Seglade vidare mot Huahine den 9 augusti. Det är 90 distans så vi var tvungna segla natt för att angöra i dagsljus. Väderutsikterna sa att vinden skulle vara 18-20 knops från syd sydost, vilket är ett mellanting av slör/läns. Vi satte upp spir bommarna innan vi gav oss ut, så vi skulle slippa det jobbet ifall vågor och vind var besvärliga. Visst det blåste bra när vi lämnade Moorea , men väl utanför ön Moorea blåste det ännu mer! Vindstyrkan gick upp till 43 knop! Och det var ju bara 20 knop mer än utlovat! 😬
Bonnie är nu en väldigt god havs seglare när det blåser små djävlar, och våghöjden är mer än fyra meter, hon plöjer rakt igenom vågorna, hon gungar knappt alls. Vi stänger däcks luckorna och låter vindrodret sköta styrningen. Här sitter vi bekvämt inne i salongen nästan hela tiden. Eftersom vinden är stadig, så står genuan hela tiden utan slag, och det behövs knappt några justeringar alls, vilket betyder att ingen av oss behöver gå ut i sittbrunnen eller på däck. Alla säger att detta område är det svåraste att förutsäga när det gäller väder vågor och vindar.
Jag kan nu inte förstå varför vi alltid hamnar i hård vind? Vi är noga med att försöka läsa väderleks rapporterna! Men så fort vi är ute på djupt vatten så ökar vinden. Våra engelska vänner på Serenity of Swanvick säger att de aldrig går ut samtidigt med Bonnie för de har av erfarenhet lärt sig, att Bonnie alltid hamnar i hårda vindar!
Vi ankrar på 6 meters djup, men här är det fullt av koraller så efter ett par timmar låter det som om åskan går om vår kätting, när den snurrar runt bland korallerna. Då måste man snabbt kolla och rädda kättingen från att fastna. Hannes från Blue Lilly dyker ner på vår kätting, och meddelar att vi hamnat i en åtta med kättingen runt först en korall sen runt en gammal bojsten med utstickande stålkanter. Inget vi skulle klara att komma loss i från, bara genom att dra upp ankaret. Hannes är en van dykare, så han lyfter loss alla rundorna runt koraller och bojankaret. För att ligga säkert måste vi sen sätta en en fender på ankarkättingr för att höja den från botten så den inte fastar igen.
Vi hyrde cyklar och cyklade runt nästan hela ön, här finns fina asfalterande vägar och de är hela tiden platt! Inga backar. Men på ett enda ställe måste man upp över bergen, lutningen är 15 grader. Det låter inte mycket men fy f-n efter en kilometer uppför i den lutningen, är jag beredd att ringa efter assistans! Mina lår skriker! Mjölksyran i benen är hemsk! Jag har klumpfot och benen vägrar röra sig😬 men det finns ingen pardon bara att fortsätta uppåt en kilometer till, och så är snart vattnet slut också.
Men efter två kilometer uppför är vi på toppen. Härifrån är utsikten helt fantastisk, så visst var det kanske värt mödan. Men jag gör inte om det😜 Nu väntar en helvetisk nedförsbacke, jag ligger på bromsarna hela tiden och de glöder som brinnande kol, de går inte att ta på, men efter några stopp för att plocka papaya och bananer är vi äntligen nere i dalen. Men det är inte lätt att plocka papaya eller bananer heller, då de växer högst upp på en smal ranglig stång.
Man måste klättra uppför en rak stör som inte på något sätt är stabil. Lydia från Blue Lilly ställer sig på Hannes axlar och klättrar sedan uppför en ranglig mjuk stängel! Det är branta stup just nedanför trädet 😬 och vi säger att de ska sluta innan en olycka inträffar. Men de säger sig gjort detta förut, så det är bara att ta emot frukten som Lydia slänger ned.
Allt går bra och vi får ihop sex stora papaya. Vi fortsätter nedför och plötsligt växer det finfina bananer i sikte. Samma sak här! Bananerna växer på tre meters höjd men stängeln som de växer på är så vek att Hannes bara viker ned trädet och skär av banan stocken. Så nu fick vi ihop både papaya och bananer! Men annars kan man enkelt köpa dem ganska billigt på torget 😯 ifall man inte vill utsätta sig för risken att plocka dem utan att trilla ned och slå sig.
Vid den lilla byn Faie finns det heliga ålar! Vi stannar och frågar var vi kan hitta dem? en man visar oss en liten uttorkad bäck. Han hoppar ned i det grunda vattnet och plockar upp en ål lika tjock och lång som mitt ben! Den är en och halv meter lång, en riktigt best, med väldigt blå ögon.
Vi får veta att den äldsta ålen är över femtio år, och det är honorna som har den grå färgen och hannarna är svarta, vi har aldrig sett så många stora ålar på samma gång. Vi hade inte hjärta berätta att i Sverige äter vi rökt ål till julbordet varje år.
Här skulle ingen ens komma på tanken att äta ål, för innevånarna betraktar de som Heliga och de har alltid funnits i deras lilla uttorkade bäck. Lite högre upp i bäcken finns det flera familjer av ålar som befolkningen här har full koll på, och som de matar med fisk.
Att cykla på Huahine var verkligen en fin upplevelse så mycket natur. Blommor och enorma träd, vackra trädgårdar, och så har de Polynesiens äldsta fornminnen! I form av stora uppresta stenblock, de har troligen varit en skyddande Borg som de första invånarna här bodde i när de kom till dessa öar. Vi hade en skön dag på cykeln, men den sista biten tillbaka till byn, hamnade vi i ösregn! Så helt indränkta av vatten återvände vi till byn. Vi stannade på Yacht klubben där de hade Happy Hour, en stor öl till pojkarna och väl kyld Mai Tai till mig, och efter den tyckte jag att vi inte behövde någon middag ! Men det tyckte inte Tommy! Så det blev en varmkorv till middag😋så stupade vi i säng efter det, helt utmattande i muskler och sinne😴
Vinden ökade så vi valde att stanna kvar på Huahine några dagar till istället för att gå till grannön Taahae. Det finns alltid något att göra och idag var det watermakerns tur. Vi har så stora tankar ombord att vi sällan behöver använda watermakern. Men för att den ska behålla sin fräschör måste vi konservera och köra den en gång halvåret. Det är en ganska stor procedur, vilket tar en hel förmiddag i anspråk. Men efter att allt detta är gjort kan vi konstatera att membranet är i fullgott skick, då mätaren som mäter vatten kvaliteten visade de allra bästa värdena som man kan ha för en ny watermaker.
Dagens middag är alltid en arbetsuppgift! Vad ska vi ha idag? Då de hade så fina äggplantor på marknaden så blir det Moussaka, inget jag tidigare gjort så fram med den stora kokboken för recept ! Det var flera moment att göra! steka köttfärs sen steka äggplanta för att sedan göra vitsås med ägg och riven ost. Sen ska hela skapelsen in i ugnen en halvtimme, och så är köket fullt av kastruller och pytsar som måste diskas. Några flera Moussaka vet jag inte om det blir!
Men kvällens middag var till belåtenhet så till den milda grad att jag nästan inte fick en smula kvar till morgondagens luch😋 Men det enda vi inte lider brist på är faktiskt tid! Så man har ju möjligheten att ägna en hel dag bara för att tillaga middagen.
Nu var det var länge sedan jag gick till jobbet! Jag kommer ihåg att jag hade mycket att göra där! Jag kände mig stressad för att jag skulle hinna med allt som skulle göras! Jag kommer också ihåg att det var mycket ansvarsfullt och viktigt! Många härliga arbetskollegor hade jag! Och så många fina kunder! Nu så här efteråt borde jag verkligen ha känt stor tillfredsställelse för att jag hann med så mycket som jag verkligen gjorde, och jag borde verkligen ha känt mig nöjd för att jag hjälpte så många människor.
Men då kände jag mig otillräcklig och stressad! Jag tyckte inte att jag räckte till. Nu när jag har möjligheten att kolla i back spegeln, så ser jag det som verkligen var viktigt! Det var inte tiden ! Utan varför ! Som var det viktigaste.
Man blir lätt att bli uppskruvad när tiden inte räcker till. Då är det lätt att falla för fel prioriteringar.
När jag kommer tillbaka till arbetslivet, kommer jag ha mer erfarenhet som jag tidigare saknade. Så jag kan ju alltid hoppas på att någon vill ta mina tjänster i anspråk när jag återvänder från de sju haven.
Vi fortsatte från Huahine till Taahaa och angjorde den smala passagen i hög sjö, väl inne hittade vi vackert turkost vattnen som vi ankrade på i fyra meters djup, men med en vindstyrka rakt i nosen på femton sekundmeter! Här ligger vi tryggt med ankaret nedborrat i sanden. Inget man skulle göra hemma.
Nästa dag seglar vi innanför revet runt ön Taahaa. Det är väldigt vackert att segla innanför denna ö, där grönskan är som en tät regnskog och ytterkanten är det ett grunt korallrev och där emellan är det vatten på ungefär 20-30 meters djup. Enstaka byar seglar vi förbi, kyrktorn sticker upp lite överallt på vår väg mot den kända Coral Garden som ska var något man måste se!
Vi ankrar mellan väldigt grunt och djupt vatten. För så ser det ut här! antingen så får skicka ned ankaret på mer än tjugo meters djup, eller så vågar vi oss närmare pallkanten av sand med ett djup på en och en halv meter. Där finns det fullt av stora koraller, inget vi vill att ankaret ska fastna i.
Det tar oss nästan en timme att scanna av botten så vi kan hitta en hyfsat stor sandplätt att sätta ned ankaret på. Blue Lilly lyckas inte hitta en sandplätt så de ger sig av mot en vik på Taaha med en ankring i lera på mer än tjugo meters djup. Serenity of Swanvik ankrar om för tredje gången och kommer så nära oss, att vi inte vågar lämna båten utan uppsikt.
Här blåser det hårda vindar, men vi bestämmer att stanna kvar ett dygn. Vi sätter på oss snorkel och cyklop och simmar in till den berömda Coral Garden, för att kanske se något vi inte sett förut! Men vi inser ganska snart att vi är oerhört bortskämda med att uppleva vackra koraller och mångfalden av fiskar. Visst här fanns allt det vi tidigare sett under våra snorkel turer, men det motsvarande inte alls våra förväntningar.
Vi tog därför en promenad runt denna vackra semester resort. Här är alla stigar gjorda av cement, de är välsopade och med mycket väl krattad sand på sidan om. Alla hälsar på oss när vi går förbi den lilla swimmingpoolen, där kypare serverar champagne till gästerna. Det finns en liten ö mitt i lagunen, och där sitter det några gäster! kyparen kommer i en utriggad kanot, tillsammans med servitrisen som har en vacker klänning och blomsterkrans i håret, och i bakgrunden sitter det en liten man som spelar på ukkelelli för att underhålla gästerna. Allt ser precise ut som en vacker reklam broschyr.
Vi seglar vidare till Bora Bora, det är tjugo distans mellan öarna och i hög sjö som det alltid är här i södra Pacific. Det höga berget reser sig i mitten av lagunen, just som vi känner igen från alla fotografier. Vi tar av till höger om passagen och ankrar i åter turkosblått vatten på fyra meter. Med risk för att låta tjatig, så är detta den bästa ankringsplatsen hittills! Vi hoppar i det blå, njuter av naturen, men för säkerhets skull är vi beväpnade med både skrapa och diskborste!
För botten av båten måste hela tiden skrapas ren från sjögräs, annars kommer vi kanske inte in i Nya Zeeland, då de snart kommer införa nya regler som säger att man måste bevisa att båten är bottenmålad inom de senaste sex månaderna
Vatten temperaturen har gått ner från 28,5 till 26 grader och jag vet att ju längre ner mot Tonga vi kommer desto kallare väder kommer vi att få. Ännu har vi inte plockat fram de exklusiva plaggen som långkalsonger och strumpor, men det är nu bara en tidsfråga! Vi kommer att angöra södra halv klotet när våren och sommaren inträder i november. Något att betänka, då det på norra halvklotet bara är kyla och snö att invänta närmaste tiden.
Vi har gjort Bora Bora med scooter idag 32 kilometer asfalterad väg och hela tiden kör vi nära strandkanten. Vacker utsikt med andra ord. Bora Bora är inte stort! Här finns inget särskilt att se mer än de stora banien träden, som inspirerade James Caméron när han gjorde Avatar filmen. Ett högt berg i mitten av ön, en rest av en vulkan, med ett ringrev runt. Ser man detta från luften är det en spektakulär utsikt.
Tyvärr har turismen slagit ut naturen, det finns få levande koraller kvar här, de flesta är gråa av tvättmedel och sköljmedel. Utanför revet finns det fortfarande vackra levande dykställen, dit dykbåtarna går. Men flera hotell här är nedlagda, då turisterna inte är lika många som förut. Det påverkar befolkningen här som lever på turismen. De hotellen som som fortfarande är kvar har en tuff uppgift att nå sina kunder. Bora Bora är det mest kända namnet av alla Sällskapsöarna, och kanske därför mest sliten.
Skulle någon fråga mig vart skall man resa? Så blev svaret ta flyget till Tahiti och njut av den ön i ett par dagar. Ta sedan färjan över till Moorea och stanna där så länge pengarna räcker. Huahine var en också en vacker ö men vi tyckte bättre om Moorea!
Taaha och Raitera är två öar som delar samma rev, och de ser ut som de flesta små öarna i Franska Polynesien.
Vi räknar med att segla härifrån på lördag, men väderutsikterna säger att vi kommer få för mycket vind, så vi kanske inte kommer iväg. Utan blir tvingade att ligga kvar en vecka till, eftersom det verkar som lågtrycken har en veckas cykel. Det kommer nu bli svårare att segla iväg som vi tidigare gjort med vinden bakifrån. Nu kan vi få allt från kryss, stiltje och halv storm, vilket gör seglingarna lite mer besvärliga. Så vidare information från oss kommer via SSB radion med lite Hjälp av Niklas så kan ni följa våra vidare seglingar.
Vid pennan Helene
bonniestockholmblog 