Vi tog jollen till den isolerade lilla byn, på Isla Canas Pärlöarna här finns inga fordon bara båtar. De har en telefonkiosk mitt i byn, en liten kyrka och en skola. Vi såg ungefär 15 hus. Sen blev vi eskorterade till en farbror som bodde på en liten kulle. Han sålde mango till oss vi fick massor för 2 dollar. Väldigt goda små söta mangos.
En liten motorbåt kom förbi oss! vi trodde han ville sälja något, men han var bara nyfiken! Ombord hade han 5 stycken stora leguaner som levde och deras ben var bundna på ryggen. Svansen var minst en meter lång de var svarta men orange täckning. Vi tror han hade fångat dem där han bodde och nu var han på väg att sälja dem i närmaste by. Språkförbistringen var stor men vi fick klart för oss att man äter dessa leguaner.
Vi lämnade Les Perlas på morgonen den 24 april, medvind 15 knop. Men säg det som varar för evigt vinden dör ut och vi blir tvungna gå för motor. Det är inga goda vindar utlovade. Vinden är hela tiden rakt emot och väldig svag! Vi kan inte gå för motor hela vägen det räcker inte bränslet till, vi måste segla så vi kryssar i svaga vindar vilket gör att vi kommer närmare och närmare Colombia och Ecuador. Vinden snurrar upp längs den stora Panamaviken motsols och ger oss bara motvind. Det är först när vi kommer loss från kusten och ut på Stilla Havet som vinden kommer från syd och vi kan få halvvind mot Galapagos.
Dag tre får vi hård motvind 14 sekundmeter och de bygger ju naturligtvis upp hög sjö! Så vi får flera översköljningar, så alla luckor är stängda och det blir varmt i båten. Så när vinden avtar passar vi på att öppna luckorna! Det skulle vi inte gjort ! då kommer en jättevåg in genom luckan i köket, och allt blir blött. Så nu fick annat att göra än att läsa hela tiden.
Vågorna fortsätter att vara höga trots att vi ingen vind har. Vi går därför med motor för att komma ut ur Panama viken. Då börjar motorn hacka som tur är har vi en dieselpump så Tommy kan handpumpa fram bränslet. Tommy skiftar våra bränslefilter direkt men felet kvarstår och vi kan ju inte handpumpa oss fram till Galapagos. Så då återstår bara att byta det första filtret också, men för att göra det måste motorn kallna. Så vi stänger av och ligger och driver hela natten. Nästa dag fixar Tommy filterbytet i rullande hög sjö nere i motorrummet, efter det fungerar motorn igen och vi kan gå för motor resten av vägen.
Vi har ju fått reda på att man måste ha helt ren botten för att få komma till Galapagos, så mitt på havet hoppar Tommy i för att skrapa bort alla långhalsar som
sitter som klister på botten, jag drar honom i ett rep från relingen då båten ändå håller någon knops fart framåt.
Fisket har under denna långsamma resa varit obefintlig men just som vi går in mot Santa Cruz får vi en liten Bonito på spöt så det blir färsk tonfisk till middag.
Det ligger endast en segelbåt i viken här på Galapagos och de är våra tyska vänner Thomas och Inga från båten Saga. Annars är det fullt med stora inhemska charter båtar som går med turister runt hela Galapagos arkipelagen. Då det inte finns någon hamn eller brygga så det är tät trafik med taxibåtar och stor gummibåtar.
Dyningen rullar hela tiden in här, så ankarplatsen är väldigt gungig.
Tommy sätter på sig dykutrustningen och hoppar i för att ta bort det sista av snäckorna och långhalsar, och då upptäcker han att botten på kölen är full med snäckor! Detta är otroligt att de kan växa så fort! för på Pärlöarna skrapade Tommy bort dem allihop, men vi fick nog inte på riktigt med botten färg när vi stod på land.Vi blir tvungna att be om hjälp. Thomas på Saga har dykutrustning med tuber och han kommer och hjälper oss att ta bort all snäckorna.
Agenten vi anlitat kommer ut till oss för inspektion.De är sex personer som kliver ombord. Hamnkaptenen, tullen, polisen, hälsomyndigheten, dykare och migrationsmyndigheter. Dykaren ger oss godkänt. Tommy frågar om någon inte får godkänt? De säger att de dagen innan har skickat ut en båt som inte klarade inspektionen. Vi får tillstånd att vara kvar här i 20 dagar, men vi får inte segla till någon annan av öarna för till det krävs det speciellt tillstånd som kostar dubbelt upp vad vi fick betala. Kostnaden för oss på eget ankare här i Santa Cruz är 840 USD.
Staden Santa Cruz är charmig med enkelriktad trafik och speciella cykelbanor som löper parallellt med vägbanan överallt. Så här cyklar man säkert. Sjölejonen ligger på parkbänkarna och i jollarna. De tigger fisk på fiskmarknaden tillsammans med pelikanerna, de är inte ett dugg rädda. Människorna är vänliga och det finns massor av turistshoppar som säljer sköldpaddor och sjölejon i trä, och så det vanliga souvenirerna. Supermarket har ganska gott sortiment och vill man köpa lokala grönsaker, fisk och kött så finns det flera små marknader som säljer det. Eftersom nästan allt är importerat så är det ganska dyrt att handla. Vi hittade en sjösäker väska som vi kan köpa på Biltema för 70kr som här kostade 95 USD.
Vi har besökt Darwin institutet där de föder upp sköldpaddor och leguaner, och fått historien om hur Galapagos upptäcktes av Charles Darwin. Vi har också åkt taxi till den farm där de stora landsköldpaddorna finns, och där de också finns unika lavatunnlar. Vi fick vandra fritt i den stora parken där sköldpaddorna bor, här växer mandariner,guavafrukter och lime överallt.
Vi har också simmat i en insjö som kommit till vid något vulkan utbrott, där vattnet är bräckt och lite kallare än havet och fullt med vackra fiskar som vi kollade på när vi simmade runt där med snorkel och cyklop.
Man kan inte komma till insjön annat än till fots så på vägen dit går man i skog som består av jätte kaktusar, det är fullt med vackra fåglar mest finkar som bara finns här.
Men det mest exotiska finns ju runt båten! Här simmar sjölejon sköldpaddor och små hajar! Vattnet är vackert turkost med flera meters sikt. Eftersom jag fått min beskärda del av exotiska djur väldigt nära! simmar inte jag så långa turer från båten längre.
Vid pennan Helene
bonniestockholmblog 