Indonesien

Seglade iväg från Australien den 27 september Segla är ju synd att säga för vi har ingen vind, utan får gå för motor första dygnet. Sen får vi en härlig slör och kör med bommarna uppe distans efter distans. Australiens flygande kustbevakning ropar upp oss flera gånger under den tid vi vistas på Australiskt vatten, de har superkoll på varenda båt och vi får rabbla vårt MMSI nummer och senaste hamn vi checkade ut ifrån. På väg mot Kupang.

Så fort vi kommer ut på internationellt vatten dyker fiskebåtarna upp från Indonesien, de är ganska små båtar och en av dem vänder upp efter oss, när vi vinkar vinkar de inte tillbaka utan de smyger upp i aktern på oss och vi ser fem män som står och tittar. Det känns inte bra så vi ropar upp S/Y Margrethe och ber dem ta vår position och stå stand by ifall vi behöver hjälp. Men så fort vi sänt via VHF så vänder båten tvärt och försvinner ut synhåll. Nu tror vi bara att de var nyfikna och kanske bara ville tigga tills sig något av de förråd vi har ombord. Men man vet aldrig det är ju så här pirater agerar också.

S/Y Margrethe nådde den Australienska kustflyget och gav dem en läges rapport via VHF så hjälp hade funnits inom räckhåll.

Kupang vid Teddys bar.

Vi får också rapport om att en jordbävning ägt rum norr om Timor och att tsunami våg träffat Sulawesi. Vilket vi först senare förstår katastrofen av.

Färg granna båtar utanför Kupang och Sy Margrethe.

Vi glider in mellan en liten ö och stora ön Timor mitt i natten den 2 oktober, och så mycket lysande flytetyg som vi passerar i sundet har vi sällan sett, visst Engelska kanalen är full av fartyg och mycket stressig att passera men här var det så många småbåtar utan riktig belysning, de hade en färggrann blinkande väldigt ljussvag belysning. Men vi ankrar på 10 meter djup utanför Kupang där Teddys bar ligger tar en kopp the och går och sover ett par timmar.

Maxi taxi i Kupang.

Klaus från den danska båten Margrethe hämtar Tommy för incheckning i Indonesien som numera ska vara enkel att fixa själv! Visst enkelt och enkelt allt beror på vad man har för parameter, det tog dem 6 timmar att åka runt mellan immigrationen,tullen,karantän och hamn chefen. Sen skulle tullen och karantän med ut och inspektera båten men eftersom vinden vänt och stora vågor slog upp på stranden så bestämde de att komma imorgon bitti istället.

Starka strömmar mellan öarna här i Indonesien.

Tullen och karantän vill inte komma samtidigt och vi förstår efteråt varför! Karantän killen han försökte hela tiden få in pengar! Han hävdade redan igår när Tommy träffade honom i land att han ville ha 25 USD eller AUD ! Vi nekade och sa att vi inga dollar hade! Då ville han istället ha 150.000 rupees, men vi hade inte varit i bankomaten så vi kunde inte heller ge honom det . Det första han frågar om när han kommer ombord är om vi har choklad? Jag plockar fram en påbörjad chokladkaka då jag tror att vi inte fick föra in det! Men de var inte fallet han tog den bara och stoppade i sin väska för eget bruk! Min sista choklad vilken typ! Han frågade sen om vi hade alkohol men vi nekade! Han brydde sig inte ett dugg om det han borde förhört sig om! Såsom frukt och grönt eller om vi hade färska ägg, eller något annat som skulle kunna vara farligt att föra in i landet. Som vi förstår det finns inga restriktioner om införsel av matvaror till Indonesien.

En stor Komodo drake på ön Komodo.

Tullen uppförde sig betydligt bättre mycket trevliga killar som gjorde sitt jobb så försynt och försiktigt. De frågade om alkohol och nu uppgav vi att vi hade det och visade honom barskåpet med fyra halvtomma flaskor som han fotade av han ville också se vårt innehav av medicin som vi har ombord. Vi har narkotiska medel såsom morfin och lugnande samt hostmedicin, men vi har också en tulldeklaration från den svenska OSK läkaren Pär Olofsson som skrivit ut detta till oss. Eftersom det är dödstraff på innehav av narkotika här var vi lite oroliga om hur de skulle göra här! Men det var inte fråga om att beslagta något utan de nöjde sig med vår lista av alla läkemedel vi har.

Fullastad båt på Lombok.

Kupang är en liten huvudstad på ön Timor och den är bullrig med fullt av trafik att åka bil här och köra själv skulle jag inte klara! Det kommer små moppar på både din vänstra och högra sida om bilen och ibland kör mopparna fem i rad framför dig. Bilarna kör med tutan och ganska fort, de tutar innan varje av och påfart för att tala om att de kommer, och med så mycket trafik och alla bilar gör samma sak så förstår ni hur mycket det tutas här.

Lombok drabbades av en jordbävning i augusti i år, detta är på lilla ön Gili Air.

Huvudgatan är täckt med prång och små butiker där det säljs kläder och handväskor, jag har svårt att förstå att människorna här skulle vara så intresserande av detta, då de uppenbart är väldigt fattiga. Jag hittade ingen mat affär värd namnet mataffär! Men en fin liten marknad med frukt och grönt, jag köpte ett vitkålshuvud, 6 tomater, två gurkor färska kryddor och åtta himmelskt goda mangos allt detta för trettio svenska kronor! Och då säger båtkillarna på stranden att vi blir lurade på priset för vi är Bulas (vita) men i så fall blir jag gärna lurad.

Moske på Gili Air som drabbats av jordbävningen, men man håller bön ändå.

I seglar vidare mot Komodo en sträcka på 260 distans. Till en början för motor men sen så får god vind och kan segla de sista 160 distansen. Vi ändarna oss när vi ser att det blåser för mycket för ön Komodo och går in på ön Rinca. Här ankrar vi upp helt ensamma i en vacker vik med sandstrand längst in och höga brunbrända berg runt om kring. Här springer aporna på stranden till kvällen och det finns även komoder här men Tommy var inne och försökte hitta några som hörde fanns där men de lyste med sin frånvaro. Några ensamma fiskare kommer in i viken och tittar nyfiket på oss och frågar om de kan få lite rep, eller vatten. De kan ingen engelska men med kroppsspråket fungerar det ändå.

Nu kan vi äntligen bada igen från badstegen det var två månader senast, pga alla krokodiler och livsfarliga maneter i Australien.

Enda transportmedlet på Gili Air.

Vi går in till ön Komodo nästa dag och kollar in Komoderna de stora drakar som bara finns här och på ön Rinca. Det är en nationalpark här och man får betala för allt såsom att snorkla ankra och gå runt i parken för att se drakarna till en kostnad av 600kr för två personer.

Hästdroskor som står och väntar på kunderna längs stranden.

Men det var läskiga drakar att titta på de små kändes ofarliga men de stora kan nog bitas ordentligt. Deras bett är giftigt och full av farliga bakterier så man får se till att inte bli biten. Men nu på eftermiddagen ligger de stilla vid vattenhålet som bara var en fuktig liten grop och vilar sig. De jagar på tidiga morgontimmarna och då lägger de sig i bakhåll vid just ett vattenhål, de ligger så stilla och smälter in i naturen så de syns knappt när grisar,bufflar eller andra små komoder kommer för att dricka. Här i nationalparken växer också kappock trädet som man får kappock ifrån och fyller båtkuddarna med. Tamarinden frökapslar var mogna nu så vi fick plocka några, men jag vet inte riktigt hur man tillreder dem, de smakar väldigt surt och jag vet att det används i matlagningen här i Indonesien.

Turistbåtarna på Gili Air med Bonnie i bakgrunden.

Vi seglar vidare mot Lombok och passerar den aktiva vulkanen Guneang Sanesang vi ser den i flera timmar då den är så hög och stora rökpuffar kommer ut ur den samtidigt som när vi kommit nära kan höra hur det mullrar. Lite läskigt tycker jag nog det är men bara 5 distans i från ligger en liten by så det var väl längesen den hade ett utbrott. Till kvällen när det blir mörkt ser vi eldsflammor som sprutar ut i foten av vulkanen.

Härliga små restauranger längs stränderna.

Vi får hård motvind på natten och beslutar oss för att söka hamn, då vår impeller inte fungerar som den ska. Vi går tillbaka 25 distan och går in i hamnen Badar på Suwbawa. Det är en industri hamn så enkelt att angöra i mörker. Vi ankrar på 10 meter längst in och sover ett par timmar, sen river Tommy fram reservdelar till vår impellerpump och så byter han ut impellern och kammen som var sliten och även en bricka som blivit för tunn av slitage. Sen starar vi motorn och allt fungerar perfekt igen. Kan väl inte nog poängtera hur viktigt det är att ha med sig reservdelar hemifrån, för att hitta reservdelar i Indonesien är omöjligt.

Solen går ner bakom Bali.

Seglingen fortsätter till Lombok och vi lägger oss på den lilla ön Gili Air. Här bor cirka 500 personer och de har inga motordrivna fordon. Bara häst och vagn som de använder för transport och så cyklar. Den är en muslimsk ö så varje morgon klockan sex hör vi böneutropet i högtalaren från toppen av mosken.

Farliga fiske fällor som inte är belysta nattetid.

Men det är också en turist ö med massor av små enkla bungalows ett hotell och massor av restauranger längs stranden. Dykning och snorkling är det som drar folk hit och att man kan stanna på Bed and Breakfast, hostels eller på vandrarhemmet mitt på stranden, som består av ett gammalt militär tält och tältsängar. Ön var verkligen charmig med sina mini hästdroskor som enda transport medel. Vi cyklade runt ön på en dag och såg befolkningen som bodde på mitten av ön och turisterna som höll till ute vid vattnet.

Sköldpadda som simmar förbi båten.

Vi försöker ta oss härifrån till Bali men sunden mellan öarna har den här årstiden syd eller sydvästliga härda vindar och sen till kommer strömmen som kan vara upp mot 8 knop. Två gånger har vi försökt segla ut i sundet men båda gångerna har vi vänt pga för hårda vindar på 40 knop rakt emot. Så nu ska vi försöka gå i morgon innan det blir ljust, för vindarna brukar vara mindre då. Det är inte lätt att försöka tyda väderprognoserna här för det är så mycket lokala vindar från höga berg och straka strömmar som kan vara svåra att ha emot sig. Så att segla här är ingen smörsegling, bara besvärliga motströmmar och hårda fallvindar från bergen.

Vid pennan Helene

Annonser

Vanuatu-Australien

Vi lämnar Vanuatu den första augusti för att segla tolvhundra distans till Australien. Till en början får vi en fin slör men för lite med lite vind. Då vi har 500 distans kvar, passerar vi Mellish Reef, vi beslutar att stanna då vinden avtagit. Vi rundar revet och ankrar upp på 9 meters djup. Vattnet är kristall klart man ser botten på 10 meters djup. Det finns en liten ö cirka en distans ifrån där vi ankrat! Ön är full av fåglar det är stora sulor, de kommer flygande till oss i solnedgången och flyger på låg höjd runt vår båt, vi ser hur de vrider på huvudet för att kolla in om de möjligen kan landa i mast toppen! Så vi håller vakt och slår på akterstagen ifall någon kommer för nära. Men det känns skönt att få stanna och sova en natt i en stilla båt. Vi grillar varsin biff och njuter av ensamheten här mitt i ingenstans, tillsammans med sulorna.

Vi fortsätter tidigt på morgonen i fin medvind mot Australien kust, vi har fem dagar kvar innan vi är framme. Under den här seglingen fick vi två fiskar en Barracuda som vi returnerade till havet, och en stor tonfisk som hamnade i frysen.

Måndagen den 13 augusti förtöjer vi i Cairns! tullen står på bryggan, och en av tullarna har en labrador, de går ombord för att genomsöka båten. Hunden söker efter narkotika och kontakta pengar! Ingendera hittades ombord hos oss, men så fick hunden som hette Tommie problem med magen! Han bajsade på mattan så fort han kom ombord! Den kvinnliga hundföraren var helt förtvivlad och ville tvätta mattan åt oss, men det gjorde vi själva när de hade gått. Istället för hunden tog nu en annan tvåbent tullare vid och genomsökte alla mina skåp och lådor, och de ville också ha en lista på alla våra mediciner ombord, vilket naturligtvis fick.

Vi fick vänta en hel dag på biosecurity så vi blev kvar ombord. De tog 1.500 kr betalt för att tömma mina sopor, och så tog de den sista löken och äggen vi hade kvar ombord. Annars var det enkelt att klarera in i Australien som alla säger ska vara så besvärligt.

Nästa dag tog vi oss till en läkare för att få en operationstid, vilket Tommy fick på en gång på Cairns privata sjukhus. Dr. Harris Kummar specialist på ljumskbråck gjorde operationen med titthålskirurgi och Tommy fick stanna en natt på sjukhuset. Det dyraste var sjukhusvistelsen! faktiskt dyrare än läkar räkningen. Totalt fick vi betala 60.000kr. Vårt försäkringsbolag Pantaenius där vi har en olycksfallsförsäkring som ingår, säger sig inte vilja vara med och betala! Trots att det i villkoren klart och tydligt står att ljumskbråck räknas som en olyckshändelse, men de hittar alltid ett sätt att slippa ut ur avtalet! det handlar bara om ordklyveri så försäkringstagaren först ska tro, att försäkringen täcker när den i själva verket inte gör det. Trist men det kan ju vara till en varning för andra seglare som tror sig vara bra försäkrade i bolaget Pantaenius.

Tommy kommer tillbaka nästa dag, han har ont men klarar det bra. Första tiden är mest sova och äta lätt mat, men andra dagen är han ute och promenerar på pontonen. Efter en vecka så mår han ganska bra och kan sluta äta smärtstillande tabletter. Vi börjar nu förbereda oss för seglingen upp till Darwin cirka femtonhundra distans innanför det australiska barriär revet. Den danska segelbåten Margrethe kommer till Cairns två veckor efter oss och de ska också segla samma väg, så vi får sällskap norrut.

Cairns är en vacker turiststad. Där båtar går hela dagarna ut till barriär revet med turister som ska dyka och snorkla på den krokodil fria ön Green Island eftersom den ligger så långt ut från fastlandet. Cairns är uppbygg på platt mark längs fina vackra sandstränder med höga regnskogklädda berg runt om, men här finns också mycket mangroveträsk och floder, där det bor krokodiler! så det är det ingen som badar på sandstränderna. Men det finns en otroligt stor saltvattenpool ovanför sandstranden. Allt är gratis och i den fina stora parken runt poolen finns med massor av små kök med gasolgrillar, stolar och fasta bord som alla får låna och laga mat på. Strandpromenaden är flera kilometer lång och det finns små utomhusgym, lekparker, skateboard ramper tennisbanor längs strandpromenaden. Det är fullt av folk i parken dagtid och kvälls tid, vackert belyst med olika färger på träd och buskar. I ett av de stora träden mitt i stan bor det en koloni med flygande hundar( jättefladdermöss) som dagtid hänger där upp och ner, när man går under träden ser och hör man de tjattra,fladdra med vingarna och så bajsar de så man får se upp. Fina cykelvägar överallt så att cykla är enkelt. Vi får verkligen användning för våra små hopfällbara Dahoon cyklar i rostfritt stål.

En dag står det en svensk utanför båten! Det är Ronny Gunnarsson som flyttat hit för sex år sedan med sin fru. De tycker verkligen om Cairns härliga klimat, som är sommar året om, just nu är det vår här och temperaturen är behaglig 20-25 grader på dagen och 17 grader på natten. Till deras sommar blir det mycket varmare. Vi blir hembjudna till Ronny och Eva en kväll för att se på paraden som Cairns har denna festivalvecka och sen även se ett otroligt häftigt fyrverkeri. Allt från deras balkong på elfte våningen med en fantastisk utsikt över havet. De bor verkligen fint här, och vi förstår att de inte längtar hem till Borås och vintern som de kommer ifrån.

Vi lämnar Cairns för att segla norrut. Tillsammans med den danska båten S/Y Margrethe. Vi seglar innanför barriärrevet, och slipper havssjö bara vindens vågor. Första stoppet blir på Lizard Island som är en fin liten ö, det var här som kapten Cook klättrade upp 365 meter på berget för att finna en väg ut från barriärrevet. Här finns också en mycket lyxig resort dit vi seglare inte var välkomna. Ön har också en liten landningsbana för små flyg.

Men det bästa med ön var att hit ut tar sig väldigt få krokodiler. Så vi kunde bada på de fina sandstränderna. Vi firade Tommys födelsedag här tillsammans med Gitte och Klaus, de kom över i dingen och Klaus sjöng opera! en dansk födelsedags visa, så att alla femton båtar som låg i viken kunde inte undgå att höra honom. Det blev lite sushi till förrätt och sen grillade vi Wahoo till middag sköljde ner det hela med en kall sauvignon Blanc från Nya Zealand.

Tommy dök ner vid båten för att kolla anoder och propeller samt rensa botten från snäckor, jag stod på däck med båtshaken i snöre för att varna ifall någon stor fisk skulle simma förbi! För vi hade hört av andra båtar att de fanns riktigt stora Red Snapper, Manta Ray och andra meterlånga fiskar ute där vi ankrat på 8 meters djup. Två gånger slängde jag i båtshaken då hajarna kom för att kolla vad Tommy gjorde, han sa att också såg de andra stora fiskarna, men det är inte rädda för ingen försöker fånga dem eftersom det råder totalt fiskeförbud här och skulle man ens försöka så blir det böter på 2.000 AUD ungefär 14.000kr.

Att segla längs Australiens barriär rev är verkligen smörsegling! vind mellan 20-30 knop inga vågor, vi toppar på 8.5 knop vilket var längesen vi gjorde sist. Det är grunda vattnet är helt turkosgrönt, känns som om man seglar i en bassäng! Väldigt lite segelbåtar men en hel del yrkestrafik. Ödsligt är det också vi får varken i någon radiostation eller internet! inte ens täckning på mobilen fast vi seglar så nära fastlandet. Det norra Australienska territoriet är väldigt lite bebyggt. Här bor bara aboriginer i små byar längs kusten, vi ser i land lite rökmoln från deras eldar. Det finns många små vackra öde öar med sandstränder på, men vi blir varnade för att bada från badstegen, för saltvatten krokodilerna finns! fast man inte ser dem, och vattnet är inte helt klart då det är lerbotten och bruna koraller och finns det mangrove så finns krokodiler.😬

När vi kommit upp och rundat Cape York, så stannar vi mellan Bamaga och Red Island, hit går det färja från Torsdagsön så det finns ett lite färjeläge här och en liten matbutik. Vi förbereder oss för seglingen över Gulf of Carpentaria som kan jämföras med ett liten Biscaya överfart på 300 distans till en början är det bara femtio meter djupt så hela havet här är turkosgrönt men efter hundra distans så blir det vanligt blått igen då djupet ökar. Vi får fin vind i fyra dygn, men sen får motorn jobba, eftersom vi inte stannar utan fortsätter till havs längs kusten ner mot Darwin. Totalt seglar vi 650 distans och det gäller att passa in tidvattnet som är sju meter här för att segla in i Darwin då det är en mycket grund passage in till pontonbryggan där vi måste lägga till för att bli inspekterade av dykare för att se så vi inte för med oss den fruktade musselpesten hit. De sprutade in gift i alla våra saltvatten tag sen fick vi ligga still i tio timmar. Vi gick in i mangroveträsket på högvatten och hade knappt en decimeter kvar under kölen, sen slussade vi in i Tipperary Marina. Så vid lågvatten finns det ingen vatten kvar utanför marinan.

Vi hyr bil och utforskar norra territoriet av Australien åker på en båttur på Adelaide River och ser massor av vilda saltvatten krokodiler, som är läskigt stora och rent livsfarliga. Vi hinner också med att se lite vattenfall i en nationalpark, och så såg vi kängurur eller Wallibys.

Nu väntar nästa äventyr på oss i Indonesien dit vi seglar imorgon, fem dagar till havs sen ska vi angöra Kupang på Timor.

Vid pennan Helene

Vinaka Fiji Halo Vanuatu

Vi stannade på Vanua Levu Fiji i en vecka tog bussen till Labasa som är sockerrör staden! Där är den mesta av befolkningen indisk. Det märktes verkligen, i alla butiker stod det en indier! Och i alla klädaffärer sålder fantastiska Indiska klänningar med massor av glitter, guld och strass på. Landskapet vi färdades igenom med buss var vackra höga gröna berg och med stora blommande träd överallt. Fiji är verkligen vackert.

Vi seglade vidare mellan förrädiska rev då Fiji är känt för att inte ha fullgoda sjökort. Så det gäller att stå på däck och kolla samt att lita på ekolodet. Allt gick bra ! då det finns seglare före oss som seglat här och de har lämnat ut sina så kallade waypoints eller tracks som vi kunde följa.

Då vi valde att segla mellan de stora huvudöarna och var vi tämligen ensamma. Våra kompisar från Blue Lilly och svensk gänget Loupan och Hakuna Matata valde att segla till de lite mer avlägsna Lau Groupe öarna, men det är oftast motvind så vi valde att ta en mer inomskärs segling på det stora innanhavet Blight Water.

Vi hade fantastiska seglingar och ankrade utanför små byar, eller så var vi helt ensamma i något mangrove träsk. Det är ingen sikt ens på 5 meters djup men vi fick bra ankarfäste i leran. Kvällssolen och solnedgången i havet nästan varje kväll såg till att det blev en fin resa. Närmare sydväst ut på Vita Levu så dök sandstränderna upp fina och vita med små paradisiskt liknande öar utanför.

Så här vi ankrade i det blå vattnet och tog ett dopp.

Vi har haft flera sköna dagar på öarna runt Fiji. Träffat nya vänner och lärt oss massor av nytt. Här i södra delen av Fiji så är vattnet klart och man ser ankaret på 10 meters djup i den vita sanden. Vi snorklade innanför revet så långt ut man kan komma från land, och här fanns de stora plymliknande korallerna fulla av små vackra fiskar.

Vi seglade vidare mellan förrädiska rev då Fiji är känt för att inte ha fullgoda sjökort. Så det gäller att stå på däck och kolla samt att lita på ekolodet. Allt gick bra ! då det finns seglare före oss som seglat här och de har lämnat ut sina så kallade waypoints eller tracks som vi kunde följa. Då vi valde att segla mellan de stora huvudöarna och var vi tämligen ensamma. Våra kompisar från Blue Lilly och svensk gänget Loupan och Hakuna Matata valde att segla till de lite mer avlägsna Lau Groupe öarna, men det är oftast motvind så vi valde att ta en mer inomskärs segling på det stora innanhavet Blight Water.

Vi hade fantastiska seglingar och ankrade utanför små byar, eller så var vi helt ensamma i något mangrove träsk. Det är ingen sikt ens på 5 meters djup men vi fick bra ankarfäste i leran. Kvällssolen och solnedgången i havet nästan varje kväll såg till att det blev en fin resa. Närmare sydväst ut på Vita Levu så dök sandstränderna upp fina och vita med små paradisiskt liknande öar utanför.

Så här vi ankrade i det blå vattnet och tog ett dopp.

Vi har haft flera sköna dagar på öarna runt Fiji. Träffat nya vänner och lärt oss massor av nytt. Här i södra delen av Fiji så är vattnet klart och man ser ankaret på 10 meters djup i den vita sanden. Vi snorklade innanför revet så långt ut man kan komma från land, och här fanns de stora plymliknande korallerna fulla av små vackra fiskar. Fantastisk vackert kanske en av de bättre vi sett. Den danska båten S/Y Margrethe har vi åter träffat, och de tog oss med ut till de yttersta reven och vi snorklade på alla vackra koraller.

Vi kommer nu att fortsätta vår resa till Australien vilket inte var vår plan från början, men eftersom Tommy fått ett ljumskbråck känns det säkrare att bege sig till civiliserade trakter. Vi seglar nu mot Vanuatu 550 sjömil västerut, för att efter det segla mot Cairns Australien. Sen får vi se om ljumskbråcket kan bli åtgärdat där. Vilket betyder att vi seglar innanför det australienska Barrier revet upp mot Darwin. Därifrån kommer vi segla upp mot Indonesien i slutet av året. Troligen firar vi jul i

Thailand.

Vi seglar från Viti Levu Fiji mot Port Vila i Vanuatu en seglats på 540 sjömil lämnar idag onsdag morgon 18 juli och beräknar vara framme söndag morgon, om vinden håller i sig. På återhörande.

Vid pennan Helene Tyvärr håller internetuppkopplingen på att ta slut därför lite rörig text hinner inte redigera så ni får ta det som blir.

Mot Fiji

Efter sex månader den 27 maj och seglade vidare mot Fiji. För att segla från NZ måste man åka i svansen på ett lågtryck, och hinna så långt norrut som möjligt innan nästa lågtryck rullar in. Ibland fördjupas lågtrycken till cykloner. Det var inte varit så lätt att segla härifrån som vi trodde från början. Det är höst här nere och vi ska ut mellan höststormarna, och ska man segla norrut är det oftast motvind och med strömmen emot sig. Det var lättare att segla till NZ än ifrån.

Men visst väntan här har gjort att vi verkligen trimmat båten i super skick. Allt som går att byta ut har vi bytt! Städat och putsat allt rostfritt och mässing. Så nu är Bonnie i nästan nyskick. Det finns alltid något att göra ifall man har långtråkigt ombord!

Vi seglade i väg med fin medvind och höga vågor. Första dygnet är aldrig kul, till och med jag kände mig sjösjuk. Tommy hade tagit plåster bakom örat och klarade sig fint. Vi har fin vind i flera dygn och sätter upp spir-bommarna, men som vanligt vrider vinden så vi får gå upp nattetid och plocka ner dem.

Vi seglar vidare i allt lättare vindar men sen vrider vinden mot nord och då får vi motvind, och vindbyar upptill 40 knop. Vågorna är branta och kommer med kort mellanrum, de sköljer över båten fyller hela vår ankarbox med saltvatten. Vi får larm om vatten intrång i främre delen av båten tar ut cirka 10 liter, och vi pumpar ut mer än 500 liter från ankarboxen, det känns inte så bra. Vi bestämmer då att starta motorn för vi klarar inte hålla höjd mot Minerva reef.

Det skulle vi inte ha gjort! vi får larm om för hög temperatur, och måste stänga av motorn. Efter 26 timmar lugnar vädret ner sig och Tommy byter impellen och kollar kylvattnet samt oljan, motorn startar snällt och vi bestämmer oss för att försöka nå Minerva. Anledningen till att motorn gick varm var att vi hade otroligt höga vågor, så motorn sög in luft genom vatten intaget under båten. Tyvärr hinner vi inte fram innan det blir mörkt. Så vi lägger oss 5 distans bort och driver med strömmen tills solen går upp.

Vi går in genom den stora revöppningen på cirka 75 meter, det är bara ett ringrev som syns när det är lågvatten. Vattnet är 24 grader varmt och lika klart som vi upplevde vattnet på Bonair. Helt turkosblått med små bläckfiskar som simmar runt båten i stimm. Vi ser ankaret på 15 meters djup helt klart. Det kändes så skönt att äntligen få se detta omtalade rev, och åter kunna vara i turkosblått vatten.

Tyvärr hinner vi inte stanna då vädret och dessa lågtryck åter är i farten, det lågtrycket som kommer nu hotar att bli en tropisk cyklon. Så vi stannade bara i 8 timmar. Men vi han simma lite och städa ur båten, och upptäcka varifrån vattnet i kölsvinet kom! Det är den främre toalettens söt vatten spolning som runnit över! Vilken tur ! Och vattnet från ankarboxen kan inte komma in i båten då det är ett slutet skott emellan. Så vi njuter av den vackra kvällssolen det kändes som en svensk sommarkväll. Sen ut på havet igen för att hinna före ovädret till Fiji.

Men man får aldrig vara glad, mest motorgång blir det för det är ingen vind, men vi fick upp Genackern i fyra timmar och seglade i 7 knop en härlig dag med sol och ljumma vindar. Jag kunde till och med sola på fördäck i bikini, vilket var länge sen. Det är härligt med värmen igen. Men sen på med motorn igen. Antingen har vi full storm eller stiltje! Verkar inte finnas något mellanting när man seglar från NZ och norrut.

Nu börjar flera av båtarna som seglade samtidigt som oss få ont om diesel men då vi fortfarande har diesel kvar tuffar vi på, och räknar med att angöra SavuSavu Fiji fredags morgon. Kommer man in på helgen är det en övertidsavgift på 2000 kr vilket vi inte vill betala.

Då vi bara har cirka 8 timmar kvar hamnar vi i en rejäl storm. Vinden kom med vindstyrka över 40 knop från noll till hundra klockan tio på kvällen då vi går för motor, vågorna bygger upp väldigt snabbt, det fortsätter blåsa hela natten vi mäter vindstyrka 52 knop som högst. Eftersom vi är så nära kusten måste vi driva och på bara riggen gör vi 2,5 knop framåt.Det här fanns inte på någon väderprognos och inger förstår hur man kunnat missa detta lågtryck.

Vi angör Suvasuva klockan 9 på morgonen och lägger oss stilla på en boj utanför Waitui Kelekele Marina, tullen, hälsomyndigheten, immigration och security kommer ombord, det är många papper att fylla i och många papper för kaptenen att signera. Men allt går bra de är väldigt vänliga och trevliga att ha och göra med här. Så nu har vi äntligen tagit oss till Fiji och det känns skönt.

Men skulle vi ställas inför samma val en gång till, så skulle vi inte segla till Nya Zealand. Nu när vi vet hur det är, så skulle vi stannat på Tonga över orkansäsongen, flugit ner till NZ och hyrt en bil och gjort både norr och sydön. Men det alltid lätt att vara efterklok, men kanske kan det vara ett tips till andra som tänker sig segla ner till NZ.

Vid pennan Helene

Sommar cykloner och bottenmålning

Det var ett tag sen jag skrev på bloggen! Det är inte så att det inte händer något här, vi har gjort en hel del sen sist. Annie stannade nästan två månader, då hon kunde förlänga sin flygbiljett. Det var så kul att få ha henne här så länge.

Vi åkte på en liten camping tripp med en Toyta Estima en så kallad ”Self Contained” Den innehåller vatten och gråvatten dunk samt en potta porti. Har man det kan man oftast stanna på alla campingplatser. Men utan så är man hänvisad till endast ett fåtal campingplatser, och skulle man parkera fel så väntar en bötesnot på 200 dollar cirka 1.200kr.

Vi hittade flera fantastiska ställen att stå på, med bedårande utsikt, eller så parkerade vi mitt i skogen bland de stora Kauri träden. Vi körde cirka 180 mil och då bara runt på Nordön, från ena sidan av Stilla Havskusten till den andra sidan vid Tasmanska havet.

Nya Zealand har verkligen en fantastisk natur, gröna kullar med kor, får och lamadjur som betar som i en vacker tavla. Vulkaniska underjordiska grottor, varma källor och deras stora träd.

De kostade nästan 300kr per person för att få se en vulkanisk källa!

Men som tur var fanns det så många källor att alla inte kan hägnas in, utan man kan fritt ströva runt längs stränder och berg för att uppleva just detta. De har vackra svarta svanar här som vi mötte på den stora sötvattensjön Taupo. Vilken var en av favoriterna vi besökte här, likaså gillade vi den lilla staden Comandel, vi tog oss högt upp i bergen med utsikt över den lilla ön Mercury Island. Staden Raglan var också en favorit, men annars så är städerna här inget märkvärdigt att se, då de saknar historia tillbaka i tiden.

Däremot har de gott om små snirkliga småvägar med otäcka stup, nästan som att köra bil på Madeira. Det finns många höga berg här, så mycket går uppför och nedför men med en fantastisk utsikt över landskapet.

Nu har hösten kommit den börjar officiellt den 1 mars. Vi hade värmebölja när vi kom och en hel del regn. Men så kom en period med härlig sommarvärme för att nu följas upp av en kylig period på temperaturer på 8-15 grader och en hel del åskväder.

Vi tog oss också till läkaren för en ordentlig hälsokoll. Tommy blev tvungen opera bort en fläck på bröstet som inte ville läka ordentligt, och det visade sig vara Skivepitel Cancer! Men tar man bort den i tid så är det ingen fara.

Tommy och jag hade ett tiotal mindre fläckar i ansiktet som doktorn frös bort.

Sen fick vi oss en ordentlig lektion i hur vi ska undvika solen! Varje dag när man borstar tänderna så ska man smörja in sig med solkräm i ansiktet, även om solen inte skiner. Sen ska man alltid ha hatt.

Att sola i bikini ! Är nästan förenat med livsfara. Långärmad skjorta och helst långbyxor, de är vad man ska klä sig i här.

Billigt blev det inte heller. Elvatusen svenska kronor kostade det för Tommy och mig. Men råkar man ut för en olycka är sjukvården gratis för alla även utlänningar vilket visade sig bra när Tommy råkar ut för en olycka!

Han slår huvudet i vindrodret och slås i backen! Han tar emot sig med vänsterhanden som blir skadad. Han fick handen snabbt röntgad men eftersom svullnaden var så stor syns inte alla benbrott! Så det krävdes en röntgen till en vecka senare, och då visade röntgen att inget ben var brutet!

Det var en väldig tur, vänsterhanden är stukad och Tommy har fortfarande ont och ska ta det lugnt framöver men det behövs inga andra åtgärder.

Vi har plockat fram våra cyklar nu! Det tar tio minuter att cykla in till stan så det är inte långt. Här finns allt man kan behöva både i matväg och tillbehör till båten. Vi hade inga cykelhjälmar, men här på NZ är det lag att bära hjälm, så vi for iväg till stora varuhuset och köpte upp oss på varsin fin röd hjälm. För kommer polisen blir det böter på 70 dollar.

Volvo ocean race gick av stapeln från Auckland så vi beslöt att åka dit och titta. Klaus och Gitte på den danska båten Margrethe låg i Auckland så vi fick bo i akterkojen. De hade också träffat nya vänner, ett par som flyttade hit för länge sedan och öppnade möbelfirman Danske Möbler de heter Kaj och Bente Winter. De bodde i en lägenhet på många hundra kvadratmeter i huset mitt på kajen i centrala Auckland, och bara ett stenkast från starten av Volvo Ocean Race.

Här bjöd de på snittar och vin, många av deras trevliga vänner var också där, och alla vi inbjudna kunde njuta av utsikten för de hade en balkong i tre väderstreck. Så starten såg vi, och alla människor som trängdes längs kajerna nedanför oss, då vi stod på fjärde våningen. Solen sken och det kändes som en härlig sommardag.

Det tråkiga är att båten Scallywag i Volvo Ocean Race förlorade en besättningsmedlem till havet tolvhundra disatans från Kape Horn. Båten gick i 25 knop när besättningsmedlemmen John Fisher av någon anledning faller över bord! Sannolikheten att han återfinns inom säker tid är nästan noll! Det hade också en storm inkommande, med höga vågor och mycket vind, vilket försvårade sökandet. Vatten temperaturen är mellan 6-9 grader och han hade överlevnads dräkt Men man klarar inte livet i mer än någon timme i det kalla vattnet, trots överlevnadsdräkt.

Jag har börjat göra Kefir ! Det är verkligen roligt att tillverka sin egen kefir vilket är ungefär som filmjölk eller yougurt, jag gör även egen färsk ost som jag kryddar med vitlök eller bara lite örter. Den okryddade färskosten använder jag i matlagning och bakning. Det är enklare att göra Kefir än yougurt !

Man blandar bara torrmjölk med vatten och sen i med de små Kefir grynen, de ser ut som små blomkålsliknande svampar. Det ska stå i rumstemperatur i tolv timmar och så är det klart att sila ifrån grynen och man har en god frukost.

Vi jobbar på med båten på land! Ni som har båt vet att arbetet aldrig tar slut! Det är bara pengarna som begränsar arbetet. Vi gör det mesta själva, så det går inte så fort som för proffsen. Men det är billigare att ligga på land än att ligga i en marina! det växer mycket stora snäckor när man ligger i vattnet här så vi har det bättre på land.

Jag har haft symaskinen på service så nu fungerar den perfekt igen. Nu har jag sytt ny vindtunnel då den gamla föll i småbitar eftersom solen förstör tyget. Sen har jag sytt nya myggnät till alla luckor, nya fender skydd, nya överdrag till alla dynor i salongen, då det inte finns kappock dynor att köpa här blev jag tvungen sy mina egna, fyllde på med ny kappock och nytt tyg! De blev riktigt snygga

Vi har lämnat in den rostfria ankarkättingen på rengöring syrabehqndling, eftersom även rostfritt har en tendens att rosta i detta klimat. Tommy kollar alla kablar överallt för att vara säker på att ingen kabel har oxiderat. Han har också bytt filter och packningar i motorn, bytt slangar till Pandan, bytt pack ringarna i motoraxeln, bytt ut brännarna till spisen och så vidare. Listan kan göras hur lång som helst när det gäller underhållet av båten.

Innan vi lämnade Sverige köpte Tommy på sig begagnade reserv instrument till alla våra paneler, vilket har visat sig vara bra att ha! För går något sönder måste allt bytas ut då det inte längre finns reservdelar. Senast var det vår display till Inverten och batteri laddarn som inte ville fungera! Sån tur att vi hade en extra då, för skulle vi bytt ut de systemet hade vi blivit minst trettio tusen fattigare.

Likaså displayen för loggen som inte längre var läslig, bara att byta ut till den medhavda begagnade så fungerande det igen. Skulle vi köpt nytt ska det dras nya kablar och en massa extra jobb. Vi rekommenderar verkligen alla långseglare att försöka ha med sig sina egna reservdelar för när man kommer ut i världen visar det sig oftast omöjligt att fixa.

Påsk buffe

Vi hade påsklunch tillsammans på boatyarden med danska båten Margrhete och Blue Lilly

Det var lite om vad vi har för oss här nere i NZ vårt visum går ut den sista maj så vi hoppas kunna segla härifrån i slutet av maj. Fiji är nästa mål och det tar cirka sju dagar att segla dit . Nu ligger alla båtarna här i startgroparna för att segla vidare mot varmare vatten. Idag är det den 16 maj det finns en möjlighet att segla härifrån i morgon eller på fredag! Och då ska vi försöka hinna mellan två lågtryck. Annars blir vi kvar i ytterligare en vecka får se vad som händer.

Vid pennan Helene

Kiwisar Wallabies and fish 🎣

Efter att ha varit här i snart tre månader har vi lärt oss lite om människorna här.

Ännu har jag inte lyckats få se en levande Kiwi men jag har hört dem. Deras läte är K-weee därför har de fått namnet Kivi. Det sitter varnings skyltar där Kivi fåglarna finns. Det är förbjudet att ha hundar lösa, mest pga giftet som läggs ut för att utrota pungråttan Possum som anses äta upp Kivi ägg och de unga fåglarna. Possum råttan togs hit från Australien av farmare som födde upp dem för pälsens skull, så de hör inte till NZ fauna och därför försöker de utrota den.

Vi besökte ön Kauwa Kauwa där det finns inplanterade wallabies som också kommer från Australien, de är små söta kängurur och som vanligt är de inte populära här heller! för de är som våra svenska rådjur, de äter upp alla blommor i trädgården. Faunan här är lite annorlunda än hemma i Sverige, men ändå känner vi igen flera blommor som rödklöver, tusensköna och en gul liten ogräsblomma (fibbla kan den heta) jag inte kan namnet på men som är vanlig hemma.

Det som inte finns hemma är deras Manuka träd, de är mycket större än våra enbuskar och de har blad istället för barr, men träd stammen påminner om en stor enbuske. På våren blommar tusentals små vita rosa blommor och bina här samlar in nektar som sedan blir till den mycket dyra men goda Manuka honungen, som sälj överallt. Manuka är också namnet på spånen som de tillverkar för rökning av fisk.

När det gäller fisk! Så finns det nog inte en enda Nya Zeeländare som inte fiskar. Allt här går ut på fiske, överallt säljer de Salty fishbeat! Och salty Ice

Fiskbetet för att fiska Red Snapper och den salta isen för kylboxen. Alla båtar har stora fiskespön på akterdäck, och stora kylboxar. Snappern kan bli enormt stora här! Men vi har ännu inte lyckats få upp en stor, bara små fiskar. De är god matfisk med vitt fast kött, perfekt för fish and chips, vilket vi gjort några gånger.

Vi drar oftast linan efter båten och på väg in mot Gulf Harbour fick en Kawai fish, Det är en god fisk som Kiwisarna här nere röker i sina Manuka spån. Röken finns att köpa överallt i alla tänkbara storlekar. De har även en patrullerande Fisk polis här! Som kontrollerar att Du inte tar upp för små snapper och inte för många! Endast 20 Snapper per dag och per person är tillåtet och inte mindre än 30 centimeter får de vara.

Vi träffade på Fisk polisen (påminner lite om kustbevakningen hemma de har inga vapen men handfängsel och batong) när de patrullerar bryggan i Gulf Harbour en söndag kväll, då alla återvändande båtar kommer hem efter helgen. De var trevliga och undrade om vi laddat ned fisk appen som talar om alla reglerna angående fisket. Naturligtvis hade vi det! Så alla Snapper under 30 centimeter åkte tillbaka i havet.

Vi har nu förflyttat oss söderöver på den norra NZ ön, och för att få komma tillbaka till Opua i norr, måste vi bottenmåla båten eller bevisa med certifikat att vi rengjort botten! Fanworm från medelhavet är problemet! Det är en undervattens mask som kan bli en eller två decimeter stor som fäster på båtbotten och längst ut har den ett paraply liknande nät som den filtrerar vattnet med! Ännu har den inte nått upp till norr, och de vill absolut inte få in den i den marina faunan då den konkurrerar med musselodlingarna här.

Alla är väldigt vänliga mot oss här, så när vi angjorde pontonen C22 så kom många och hälsade oss välkomna! De erbjöd skjuts till butiken, bjöd in oss till Yachtklubbens barkvällar. Folk kommer även från de andra pontonerna för att hälsa på den nyanlända svenskbåten. Så lite exotiska anses vi i alla fall vara.

När vi kom i början av november var det kallt regn och blåst. Men sen i mitten av december har sommaren kommit, och på radion gör de reklam för ”summer christmas” dags att ta fram utemöblerna och köpa ny grill. NZ börjar sin semesterperiod i januari, det är lite som hemma med industrisemester! Allt är stängt. Men vi gör som de andra NZ vi tar också semester och seglar ut i den vackra naturen.

Man kan segla i Bay of Island som ligger längst norrut, sen Waiheke Island varifrån man ser Auckland Skyline. Coromandel är en stor halv ö med lite vulkaniska heta vatten källor och till sist Great Barrier. Alla öarna är höga mycket stora vulkaniska berg med en otrolig grönska och höga träd. De vackraste är nu när de röda träden blommar! ”Julträden” som de kallar trädet Pohutakawa lyser rött mitt i denna grönska, de finns även ett blått träd med stora blåklocks liknande blommor på, som jag inte kan namnet på.

Man ligger hela tiden på svaj här och att ta sig in med jollen är inte alltid helt lätt pga tidvattnet. Ska man gå på en långpromenad så måste man antingen ta jollen långt upp land dit inte tidvattnet når eller försöka ankra jollen och vada eller simma ut och hämta den. Vår jolle är så tung så vi orkar inte själva dra upp den, särskilt inte när det helt saknas sandstrand utan bara är en hård klippa.

NZ är så stolta över sina öar med alla vikar och visst är det fantastisk natur, men det kan inte jämföras med vår skärgård! Ibland visar vi dem gamla sjökort över Stockholms södra skärgård och de kan inte tro att vi har så många öar. Vi får ofta frågan varför vi har ett ankare i aktern på båten? Vi förklarar då att vi lägger ut ett ankare i aktern och förtöjer fören mot en klippa! Vi får skynda oss att förklara att Östersjön saknar tidvatten. Vi brukar visa dem foton hur vi är förtöjda, på en härlig klippa och att vi gärna sitter i den sena ljusa sommarnatten och grillar på klipporna som är sammetslena och varma.

Luften och den oerhört klara sikten är annorlunda mot hemma, det känns som man ser väldigt långt! Vi hör på radion hur de rapporterar om vädret men de ger också alltid dagens UV ljus styrka i siffror. Nu är det högt 7-8 på en vad jag tror är en tiogradig skala. Så de varnar för att vara ute i solen, och vi märker också hur hårt solen tar. Man går inte ut utan hatt och nästan ingen ligger och solar här. Jag tog ett dopp och låg bara på däcket och torkade i en kvart! Och blev direkt solbränd, fast jag är brun i skinnet sedan ett år tillbaka.

Julen firade vi med barnen Niklas och hans fästmö Petra och Annie. Vi seglade ut till Waiheke som är den närmaste on frånAuckland, här finns vackra vikar att ankra i, flera vingårdar att besöka och en liten mysig by med flera små pubar och restauranger. Lite som Sandhamn fast större. Niklas och Petra är här i nästan fyra veckor, och Annie stannar i sex veckor. De är nu ute på camping på sydön och kommer att komma tillbaka en knapp vecka innan de flyger den långa resan på 30 timmar hem till Sverige. Vi kommer också att ta en campingtur på sydön, någon gång i mars-april.

Då vi var ute på Great Barrier så drog vi på oss våtdräkten tog en skrapa och gick i vattnet för att rengöra botten på båten, vi hade väl hållit på i en timme då båtgrannen ropar att det är en stor haj i vattnet😮och jag var som vanligt längst fram i fören! Jag simmade som en galning mot akterstegen Tommy hade redan hunnit upp, det var inte lätt att snabbt få av sig simfenorna så Tommy drog mig upp.<<<<
n var över två meter lång och troligen var det en Bronze Whale Shark, koppar haj på svenska. Det är inte vanligt att den anfaller människor men det var en man som simmade ut från en strand i Aukland förra året som avled efter en haj attack av en Bullshark och en Bronzeshark. Så det gäller att vara försiktig när man badar här. Vattnet är inte lika klart som det är i Pacific .<<<<
et firade vi tillsammans med Serenity of Swanwick Phil och Sara, vi var ombord på den tyska båten Jack med Helga och Fredric och drack Champange på tolvslaget. Innan dess samlades alla ankrade båtar på stranden i Smoke House Bay för lite mingel runt en brasa på årets sista kväll.<<<<
ennan Helene

Nya Zealand

Nu har vi seglat runt halva jorden! Bara den andra halvan kvar alltså. Vi kom fram till Opua fredagen den 3 november klockan åtta på morgonen, seglingen hit tog sju och en halv dag, vilket får anses som ganska fort. Vi hade starka vindar hela tiden, vi kunde segla halvvind men sista dagen fick vi sätta ut bommarna för att segla wing on wing.

Vi hade följe med flera båtar som vi pratade med på kortvågsradion och två båtar som vi nådde inom VHF avstånd. Alltid kul att ha någon att prata med. Fisket gick inge vidare utan vi blev av med två krokar på för stora fiskar. Men vi hade hela tiden hård vind så det kan vara besvärligt att ta ombord fisken på akterdäck i höga vågor.

Det blåste bra när vi la till på Q-dock och inväntade tullen. Incheckningen i landet gick bra men sen kom hälso tullen ! De kollade i min kyl och snodde med sig vår sista svampstuvning, alla ägg och allt frukt och grönt. Tommy blev av med sina älskade kokosnötter och de tog den sista löken. Men jag visste om att de skulle ta ett och annat så jag hade så lite som möjligt kvar.

Vi fick en bryggplats så nu ligger vi stilla i en marina. Här i Opua på norra ön är det vår just nu, alla träden står snart i full blom. Men det är inte varmt cirka 17 grader i vattnet och lika lite i luften, så vi fryser. Nu måste vi ha tjocka täcken i sängen igen och fleece tröjorna har vi på oss hela tiden. Kiwisarna säger att snart är det sommar och då blir varmt.

Här finns allt att köpa det är som hemma, stora supermarkets för mat och så har de massor av båtaffärer till Tommys stora lycka. Vi kommer att köpa oss en bil för att kunna ta oss runt och utforska Nya Zealand, det är billigare att köpa en bil än att hyra. Sen får man försöka sälja bilen innan man åker härifrån någon gång i början i maj.

Nu bryggseglar vi och fixar med båten, det finns alltid något att göra! Jag har putsat mässing i flera dagar, och sen är det bara att ge sig på det rostfria, som rostar. Tommy går igenom allt vi har ombord, för att se om det finns något att åtgärda eller förbättra. Så arbetslös behöver man inte vara ombord.

Den här veckan börjar All Point Rally som har ett digert program. Vi kommer få lära oss reparera segel, lära oss om vädret här i området av Bob McDavitt som är vädergud här. Så kommer de ha kurs i fiske! Samt många flera evenemang om allt som rör båt och båtliv. Och efter varje dags olika evenemang så hålls det Barbeque afton eller andra trevliga tilldragelser med mat och dricka. Vi hoppas kunna träffa många nya trevliga seglarvänner under den kommande veckan.

Vid pennan Helene