingen knäböjer i kyrkbänken rakt ned på det hårda golvet och med huvudet vänt mot utgången 😮 i början av gudstjänsten. Det finns inga psalmböcker, alla kan psalmerna utantill och det var bara tio personer i kyrkan som sjöng, men det lät som en hel kör. När vi sitter i kyrkbänken hör vi också de andra prästernas som vrålande från de andra kyrkorna. Sen skrek även grisarna helt förtvivlat! de lät som de höll på att dö, och hundarna ylande och hjälpte till med oljudet. Kanske var det för att överrösta prästerna som skrek som galningar i kyrkan.Vi träffade Sue och Christoffer Singer som hade hyrt en båt för att uppleva Tonga. Det var också med hos Carlos på lördagskvällen och i kyrkan på söndagen.De bjöd över oss på fika, och de kom till oss för en sundowner. Nästa dag blev de hämtade av dyk båten för en utflykt att simma med valar! Det tråkiga var att de inte kom tillbaka, utan deras båt hämtades av charterbolaget. Vi frågade varför och fick det sorgliga beskedet att Christoffer avlidit när han simmade med valarna. Hans liv gick inte att rädda då de inte hann få tag på en hjärtstarter 😢De tråkiga var att hade de stannat kvar ombord på sin hyrbåt så hade han kanske överlevt, för bakom oss låg läkarbåten för ankar med full utrustning ombord. 

Den lilla grisen som stektes under Benjamin fikus trädet.

Nästa dag seglade vi till grannön, för där skulle det bli en riktig Tonga fest med grillad gris. Vi var ett tiotal seglare som ville vara med på festen. Här bor David med sin familj och han har elva barn och deras enda inkomst är att hålla Tonga fest. Det bodde i ett plåtskjul utan el. Men de större barnen hade mobiltelefon och de kom ut till oss seglare och bad om laddning. Deras svärdotter som också bodde där, kom ut och tiggde corned beef ! så vi undrade hur de kunde förse oss med så mycket mat som vi fick på kvällen. 

Och här är grisen färdig grillad.

Det var så många rätter att vi inte ens kunde smaka på alla. Fiskkakor, rå fisk med lime och kokos, kyckling i olika skepnader. Friterad brödfrukt och vattenmeloner. Men godast var den lilla knaperstekta grillade grisen! 😋 De började grilla fyra timmar innan vi kom under ett väldigt stort träd, som visade sig vara en Benjamin fikus. Det är helt otroligt hur stora dessa träd är, kronan är tät och sträcker sig trettio meter ut så det bildade ett tak och stammen är flera meter i omkrets. Vi seglare satt tillsammans senare på kvällen runt läger elden, två av seglarna spelade gitarr, ekulelle och vi andra sjöng med så gott vi kunde.

Här fanns också ett känt vackert rev som man kunde snorkla på. Vi simmade över det grunda revet för att komma ut till korallerna på en brant nedåtgående undervattens kant mot mycket djupt vatten. Här kan man få se både stora och små fiskar, samt massor av vackra koraller. Vi snorklade runt i det klara vattnet, men när vi skulle tillbaka så var vågorna väldigt stora! Jag upplevde för första gången att man kan råka illa ut, när man kastas runt av vågorna på ett vasst korallrev. Som tur var hade jag våtdräkt på mig, men att simma fort med snorkel i höga vågor, gjorde att jag fick andnöd. Det kommer en stor våg och bryter i nacken på mig när jag simmar för fullt! Jag tumlar runt i vattnet och ser inget annat än skummet från den brytande vågen. Det var läskigt att inte veta var man är! samtidigt som det var svårt att få tillräckligt med luft. Men jag hade spolats över revet och jag kunde ta bort snorkeln och andas ordentligt, men det var riktigt otäckt och inget jag gör igen. 

Flickorna som dansade för oss på grisfesten.

Från Vavvau Tonga till nästa ögrupp Haaipai Tonga är det 80 sjömil, så för att vara säker på att angöra i dagsljus måste vi segla från Vavvau på kvällen. Det utlovade vädret var cirka 10 sekundmeters vind från sidan, och kanske lite regn. Vi var tre båtar som seglade samtidigt i lätt undanvind på torsdagskvällen. Vi satte ut spir bommen då vinden kom bakifrån för att göra lite fart framåt i den svaga vinden. Men säg det som varar för evigt. Klockan tolv mitt i natten får vi sydvind rakt i nosen och vi hör åskan dundra på avstånd, så vi tänker att detta går nog snart över och vi kan segla igen. Men vinden ökar nu till 25 sekundmeter och vågorna sköljer över däck, vi vågar inte ta oss ut på däck i detta hårda vädret för att ta ner spir bommen, så vi avvaktar. Regnet öser ner och vågorna bygger sig större och större för varje timme. Efter ett par timmar lägger vi om kursen och åker med vinden, vi tänder däcks belysning och går ut på däck för att ta ner bommen. Vi kopplar oss i repet som löper längs däck, så vi kan röra oss framåt, Tommy tar tag i den tunga spir bommen, och jag klättrar upp på jollen som ligger på däck för att nå upp till den så kallade klockan som sitter cirka två meter upp på masten och som bommen sitter fast i.Det är tufft att jobba på däck i blåst, hög sjö och ösregn, båten kränger från sida till sida. Man måste hela tiden se till att hålla i något ! och noga tänka över sina rörelser, men det går oftast bra. Vi får inte skada oss eller ramla omkull, men skulle man spolas över bord blir det nog skador, eftersom man sitter så tajt fast i livlinan. Enda fördelen när man seglar i dessa varma vatten är att man inte behöver så mycket kläder! det gör inget att man blir blöt.

Vi checkar in i Haaipai och går runt i den lilla staden. Det finns sju små matbutiker och de drivs av kineser, alla med samma utbud av varor. Vi lyckades hitta en stor banan stock som vi köper för 20 paanga (ca 80kr) vi delar den med Blue Lilly. Sen seglar vidare till Uoleva en vacker söderhavsö med fyra små pensionat. Ett för yoga,ett för kitesurfes, ett för bag packers och en för eko turism, men de har en liten bar och kan servera lättare luncher. Här stannar vi förstås och alla andra seglare också. Det är verkligen den perfekta sandstranden här på Uoleva. 

Men vi seglar vidare till nästa ö Haaleva här bor det 300 personer och vi går in till byn och tittar! de har en kines affär förstås men så har de också en butik som drivs av en Tonga bo. Här hittar vi hemodlade tomater ett helt kilo för endast 12 kr och de var verkligen goda! 

En liten hundvalp på baren på Uoleva

Vi fortsätter vår segling till Nuomoka Ika här har kronprinsen av Tonga sponsrat ett litet forsknings center för marint vattenbiologi och som en extra liten krydda en yachtklubb! Men den är tyvärr inte klar förrän 2018 ! Så alla ni som kommer nästa år glöm inte att segla hit. Vi gick runt halva ön på en timme i lågvatten och såg massor av krabbor men även en Murena som simmade alldeles för nära våra fötter när vi strosade runt i knä djupt vatten.

Åsa från Blå Ellinor hissar Ksss flaggan på Numoko Ika

De firar två årsdagen av yachtklubben tillkomst här på Nuomoka Ika så vi blir inbjudna till Pot lock vilket är samma sak som knytkalas, alla tar med sig något att äta! Jag gjorde en ostpaj och banankaka. Vi var fyra båtar som kom in till stranden och de som bodde här gjorde massor av god mat. Vi hade flagghissning och skönsång av den enda Tonga medlemmen där alla andra var från övriga världen.Blue Lilly seglade iväg en dag före oss! Hannes kan inte vänta längre han är så otålig och diskuterar vädret dagen lång, men vi vill inte kryssa och vi har gott om tid så vi väntar. Vinden skall bli till vår fördel nästa dag så då seglar vi. Hannes vill nu till varje pris segla mot Nya Zeeland för han har tröttnat på långseglarlivet, och tänker resa hem till Österrike. Vi vill gärna segla med dem då vi håller samma fart, men vi tänker inte gå förrän vindar och väder är rätt för vår del. Så hur det går med den saken återstår att se.

 

Nu ligger vi på Nu’kaloufa som är huvudstaden på Tonga. Det är en hamnstad inte särskilt vacker, och mitt i stan ligger Kungens hus. För något palats var det inte, ett rött staket runt en lite större sliten gul villa. Vi hittar en fin grönsaksmarknad där nästan alla grönsaker finns och så alla dessa små kinesaffärer som säljer skräp prylar gjorda av plast. Nu ligger vi mitt emot stan på den lilla för långseglare kända ön Big Mamas. Härifrån går det en liten färja in till stan tre gånger om dagen. 

Vi är ett tjugotal båtar på ankringsplatsen och alla väntar på ett väderfönster för att gå ner till Nya Zeeland. Där lågtrycken antingen äts upp av högtrycken och försvinner eller så går två lågtryck ihop och bildar en storm. Barometern kollas av flera gånger per dag, och det finns kända väder gurus som man kan betala för att de ska skicka mejl till oss om hur vädret ska bli. Problemet är att prognoserna endast är för åtta dagar framåt och seglingen ner till Nya Zeeland tar mer än tio dagar, sannolikheten för att hamna i blåsväder är stor. 

Big Mamas

Den senaste infon är att vi seglar på fredagsmorgon! Så håller sig vinden går vi direkt utan att stanna på Minerva Reef seglingen beräknas ta 9 dagar om vi klarar att hålla en snittfart på 6 knop.

Skepparmöte på Big Mamas om när vi ska ta skuttet över till Nya Zeeland
Vid pennan Helene 

Niue Tonga

Vi lämnade den idylliska lilla ön Palmerston mitt i Stilla Havet onsdagen den 13 september. Vinden in från aktern med cirka 6 sekundmeter så vi seglar med båda bommarna ute med två försegel åt vardera hållet så kallad Wing on Wing. En mycket behaglig segling. Så för att pigga upp oss lyssnar vi på kortvågsradion, där det Polynesyska kortvågsnätet sänder och vi checkar in som båtar på väg. Här hör vi andra båtar som är på väg åt samma håll som vi. Det känns bra att veta att vi inte är helt ensamma här ute på Stilla havet. Vinden ökar så vi får 20-30 knop vilket är en bra vindstyrka för Bonnie men då ökar ju även våghöjden och jag hade glömt stänga akterluckan IGEN! en våg slår upp på akterdäck och rakt ner på mig som ligger och läser i sängen. Jag blir genomblöt och det blir även våra sängkläder så det är bara att försöka hänga upp dem på tork i sittbrunnen. Vinden dör mitt i natten så vi får gå upp på däck och ta ner spir-bommarna i mörkret för att kunna segla vidare med största genuan och storseglet.
En 40 år gamal Uga vilket är en kokoskrabba

Sista dygnet har vi dåligt med vind så vi hinner inte in till Nuie innan det blir mörkt. Vi har seglat 400 distans från Palmerston och anländer Nuie den 17 september på söndag morgon klockan 02.00. Blue Lilly är före oss och de får hjälp av den Tyska båten Alumni för att hitta en angöringsboj, sedan hjälper Hannes oss att hitta den absolut sista angörings bojen. Blomdoften från land är samma som när vi angjorde Hiva Oa! Vattnet här är oerhört klart vi ser botten på 14 meters djup, där den giftiga vatten ormen simmar förbi badstegen! Ett bett av den och man är död efter fem minuter. Men det bästa med ormen är att den har så liten mun för att kunna bita en människa och att den inte är aggressiv, så chansen att den ska kunna bitas är minimal. Men jag badar numera mycket snabbt på badstegen, och kollar noga efter den randiga ormen som kommer upp till ytan för att andas.

Eftersom det är söndag idag är allt stängt, men en kille från tullen och skrev in oss i landet i alla fall. Niue Yacht Club kommer också ner till kajen och Keith kör oss runt på en liten kortare sightseeing tur på ön. 

Det är inte lätt att komma iland här på Niue, det finns bara en stor kaj rakt ut i havet. Här finns inga skyddande rev att gömma sig bakom och det går alltid in svall. Så på ankringsbojarna gungar vi en hel del. När man kommer in till kajen så finns det trappsteg att kliva i land på och jollen kopplar man fast i en elektriskt lyftkran, som sedan lyfter upp jollen på kajen. Det är utmärkta parkeringsplatser för jollar på kajkanten, dit man kör jollen med en liten dragkärra. Allt är väldigt väl ordnat. På vardagar kan det vara mycket trafik med upp och nedtagning av båtar och jollar. Befolkningen sjösätter också sina båtar från denna kran, så ibland får vi yachtisar hålla oss på sidan. 
Vår jolle är väldigt tung så vi liftar med Blue Lilly in varje dag, så är vi flera som kan hjälpa till att lyfta jollen. Dagarna då vi hade hyrt bil var svallen från en storm från Nya Zeeland extra stora, vilket gjorda angöringen med jollen mycket svår.

Sjöhävningen var flera meter och att försöka hoppa av jollen på trappan blev nästan farligt. Vi cirklade runt flera gånger innan någon vågade hoppa ur jollen, innan den skulle tryckts in i sten kajen av vågorna. Alla hade vi bad kläder på oss för våt det blev man. Bara att byta om på kajen till torra kläder, som vi hade med oss i så kallad sjösäker väska.

Ön Niue är inte stor! Man åker runt ön på en timme, på en liten och oftast mycket gropig väg. Naturen är tät djungel mitt på ön, nära vattnet är det bara vassa korall stenar. Det är även här väldigt välordnat när vi besöker grottor och underjordiska sötvatten bassänger. Väl skyltat med information om platsen, och så finns det alltid en toalett och en sötvatten dusch samt parkbänkar att vila på. Oftast är vi högt upp och måste ta oss ner till vattnet via stigar som är gjutna i cement med trappsteg och trappräcke. Här finns vackra kalksten grottor, lite likt de på Gotland med stalaktiter och stalakmiter. Vi simmar i underjordiska sötvatten grottor och ute på revet finns det naturliga pooler att simma i vid lågvatten.

Det finns många övergivna hus här, den enda arbetsgivaren är staten och här jobbar cirka 400 hundra personer, och nästan alla unga flyttar till Nya Zeeland. Flera byar står helt övergivna, folket har bara stängt dörren och flyttat härifrån! Spöklikt öde står skolor, kyrkor och fotbollsplaner. De hade en svår cyklon här 2004 där vågorna klättrade upp längs bergväggen på varandra över tjugo meter i luften, och tog med sig korallstenar från havsbotten som sedan slungades upp i luften och förstörde byggnader och vattnet spolade bort resterna av husen. Ett sjukhus som låg nära vattnet totalförstördes samt flera hotell och villor. Idag får ingen bygga längs vattnet utan sjukhuset och de flesta villorna ligger högt upp mitt på ön. De har tsunami varning skyltar och hänvisning till flyktväg överallt längs vägen när man går i byn.

På Niue

Jag firade min födelsedag här med gravad Mai Mai och skumpa tillsammans med Hannes och Lydia från Blue Lilly. Vi fick en jätte stor guldmakrill på vägen hit, den var så stor att handtaget till fiskespöt gick av! Som tur var sitter rullen och resten av spöt fast i en kedja på båten, men vi hade stora problem att få ombord fisken. Den fick inte plats i håven, så Tommy stod på badstegen och lyckades få in fingrarna i gapet på fisken så han kunde slänga ombord den i stora baljan, den är så vacker när den kommer upp ur vattnet men färgerna bleknar när den dör. 

Min födelsedag

Guldmakrillen som nästan kostade oss spöt, här utan huvud

Seglingen från Niue till Tonga tog två dagar, vi lämnade Niue den 24 september och kom fram onsdagen den 27 september! Så på vägen förlorade vi hela tisdagen, då vi passerade datumlinjen som går utanför Tonga. Vi passerade också Tonga graven med ett djup på 10.890 meter rakt ner i havet. Där nere sjunker en kontinental platta under en annan med en hastighet av 20 centimeter per år och är anledningen till många jordbävningar och vulkanisk utbrott i området. Vi hörde just om ett vulkanutbrott på Vanauta lite längre norrut än vad vi är. Vi har alltid på radion i hopp om bra musik ! och 10 distans från Tonga får vi en radiostation från 60-talet. Bara gamla sextiotalslåtar i flera timmar, men det gör ingenting vi är så glada när vi når någon radiostation och får in lite musik.

En envis Bobbie

Väl framme på Vava’u i kungariket Tonga möttes vi av tre svenska båtar, Loupan, Blå Ellinor och Hakuna Matata som gav oss all välbehövlig information vi behövde för att klarera in i landet, och som också fixade den sista angöringsbojen till oss genom att snabbt betala för den och hänga på en fender med upptagen på. Vi bjöd på en drink ombord på Bonnie och det var så kul att äntligen få prata svenska igen! 

Bilden tagen av Pelle Berg från segelbåten Loupan

Nästa morgon vaknar vi av ett rejält åskväder! Blixt och dunder i flera timmar starka kastvindar och båtar som draggar med sina bojar. Vi låg beredda med motorn ifall nödläge skulle uppstå. Men allt gick bra och så kom solen tillbaka, men vi fick ösa jollen på 120 liter vatten

Ankringsplatsen på Tonga

Våra vänner i Blue Lilly hade otur! Hannes skulle plocka ner en antenn som sitter lite högt upp på akterdäck, och han glömde stänga av vind generatorn! Vilket resulterade i ett djupt jack i huvudet. Han hade tur det kunde gått mycket värre när vingarna från snurran träffade skallen, men en färd till Tongas sjukhus blev det och fem stygn för att få ihop jacket.

På Tonga Aquarium café på Tonga med Hannes från Blue Lilly

Här i Vavau är det lite likt Västindien tycker vi, det är fler fattiga här mot vad vi mött i övriga Polynesien, men folket är vänligt och tillmötesgående mot oss yachtisar. I matbutiken finns det inte mycket annat än konserver och fryst kött, alla grönsaker köper man på marknaden och brödet det får man köpa hos bagaren. Men vad gör det! Det vi behöver finns ju och så kan man alltid gå på restaurang, som inte är särskilt dyrt om vi jämför med franska Polynesien. Vi stannar nog här i en vecka sen seglar vi sakta söderut genom Tongas alla öar som bildar en skärgård med skyddade vikar och sandstränder. Ner till N’ukalufa som ligger i Tongas södra del, härifrån kommer vi segla ned till Nya Zeeland i slutet av oktober. Så fort vi får ett bra så kallat väderfönster, för helt enkelt är det inte att segla ner till kiwisarna.

Vid pennan Helene 

Vi skulle ha lämnat Bora Bora lördagen den 26 augusti. Men väderutsikterna var inte bra ! Vindstyrkor upp till 25 sekundmeter (mer än 40 knop) och fem meters vågor i sidan, det är inte vad man önskar sig på en översegling på 660 distans. 
Vi satt på Mai Kai Yacht club och tog hem väderprognoserna via Wi-fi. När en svart katt strök runt oss 😯 och farmors låt spelades i radion! (våra barn förstår vad vi menar) Men vi ville verkligen vidare! Så vi tog beslutet att segla på lördagen den 26 augusti tillsammans med Blue Lilly! De hade bestämt att segla iväg, för enligt deras väderleksrapport var det bara 25 knops vind och endast 3 meters vågor! 

1

Tommy var inte nöjd med det beslutet ! Men eftersom Blue Lilly valde att segla sade vi Ok, vi seglar med Er! Vi tankade diesel och vatten, så allt var klart för avfärd, när Tommy upptäckte diesel i motorrummet straxt efter vi tankat klart. Vi startade motorn och tänkte att vi fyllt i för mycket diesel, så en halvtimmes motorgång skulle nog snart sänka dieselnivån. 

Men då upptäcker Tommy ett vattenläckage på saltvatten kylningen. Det är en liten bult som läcker! Han försöker täta läckan med smart steel epoxi men det lyckas inte. Han försöker därför dra bulten lite extra! Vilket resulterar att bulten läcker hur mycket vatten som helst! Gängorna är trasiga så bulten drar inte tätt. Vad göra nu? 
Det är lördag! Tommy tar med sig bulten in till land och försöker hitta en ny! Men ingen butik här i den lilla byn har någon bult som passar. En kille som säljer kläder i en butik ropar till Tommy! Jag har en sådan bult hemma! Jag stänger straxt butiken så kan du få åka med mig hem och kolla! Visst det tog två timmar att åka med honom upp och ner i bergen, men inte hade han en bult som passade. Tyvärr finns det ingen sådan bult att uppbringa här på Bora Bora. Så vi försöker med super epoxi lim två komponent för att klistra fast bulten ! Efter 24 timmar har vi inget vatten läckage så nu hoppas vi att bulten håller tätt ända till Nya Zeeland.
Jag har funderat på om vi ska ta alla tecken vi fick på allvar? De som bad oss stanna kvar! Eller är det bara vidskepelse? Först den svarta katten! sen farmors sång! dieseln i motorrummet och vatten läckaget från bulten? Var det någon som varnade oss från att segla iväg? Vilket som! vi stannade vi kvar tre dagar till och det mesta av lågtrycket blåste över. Vi seglade vidare ut i den höga sjön onsdagen den 30 augusti mot den lilla atollen Palmerston som ingår i The Cook Island.

 

 Efter ett par timmars segling har vi hög sjö och hård vind! Lite över 20 sekundmeter, vilket nästan är storm. Vi har en sydostlig slör, under kvällen och natten ökar vinden och naturligtvis våghöjden. Vi har fem meters vågor rakt i sidan och det är inte så bekvämt att segla då. Blue Lilly som egentligen ville segla iväg på lördagen får en tuff natt! De får en översköljning, och får in vatten i ruffen. Hela deras sittbrunn fylls med vatten, så instrument panelen för motorn blir dränkt.
Även dag nummer två får vi hård vind, vi toppar på 23 sekundmeter i byarna och vågorna kryper upp mot fem meter! Det är mulet och regn lite då och då, så vi sitter inne mestadels hela tiden. Som tur är får vi nu vågorna lite mer bakifrån, så det är ok för oss ombord på Bonnie, men Blue Lilly får ytterligare problem med sin autopilot. De ropar upp oss och meddelar att deras Raymarine plotter och autopilot slutat fungera. Vilket resulterar att de måste handstyra hela sträckan till Palmerston. Eftersom de saknar vindroder.
Då Raymarine systemet sitter ihop med GPS och sjökorts funktionen och autopiloten har de nu inget som fungerar, utan måste plocka fram sjökortfunktioner från en enskild dator. De sista två dagarna får vi en ganska bekväm segling med 10 sekundmeter och sol.
Anländer Palmerston klockan 10 på måndags förmiddagen och ankrar upp vid en angöringsboj. En liten båt kommer ut och möter oss. Det är Bob som kommer med tullen och emigrationen! Vi får betala totalt 90 USD för inklareringen och tio 10 nya zeeländska dollar per dag för angöringsbojen. 

Bob har nu adopterat oss till sin familj och bjuder på lunch. Det är fullt med seglare i hans trädgård som han också adopterat, och alla bjuder han på lunch. Han berättar att han är den sjunde ättlingen till William Marsters som var den första att bosätta sig på denna lilla ö i mitten av artonhundratalet. Han var gift med tre fruar och fick 26 barn. Idag är den lilla ön uppdelad i tre delar efter Williams tre fruar, med ett överhuvud per familj och en närbelägen släkting som vice överhuvud.

Dessa sex personer bestämmer och de övriga byborna måste rätta sig efter deras beslut många regler och lagar är gamla och gjorda av William Marsters på 1800-talet. Men de har Nya zeeländska pass samt valuta och polismyndigheten är Cook Island men de säger sig ändå vara självständiga! 

Idag bor det cirka 60 personer på Palmerston, men på 70-talet bodde här över 200 personer, det är de unga som överger ön och flyttar antingen till Rarotonga eller Nya Zeeland. Vi träffade inflyttad ung kille från Nya Zeeland som berättade att sen han flyttade ut hit för fyra år sedan, har han inte använt pengar! Det finns inget att köpa! 
Han är en mångsysslare och kan lite om bygg-VVS samt motorer så han har fullt upp med att hjälpa de övriga byborna. Han får därför mat och vad han behöver som betalning. Just nu söker de en lärare till skolbarnen här på ön, så om by äldste rådet godkänner läraren får han bo här i ett skolår i taget. Kanske finns det någon stressad lärare från Sverige som vill byta livsmiljö och kan söka tjänsten? Enda kravet är att han/hon skulle vara tvungen att tycka om mycket kokosnötter och fisk.
De har fått en solcells anläggning av Nya Zeeland gratis! så de har gott om el och slipper numera det stora bullrande elverket de hade tidigare. Men de måste betala för förbrukningen cirka 100 Nya Zeeland dollar per månad. Pengarna går in på öns gemensamma konto, varifrån man senare kan ansöka om att tex få en ny vatten uppsamlare eller något annat till bostaden. De har också en sjukstuga med en sjuksyster på ön, men skulle något svårt sjukdomsfall inträffa kan de inte få hjälp.

Då samlas alla byborna till bön vid den sjukes säng och ber. De är mycket stark troende här och söndagen är en tyst och kyrkosam dag för byborna.
Första kvällen vi kom hit blev vi inbjudna att tillsammans med Bobs familj delta i en minnesgudstjänst efter en kvinna som avlidit förra veckan. Hon bodde visserligen i Nya Zeeland sen många år men hennes ättlingar bor på Palmerston. Pastorn kommer i chokladbrun kostym med flipp flopp skor till, och alla byborna har klätt sig i svart och vitt, och damer har hatt på huvudet. Sen lyssnar vi till pastorn som säger att det finns bara två val! 
Himmel eller helvete! Så alla som inte valt Jesus har valt fel väg! Nu är det bara att genast bestämma sig för himlen! säger pastorn och tittar på oss seglare! Vi sitter hemma i den avlidnas hem och byborna sjunger maoriska hymner akapella, de låter lite som musik från avlägsna infödningar. 

Efter gudstjänsten bjuds de på mat, alla byborna har gjort någon maträtt, här fanns kycklinggryta, köttgryta sockrad pumpa och hoprullade pannkakor med choklad i, varje rätt för sig var mycket god men blandningen var lite ovanlig. De gillar verkligen socker här och all dricka är söt färdigblandad saft. 
Vi blir hämtade varje dag av Bob som kör oss in genom en mycket trång och grund revöppning! Inget man skulle vilja göra själv med jollen. Sen är det alltid lunch klockan två för då kommer skolbarnen från skolan. Vi bjöd på lunch en dag tillsammans med Blue Lilly. Det blev chili con carne med pasta skruvar och fruktsallad till efterrätt. När barnen kommer till bordet är deras första fråga var är riset? Lilla Henry går genast från bordet och gråter! Madinia tittar argt på sin mamma och säger samma sak, var är riset! Bob skrattar i bakgrunden och säger det är första gången i hans 48 åriga liv som han inte fått ris på tallriken.

Vi njuter av den lilla paradisiska ön vandrar runt bland husen och pratar med de vänliga byborna. Vi badar i timmar på den långa sandstranden. Men säg det som varar för evigt? Polisbåten anländer en dag och alla byborna ropar stolt till oss! Ser ni de har åkt 380 distans hit från Rarotonga bara för att titta till oss! Men polisbåten ankrar och det kommer in flera polismän in till ön. Efter ett dygn står det klart att de är en eller två män som förgripit sig på tre små barn! Så polisen tar med sig cirka 10 personer från ön två misstänkta för övergrepp på små barn och de övriga tas omhand som vittnen, så det som på ytan verkar vara så idylliskt kanske inte alltid är det.
Men olycka kommer som sagt sällan ensam. Vi blir väckta mitt i natten klockan 02.15 av Bill som kommer ut i mörkret för att berätta att en jordbävning med magnitud 8.5 ägt rum utanför Mexikos kust, samt att det utfärdats en tsunami varning med en våghöjd på flera meter. Tsunamin kommer träffa Palmerston klockan sex på morgonen!

Nu blir full aktivitet på VHF radion och vi seglare som ligger på angöringsbojarna diskuterar hur vi ska göra. 

Det rätta är att lätta från bojen och gå ut på djupt vatten så vågorna inte kan skada oss, som de annars gör när det grundar upp och bryter mot land. Vi ligger visserligen väldigt nära revet men vinden är ostlig så vi driver ifrån revet, men med en tsunami vet vi inte vad som kan hända. Vi bestämmer i alla fall att avvakta vidare information.

Ställer klockan på tre timmar och går och lägger oss. Klockan fyra får vi uppdateringar från Palmerston att våghöjden på tsunamin inte är högre än 0,3-1,0 meter och eftersom vi ligger på lä-sidan av det stora revet bakom ön kommer vi inte märka någonting alls då revet bryter vågorna. Men för säkerhets skull ställer vi klockan på halv sex och sitter beredda ifall vi måste fly ut till havs. 
Det enda vi märkte av tsunamin var lite extra vågor som rullade samt att vattnet nästan kokade för en minut eller två klockan 06.15 lokal tid på Palmerston. Men en stor tsunami skulle ställa till stor skada här då ön inte sticker upp mer än ett par meter ovan vattenlinjen.

Vi blir liggande här i paradiset då vinden inte vill blåsa alls! Så när söndagen inträffar måste alla seglare gå i kyrkan. Vi är en skara på 10 seglare som är uppklädda i långärmat för herrar och knälång kjol och hatt för damerna. Tommy vägrade ta med sig någon skjorta på båten, så därför blev han tvungen låna min småblommiga inskurna skjorta för att gå i kyrkan😜 alla seglare hade därför väldigt kul åt hans mycket nära figursydda skjorta. Jag hade som tur var en hatt och nästan knälång kjol. 
Här på Palmerston är de presbyterianer så kyrkan saknar helt utsmyckning! Inte en enda bild på Jesus eller något kors fanns i kyrkan, de hade inte heller någon orgel. Men de behövdes absolut inte heller, för församlingen sjöng så högt att jag hade önskat mig öronproppar! Hymner på maoriska sjöngs och de lät lite som infödnings musik för mig med stakaton och hummanden, men vackert och ovanligt för mina öron.Efter det bjuds det på lunch! rå papegoj fisk i kokosmjölk och kokosbröd bakad i en underjordisk ugn. Speciellt och ganska gott, men de använder knappt några kryddor här bara salt och socker, så det smakar inte så mycket mer än kokos om allting.

På söndagen får man inte bada, fiska eller göra något som låter! Man sitter hela dagen efter kyrkan i skuggan och dricker vatten. Inte nog med att vi ska gå i kyrkan klockan tio på förmiddagen man måste också gå tillbaka för ytterligare bön klockan fyra på eftermiddagen, men då hade vi fått nog! Och åkte ut till båten för att ta ett bad och eftermiddags fika i den vackra eftermiddagssolen.

Byborna fiskar papegojfisk här som de sedan exporterar till Rorotongas restauranger, vi fick också färdiga färska filéer som jag panerade och jag gjorde även ceviche. Överallt annars så är papegojfisken förgiftad med cigutiera som är ett gift som korall ätande fisk får i sig från korallerna. Men på Palmerston finns ingen cigutiera. Det simmar stora knölvalar förbi på tio meters avstånd varje dag,man hör dem när de blåser ut luften, då skyndar vi på för att hinna ta ett foto! Men det lyckas sällan för de dyker så snabbt ner i djupet igen.  

Varje dag kollar vi vädret! Och hoppas på en förändring så vi kan segla mot Nuie. Men det enda som dyker upp är höga vågor från ett oväder på Nya Zeeland som kommer drabba oss där vi nu är, men ingen vind att segla vidare på. Vi är fast i paradiset och kan bara vänta. Men nu ser det ut som vi skulle kunna komma i väg på onsdagen

Nästa blogginlägg kommer från Nuie
Vid pennan Helene