Kiwisar Wallabies and fish 🎣

Efter att ha varit här i snart tre månader har vi lärt oss lite om människorna här.

Ännu har jag inte lyckats få se en levande Kiwi men jag har hört dem. Deras läte är K-weee därför har de fått namnet Kivi. Det sitter varnings skyltar där Kivi fåglarna finns. Det är förbjudet att ha hundar lösa, mest pga giftet som läggs ut för att utrota pungråttan Possum som anses äta upp Kivi ägg och de unga fåglarna. Possum råttan togs hit från Australien av farmare som födde upp dem för pälsens skull, så de hör inte till NZ fauna och därför försöker de utrota den.

Vi besökte ön Kauwa Kauwa där det finns inplanterade wallabies som också kommer från Australien, de är små söta kängurur och som vanligt är de inte populära här heller! för de är som våra svenska rådjur, de äter upp alla blommor i trädgården. Faunan här är lite annorlunda än hemma i Sverige, men ändå känner vi igen flera blommor som rödklöver, tusensköna och en gul liten ogräsblomma (fibbla kan den heta) jag inte kan namnet på men som är vanlig hemma.

Det som inte finns hemma är deras Manuka träd, de är mycket större än våra enbuskar och de har blad istället för barr, men träd stammen påminner om en stor enbuske. På våren blommar tusentals små vita rosa blommor och bina här samlar in nektar som sedan blir till den mycket dyra men goda Manuka honungen, som sälj överallt. Manuka är också namnet på spånen som de tillverkar för rökning av fisk.

När det gäller fisk! Så finns det nog inte en enda Nya Zeeländare som inte fiskar. Allt här går ut på fiske, överallt säljer de Salty fishbeat! Och salty Ice

Fiskbetet för att fiska Red Snapper och den salta isen för kylboxen. Alla båtar har stora fiskespön på akterdäck, och stora kylboxar. Snappern kan bli enormt stora här! Men vi har ännu inte lyckats få upp en stor, bara små fiskar. De är god matfisk med vitt fast kött, perfekt för fish and chips, vilket vi gjort några gånger.

Vi drar oftast linan efter båten och på väg in mot Gulf Harbour fick en Kawai fish, Det är en god fisk som Kiwisarna här nere röker i sina Manuka spån. Röken finns att köpa överallt i alla tänkbara storlekar. De har även en patrullerande Fisk polis här! Som kontrollerar att Du inte tar upp för små snapper och inte för många! Endast 20 Snapper per dag och per person är tillåtet och inte mindre än 30 centimeter får de vara.

Vi träffade på Fisk polisen (påminner lite om kustbevakningen hemma de har inga vapen men handfängsel och batong) när de patrullerar bryggan i Gulf Harbour en söndag kväll, då alla återvändande båtar kommer hem efter helgen. De var trevliga och undrade om vi laddat ned fisk appen som talar om alla reglerna angående fisket. Naturligtvis hade vi det! Så alla Snapper under 30 centimeter åkte tillbaka i havet.

Vi har nu förflyttat oss söderöver på den norra NZ ön, och för att få komma tillbaka till Opua i norr, måste vi bottenmåla båten eller bevisa med certifikat att vi rengjort botten! Fanworm från medelhavet är problemet! Det är en undervattens mask som kan bli en eller två decimeter stor som fäster på båtbotten och längst ut har den ett paraply liknande nät som den filtrerar vattnet med! Ännu har den inte nått upp till norr, och de vill absolut inte få in den i den marina faunan då den konkurrerar med musselodlingarna här.

Alla är väldigt vänliga mot oss här, så när vi angjorde pontonen C22 så kom många och hälsade oss välkomna! De erbjöd skjuts till butiken, bjöd in oss till Yachtklubbens barkvällar. Folk kommer även från de andra pontonerna för att hälsa på den nyanlända svenskbåten. Så lite exotiska anses vi i alla fall vara.

När vi kom i början av november var det kallt regn och blåst. Men sen i mitten av december har sommaren kommit, och på radion gör de reklam för ”summer christmas” dags att ta fram utemöblerna och köpa ny grill. NZ börjar sin semesterperiod i januari, det är lite som hemma med industrisemester! Allt är stängt. Men vi gör som de andra NZ vi tar också semester och seglar ut i den vackra naturen.

Man kan segla i Bay of Island som ligger längst norrut, sen Waiheke Island varifrån man ser Auckland Skyline. Coromandel är en stor halv ö med lite vulkaniska heta vatten källor och till sist Great Barrier. Alla öarna är höga mycket stora vulkaniska berg med en otrolig grönska och höga träd. De vackraste är nu när de röda träden blommar! ”Julträden” som de kallar trädet Pohutakawa lyser rött mitt i denna grönska, de finns även ett blått träd med stora blåklocks liknande blommor på, som jag inte kan namnet på.

Man ligger hela tiden på svaj här och att ta sig in med jollen är inte alltid helt lätt pga tidvattnet. Ska man gå på en långpromenad så måste man antingen ta jollen långt upp land dit inte tidvattnet når eller försöka ankra jollen och vada eller simma ut och hämta den. Vår jolle är så tung så vi orkar inte själva dra upp den, särskilt inte när det helt saknas sandstrand utan bara är en hård klippa.

NZ är så stolta över sina öar med alla vikar och visst är det fantastisk natur, men det kan inte jämföras med vår skärgård! Ibland visar vi dem gamla sjökort över Stockholms södra skärgård och de kan inte tro att vi har så många öar. Vi får ofta frågan varför vi har ett ankare i aktern på båten? Vi förklarar då att vi lägger ut ett ankare i aktern och förtöjer fören mot en klippa! Vi får skynda oss att förklara att Östersjön saknar tidvatten. Vi brukar visa dem foton hur vi är förtöjda, på en härlig klippa och att vi gärna sitter i den sena ljusa sommarnatten och grillar på klipporna som är sammetslena och varma.

Luften och den oerhört klara sikten är annorlunda mot hemma, det känns som man ser väldigt långt! Vi hör på radion hur de rapporterar om vädret men de ger också alltid dagens UV ljus styrka i siffror. Nu är det högt 7-8 på en vad jag tror är en tiogradig skala. Så de varnar för att vara ute i solen, och vi märker också hur hårt solen tar. Man går inte ut utan hatt och nästan ingen ligger och solar här. Jag tog ett dopp och låg bara på däcket och torkade i en kvart! Och blev direkt solbränd, fast jag är brun i skinnet sedan ett år tillbaka.

Julen firade vi med barnen Niklas och hans fästmö Petra och Annie. Vi seglade ut till Waiheke som är den närmaste on frånAuckland, här finns vackra vikar att ankra i, flera vingårdar att besöka och en liten mysig by med flera små pubar och restauranger. Lite som Sandhamn fast större. Niklas och Petra är här i nästan fyra veckor, och Annie stannar i sex veckor. De är nu ute på camping på sydön och kommer att komma tillbaka en knapp vecka innan de flyger den långa resan på 30 timmar hem till Sverige. Vi kommer också att ta en campingtur på sydön, någon gång i mars-april.

Då vi var ute på Great Barrier så drog vi på oss våtdräkten tog en skrapa och gick i vattnet för att rengöra botten på båten, vi hade väl hållit på i en timme då båtgrannen ropar att det är en stor haj i vattnet😮och jag var som vanligt längst fram i fören! Jag simmade som en galning mot akterstegen Tommy hade redan hunnit upp, det var inte lätt att snabbt få av sig simfenorna så Tommy drog mig upp.<<<<
n var över två meter lång och troligen var det en Bronze Whale Shark, koppar haj på svenska. Det är inte vanligt att den anfaller människor men det var en man som simmade ut från en strand i Aukland förra året som avled efter en haj attack av en Bullshark och en Bronzeshark. Så det gäller att vara försiktig när man badar här. Vattnet är inte lika klart som det är i Pacific .<<<<
et firade vi tillsammans med Serenity of Swanwick Phil och Sara, vi var ombord på den tyska båten Jack med Helga och Fredric och drack Champange på tolvslaget. Innan dess samlades alla ankrade båtar på stranden i Smoke House Bay för lite mingel runt en brasa på årets sista kväll.<<<<
ennan Helene